Full fart framåt!

Idag hade vi en jättelyckad morgonpromenad. Villgott var full av spring i benen så jag traskade på i raskt tempo, jag kommenderad luuuuugn när jag kände att han tänkte öka ifrån mig och ignorerade han det så saktade jag farten, låg han på ytterligare för att börja dra så stannade jag. Han var väldigt kontaktsökande och vände om direkt, då berömde jag glatt med rösten så gick vi några steg med kontakt åt fel håll sedan fortsatte vi framåt i rask takt. Jag tycker att det fungerar ok att göra såhär när han är snabb tillbaka och lugnar sig efter vändningarna. Vi upprepade väl ungefär tre gånger men efter det så tenderade han inte att dra öht.

Han fick gå kopplad hela turen tills vi kom till höjden. Jag släppte lös och han sökte direkt upp mig. Vi busade och lekte, jag lade på ”kom” och han kommer som ett skott, jag fick till en superbelöning när jag kastade pipen som åkte ner för en slänt och Villgott efter, de försvann i alla löv och Villgott fick slita för att få tag i pipen bland löven, stolt som en tupp kom han tillbaka med leksaken i full galopp!

”Här” går hur bra som helst, likaså sitt. Jag började jobba med ligg och fick muta och traggla en del, jag jackpotbelönade när han låg och matade medans han låg ner, dessutom fick han lekbelöning när han gick upp. Efter lite nötande så damp han i backen alldeles frivilligt och det är ju precis det jag vill! Jag struntar i om jag fick traggla och tjata först för det är ju VILJAN att lägga sig inte kommandot i sig som är kruxet, det är låsningen, positiv förväntan som måste till.

På hemvägen gick han med lätta steg och tog kontakt mest hela tiden. Jag passar på att koppla upp när han står vid en nosfläck.

Skojigt!

Nu måste jag bara göra upp och följa lite kriterieplaner på ligg, läggande u gång, stående och apporten(hålla leksak) Han kan ju det mesta men jag skall jobba upp det lite mer och lägga på rejält med positiv förstärkning så att han får upp gnista.

Annonser
Postat i Okategoriserade

Lyckat kurstillfälle!

Idag var det riktigt skoj på kursen för jag kände att jag hade koll. Jag rastade inte Villgott alls hemma utan vi åkte direkt ner till klubben. Vi gick ut mot vägen och rastade, in bland de andra hundarna, satt en stund, gick ut på parkeringen igen så att han fick nosa, tillbaka till hundarna och där satt vi och Villgott blev masserad. Ut och nosa och rasta igen och sedan var det dags att starta kursen.

Villgott blev spänd som en fiolsträng när instruktören äntrade planen men jag ställde mig bara ivägen för honom. Så fort han försökte låsa sig, nosa eller hålla koll på instruktören så lyfte jag bara upp huvudet på honom och gick, ställde mig ivägen (hjälpte till att styra hans huvud med handen och han höll på  att vrida huvudet ur led) Han inser snart att det bästa för hans del är att hålla sig vid mig med kontakt för då blir det både godis och bus.

Vi fick börja att gå igenom momenten inför slutprovet och det gick faktiskt över förväntan, jag sade åt instruktören att hålla sig på behörigt avstånd och han insåg själv att Villgott fungerar bättre ju längre bort han befinner sig, knepigt men sant, jag skall säga åt Malin nästa söndag också att ge honom lite utrymme så får vi se om han blir lugnare.

Fotgåendet gick bra, han är lite nervig bara och går med lätt bakåtstrukna öron, när han lättar upp och ”lyfter sig” så klickar jag och belönar. Läggande under gång gick sådär, jag får stanna för att få honom att lägga sig men han går utmärkt linförhet. Inkallningen sitter som en smäck med flygande ingång. Ställandet gör han jättebra, han sänker sig lite i bakdelen men annars står han bra. Hopp över hinder är inga problem förutom att han är osäker på vägen fram till hindret med all publik (resten av gruppen) Apporten testar vi inte utan vi kör med leksak istället, efter ett par försök så håller han bra. Han hoppar runt, biter koppel och gapar mellan momenten men det bryr jag mig inte om huvudsaken är att han är kontaktbar och på tårna.

