I helgen har det blivit lite av varje…Fredagen inleddes med besiktning i Mariestad, nos och stros på ny plats och fokus och följsamhetsträning när Husse var inne och besiktigade samt stod utanför och pratade med besiktningsmannen. Villgott var jätteduktig och kunde passera och cirkulera utan att ha hysterisk koll på vad Husse sysslade med. Lugn och fin på väg tillbaka till bilen och hälsning på Husse.
Hemma igen ringer en kompis som har planer på att komma förbi. Visst! Fram med det nylagade köttfärsgodiset som jag gjort på morgonen. Ut på balkongen och spana efter besöket, mata Villgott medans jag håller koll. Ser besöket och går in i rummet, godisregn och ”leta”, kommenderar ”vänta” och nytt godisregn medans jag går och öppnar dörren. Hör Villgott tassa ikapp mig men föser honom framför mig tillbaka in i rummet medans jag hälsar glatt (med rösten) nytt godisregn och ”leta”. Villgott är stressad men hetsletar och boffar lite emallanåt, upprepar och ger sedan varsågod för att hälsa. Villgott rusar skällande fram och håller på att sätta i halsen, han dämpar sig lite men spänner upp sig och morrar. Jag säger till kompisen att be Villgott sätta sig.
Med bebisröst säger han ”kan Villgott sitta”? Villgott är kanske inte van vid den tonen/uttrycket men det blev väldigt lyckat! Istället för arga hårda/irriterade röster möts Villgott av en lugn och snäll röst. Villgott sätter sig och jag är snabbt framme och matar. Villgott studsar runt lite och skäller men sätter sig sedan självmant i väntan på godis -mitt framför besöket, borta är den aggressiva och spända tonen i skallet, istället är det en mer tiggande skall. Jag kvittrar och skrattar glatt åt Villgott, matar godis och är LUGN OCH GLAD! Även om Villgott spände sig och morrade så kunde jag (precis som påbörjade utfall med ”bort”) bryta det på ett positivt sätt – eller rättare sagt, jag kan få hälsningsobjekten att själva nå fram till Villgott!
Kan jag bara släppa att han skäller och fokusera på att få bort osäkerheten/morrandet så vore det toppen! I nuläget accepterar jag att han skäller till viss mån eftersom han tvärtystnar så fort jag eller någon annan kommenderar honom att sätta sig – han vet bara inte vart han skall ta vägen och ett sitt är lättare för både mig, Villgott och de som hälsar på eller som han skall hälsa på än diverse handtargets. Jag känner att jag har kontroll på situationen och det känns oerhört skönt!!!
Besöket iväg och vi åker vidare till Skara för vaccination. Villgott är jättelugn(dämpad?) i väntrummet. Smaskar godis och kikar på de andra hundarna. När de kallar på oss så växer han fullkomligt fast i marken. Tvärnitar och vägrar gå så jag får släpa med mig honom. När vi passerar vettarna så morrar han dovt och blänger på dem. In i undersökningsrummet och upp på bordet, veterinären frågar om vi skall ha munkorg och jag tycker att det är säkrast så. Veterinären går iväg för att hämta vaccin och munkorg och tycker att vi skall släppa ner Villgott under tiden. Veterinären går och kommer tillbaka. Upp på borden, på med munkorg, sprutan tagen – klart! Ut igen och Villgott går så försiktigt så försiktigt genom dörrar och förbi personalen. I det stora hela gick det ändå bra…
Det har inte blivit mycket annat tränat i helgen. Lite täning på Villgotts nya fontän – han vågar sig inte fram för att dricka men plockar leksaker och godis i närheten. En koppel/halsbandspromenad, en del lösturer och gemensamma turer med hundmöten(som går så himla bra nu för tiden) och pälsvård.
Det känns som om jag har haft en riktig slappohelg och det kan nog vara så…Snart drar Rallylydnadskursen igång, jag ser fram emot det så att jag får lite mer struktur och ”riktiga” saker att träna på. Lägger inte ner så fasligt mycket energi på att planera min träning fram tills dess….I höst är jag lite inne på att gå tävlingslydn 1, vi får se om det blir så. Hoppas också att det blir några ”klickerträffar” fram i vår..
Villgott 