Vi pausar efter det och Villgott får nosa av sig. Jag kör superkorta pass på 5-10 min på planen, nolltolerans på nos och full fokus på mig. Jag ställer mig i vägen, putter och busar med honom så han har inga alternativ än att lyssna på mig, det fungerar super. Jag låter honom inte stå och drömma utan drar upp tempot ordentligt, så softar vi utanför planen med jämna mellanrum. Jag försöker mig på lite ligg och det går sådär men jag superbelönar i alla fall när han lägger sig på den kalla och blöta backen.

Platsliggning i grupp. Villgott ligger bra men sedan sticker några hundar och efter det får jag honom inte att lägga sig, helt omöjligt. Jag sätter honom istället och så sticker hundar igen och vi bryter. Vi gör ett nytt försök efter pausen men några hundar sticker då också så jag nöjer mig med att han sitter.

Vi måste jobba med läggande på olika underlag men inte blir det lättare av att han blir superosäker på platsliggningen när det springer massa hundar hela tiden, vi har som sagt en del att jobba med.

Så….mer struktur på kurs, supergott godis, lek och bus, höj mitt tempo, stör ut honom och sätt honom under kommando. Korta pass men nolltolerans på nos och kontroll och fri nos och kiss emellan. Inget hälsande på instruktörerna, så skall nog det här gå bra. Nästa onsdag har vi slutprov i alla fall, det skall bli intressant…

Postat i Okategoriserade

Kriterieplan…

Nu har jag kommit till den insikten att jag måste börja ta tag i det här med träningen och sätta upp kriterieplaner. I första skedet så skall jag försöka få till en kriterieplan på ”kom”, vi fräschade ju upp det för en tid sedan men han slarvar och jag är otydlig. Vi får börja om igen.

Idag på morgonturen så var det nos för hela slanten. Han sköter sig exemplariskt i koppel men så fort jag kopplar lös så drar han. Han kommer när han själv vill och han tar inga belöningar. Jag kan få honom att komma in snabbt och belöna men han drar som en vessla på klicket igen.

Det blir nog mindre frihet ett tag nu och lite mer ”här” och koppelträning där han är nosidiot, då har jag ju i alla fall inga problem med belöningarna, det skulle vara frekvensen som blir lidande då.

När vi skulle in igen så hade klockan till portlåset låst sig så jag fick binda upp Villgott på innergården och jaga tag i vaktis som tömde sopor för att låna hans nyckel och komma in. Villgott satt kvar bra när jag gick iväg men skällde när jag och vaktis gick förbi honom till porten. Jag gick tillbaka och hämtade upp Villgott och han gapade på en del. Vi gick ”här” och jag belönade när han kunde gå med kontakt, sätta sig snabbt och hålla kontakt. Han var jätteduktig.

Inne gick vi ”här” och jag belönade frivilliga ligg till stå, urduktig är han. Det är ju just det här med omgivningarna som är så vansinniggt intressanta men idag så såg jag att han lyssnade på kommando när jag väl jobbade med honom så det får bli lite mer kommandojobb i störningstäta miljöer så får vi se om han fokusererar upp. Det klart, ger jag honom ingen uppgift så förstår han ju inte vitsen med att hålla koll på mig när det finns så mycket annat kul. Jag får nog höja kraven lite.

Jag skall sätta upp en kriterieplan för ”kom” också, jag skall nog börja i koppel för att jobba upp reaktionen och sedan så är det fart som gäller, idag försökte jag ladda upp honom genom att springa ikapp för att få upp honom i galopp men han var så seeeeeg. Nu är det färdigbelönat på allt annat än snabb galopp in.

Först skall jag sätta reaktionsförmåga som kriterie och sedan så kan vi jobba med farten på avstånd när han är lös.

Ikväll är det kurs och jag utgår ifrån att hålla mig en bit ifrån, jobba mig inåt och belöna och ha massor av kul!

Postat i Okategoriserade

Nu är det mörkt!

Vi softade lite idag och tog bara en enklare koppelpromenad med lek och bus. Först så skulle det dras och nosas men jag tog tillfället i akt och väntade ut, jag berömde kontakten och så gick vi framåt, att klicka och belöna var lönlöst för han ville bara framåt. Vi kom mer och mer på kant med varandra tills jag böt taktik och lät honom nosa på fläckarna som belöning efter att han tagit kontakt, där satt lösningen. Efter det så var jag inte fullt lika tråkig längre.

Vi gick vidare och jag släppte lös honom ner i parken, jag satte honom först och kallade in och belönade för att ge varsågod. Han springer och nosar och strosar men kommer direkt på ”kom” och han får direkt varsågod för att springa tillbaka och lukta eller göra vad han nu höll på med. Han ignorerade mig en gång men då smög jag undan utan att säga något och hoppade fram och sade ”kom” när han sprang i ”paniktempo”.

På tillbakavägen sökte han upp mig flera gånger i ”här” och jag belönade minsta huvudvridning med klick och belöning (som han tog efter att ha nosat och rastat av sig) Jag kopplar upp genom parken och stannar för kontakt vilken han tar och jag belönar, jag måste nog jobba lite så med kontakten emellanåt även om han fungerar bra med att sakta när kopplet sträcks, jag utnyttjar de gångerna när han ligger på till att vänta ut för kontakt för han tar ju kontakten snabbare och snabbare.

På innergården är han nostokig men jag sätter honom och kallar in. Jag jagar tafatt med honom när han blockerar sig vid doftfläckar men så hittar jag lösningen på det. Jag tar fram den hysteriska gummipipen och piper som en dåre och springer. Efter det så är han med mig precis. Han gör kanonfina inkallningar med ingångar och han kommer som en raket på ”kom”. Vi går ”här” och leker lite till sedan är det dags att gå in.

Inne går vi också ”här” med kommando och han kan gå hur långt (många varv) som helst i lägenheten med kontakt. Efter det kör vi sitt och ligg och så avslutar jag med frivilliga positionsförflyttningar mellan ligg och stå, allt sitter perfekt.

Vi varvar ner med lite mys och massage på golvet.

Postat i Okategoriserade

Husse är nr 1…

Jag står inte högt i kurs för tillfället och ärligt talat så förstår jag inte varför? Antagligen för att jag inte kan släppa gårdagens kassa träning och går omkring och tänker och maler det hela tiden.

Igår så tog Hussse eftermiddagsturen och skulle sedan åka ut ett ärende, Villgott satt länge och väntade när han hade åkt och i morse så skulle han bara in i sovrummet till Husse när jag hade gått upp.

Morgonturen gick inget vidare. Han är nostokig. Han tar varken godis, social, lek eller jaktbelöning. Han kommer inte när jag ropar. Jag fick gå in och agera idag för han kan faktiskt kommandot ”kom”och det var inga stora störningar bara noshysteri (iof stort nog) Vid första ignoreringen så hämtade jag honom i halsbandet, satte honom på annan plats och kallade in, han kommer men i dålig fart. Jag belönar ändå. Nästa gång så går jag fram till honom och sätter honom, kallar in, han kommer i samma makliga tempo. Gång nr3 så börjar han komma mot mig men stannar vid en luktfläck, jag hämtar med mig honom och sätter honom på neutral mark. Gång nr. 3, jag visslar, ställer mig dold och kallar, han kommer som ett skott och blir jackpotbelönad. Jag nöjer mig med det och vi går vidare. Han följer jättebra.

Uppe på höjden så är det samma sak. Nos. Han slår dövörat till när jag ropar, jag går fram till honom, sätter honom och kallar in. Jag upprepar några gånger tills vi får flyt i det hela. Han kan busa och leka en del och tar godisbelöningar men han jobbar helt utan engagemang eller gnista. Likaså kryper han nästan ihop när jag går mot honom för att sätta honom. Vi måste jobba MASSOR på positiva ”kom”. Det var nog inte läge idag när han var så ur form. Vi får ta nya tag.

Inne så kommer han som ett skott. Jag provocerar med att jaga honom med leksaken och kampa, han morrar, sliter och drar och vi leker tafatt, så fort jag ropar ”kom” så kommer han som ett skott och jag kan klicka och belöna med godis och så får han tillbaka sin leksak. Det var blött ute också och då blir han extrem han fungerar ju så himla bra när inget annat drar, det är ju där vi har vårt problem.

Jag har några dilemman….

Hur skall jag komma vidare med inkallningsbiten och andra moment med störning? Hur mycket kan och får man gå in och styra i vardags/allmänlydnadssituationer? Är det ok att gå fram och sätta hunden och kalla in eller skall jag inte utmana ödet och kalla in öht om vi inte är i en situation där jag definitivt kan få honom att  komma omgående? Skall jag backa ytterligare? Jag måste nog jobba upp belöningarna och bli snålare med dem så att det inte lönar sig att slarva men hur gör man med doftfläckar? Jag kan ju inte konkurrerar med dem och jag släpper alltid tillbaka honom till fläcken som belöning men det verkar inte ge resultat?

En annan sak gäller koppelgående med dragande. Han blir hela tiden bättre och bättre och saktar naturligt när kopplet sträcks men frågan är vilken taktik jag skall använda när han går upp i varv och fortsätter dra? Vända om och i så fall dra med? Jag kommer ju bara längre bort och försvårar för oss. Att backa till kontakt slutar bara med att jag släpar omkring honom med hunden vänd mot mig eller helt enkelt vänta ut. Det fungerar ju inte när han har span på något? I normala fall så fungerar det bra att stanna och vända ryggen till honom, då sluter han upp och vi kan gå bortåt med kontakt innan vi åter kan vända tillbaka, jag kanske skall testa den metoden även i störingare miljöer. Jag har ju lagt det här på hyllan iom att han nu i de flesta situationer förstår att han inte kommer framåt genom att dra men samtidigt så blir han ju bekräftad gång på gång i hetsiga situationer när jag inte har ork eller tid att vänta, det är ju alltid när han är som stirrigast som han sedan kommer igenom med att dra. DETTA GÖR MIG TOKIG. Jag funderar starkt på att använda selen nästa kurstillfälle och ignorera dragandet mellan planerna för att sätta på halvstryp/plansignal när vi skall jobba på planen som det ser ut nu så är det bara kaos…

Postat i Okategoriserade

Migrän, Lövsjötorp och klickerkurs…

Helgen inleddes med migrän så fredag kväll spenderades sovandes i nedsläckt rum med en snoz, gnyende trampandes runt mig för att se hur det var fatt. Jag försökte kasta lite leksaker till honom i sängen och det gick nog hyfsat för vi somnade båda två till slut.

Jag orkade i alla fall ta mig ut till Lövsjötorp innan det bröt ut och det gick faktiskt bra. Det var en hel del hundar på plats. Vi gick runt på parkeringen och ute på fältet, en bit in i skogen och jag belönade all kontakt och vi busade och lekte. När en plan blev ledig smög vi upp där och jag satte Villgott, inget nosande utan nu var det fokus som gällde. Han var lite nosbenägen men han tog kontakten snabbare än vanligt. Vi jobbade på en liten stund med massor av lekbelöningar, gjorde några vändningar och någon inkallning, tränade lite följsamhet och sedan så bröt jag och vi gick av planen så Villgott fick busa och leka igen. Jag skulle givetvis gjort likadant på klickerkursen idag, varför tänkte jag inte på det? Nej jag lät honom som vanligt nosa och strosa runt i tron om att han nog söker upp mig i sinom tid….Nej, till nästa gång får det bli kortare koppel, halter om han stirra och drar och så får jag backa undan om det blir för mycket.

Igår var jag och Villgott ute på en skogstur och det gick hur bra som helst, han kommer som ett skott och vi busar och leker. Vi tog en gemensam eftermiddagstur i sele och det gick ok, han ligger på en del men periodvis så söker han massor av kontakt och blir rikligt belönad. Två hundmöten med varierande utgång, det första ignorerade vi fullständigt och passerade utan åtgärd, Villgott fräser, gapar och lever om. Det andra hundmötet hinner vi förebygga något så jag matar på med köttbullar men när den andra hunden (som går och blåser upp sig mot Villgott) kommer för nära så blir det för mycket för Villgott som skäller, belöningen upphör och vi går bara vidare, vi ignorerar honom fullständigt när han hoppar mot oss och skäller.

I morse mötte vi en liten papillon på håll och jag kunde med lätthet klicka och belöna mig förbi den två gånger tom, duktig Villgott!

Så till den katastrofala (JAG FÅR INTE TÄNKA SÅ!!!) klickerkursen. Villgott är jätteduktig i bilen och när vi lastar ur, han blir lite stirrig när han ser den andra hunden men uppför sig ändå, när Malin kommer fram och skall hälsa så faller allt och jag tappar all motivation.

Vi går in på logen och jag håller Villgott i famnen länge och väl och det går rätt ok, sätter ner honom och han och Wislon skriker ikapp en stund men lugnar sig något. Jag och Malin får ta ut Wilson och Villgott så att de får hälsa av sig så att de kan hamna på rätt nivå.

Efter hälsningen så är de som ljus men Villgott känns helt tom i bollen. Normalt sett sover han mellan 7.30 och 12.30 så detta är ju inte hans tider. Han är seg och har bara energi kvar att hålla koll på allt runt omkring.

Vi går ut på gräsplanen och Villgott kan inte gå i koppel öht. Han hänger längst ut och bara drar, stannar jag så står han bara kvar tills han börjar tjuta och vända om. Malin kommer ut till oss och då släpper han åter all fokus och låser sig vid henne. Vi får rådet att vända om när han låser sig för att inte bli fast i en låst situation, det fungerar bättre.

På planen så är han helt omöjlig att belöna, rusar från träd till träd och hänger i kopplet för att komma framåt. Vi kör en inkallning men han sitter bara kvar, jag kortar avståndet och det går bättre, nu lyckas jag tom belöna upp honom lite så han följer bättre.

Vi jobbar lite med följsamheten när han låser sig men det går dåligt, det känns mest som om jag släpar omkring på honom, så skall det väl inte behöva vara?

Till nästa gång skall jag öva mer på att träna kontakt i störande miljöer. Vi skall leka och ha roligt ihop. Jag tror att jag måste förstärka namnet som en brytare (HUR MÅNGA GÅNGER HAR JAG INTE PÅBÖRJAT DETTA???)

En annan sak som jag funderade på idag är om inte jag skall köra med selen vid nästa kurstillfälle? Då slipper jag låsa mig vid att han inte kan uppföra sig i koppel för det är där jag fullständigt faller igenom och när jag gör det så släpper Villgott mig totalt, jag blir frustrerad och han kopplar bort mig. Våra gemensamma koppelpromenader fungerar så mycket bättre nu, jag har ju släppt den blockeringen nu måste jag bara få bort den som sitter ihop med kursande och andra hundar!

Sele på vid nästa kurstillfälle så att jag kan transportera mig och får jag inte kontakt så kommer jag att jobba med avstånd och ha Villgott vänd bort ifrån de andra hundarna tills han klarar av att jobba med dem. Intressant….

Idag kommer nog Villgott att sova sig igenom hela dagen men en gemensam tur skall vi i alla fall komma ut på!

Postat i Okategoriserade

Utmanad av Kråka…

 Hmmmm det här blir inte enkelt, jag är ju fullt normal….

1.Jag hoppar inte (inomhus), jag ber istället om hjälp om jag t ex skall upp eller ner ifrån sängen. Först visar vad jag vill genom att ställa mig med frambenen på sängkanten(eller i soffan) eller balansera så att jag nästan ramlar ner, uteblir responsen så blir det ett dovt boff…Blir jag upplyft i soffan så kan jag inte vara stilla utan balanserar på ryggstöden tills jag nästan ramlar ner då lägger jag mig där platt ett tag och väntar till ruset har lagt sig…

2. Boffet är väldigt användningsbart till annat också, om jag vill ha sällskap eller om de tvåbenta har lagt något högt på en bänk som jag inte kommer åt. Jag boffar när jag är trött också, blunden är nära…

3. Jag gillar att samla saker, helst på balkongen. Får jag chansen så tömmer jag mattes väska på allt. Jag springer fort med mitt gods! Hittar jag något ute så skall jag hem med det direkt och fort skall det gå!

4. Jag måste ha koll på allt i min omgivning, hundar och människor och speciellt barn är det noga med att veta vart man har.

5. Jag bäddar in min mat om jag blir serverad i skål på golvet, antingen putter jag ut den eller så bäddar jag in den i en lämplig filt.

6. Jag kan bli vansinnigt arg och sur om det inte går som jag vill. Surast blir jag nog ändå när vi skall gå in, jag älskar att vara ute och busa!

Jag utmanar följande hundar att ange sina egenheter:

Ben
Wiggen
Urax
Bacillen

Postat i Okategoriserade