Vi har flyt…

Det går bra! Vi har ju varit ute en del nu hela flocken ihop och det går bätttre och bättre, Villgott har skärpt till sig och Husse är helt inne på min linje med att Villgott behöver struktureras upp när vi är ute med honom tillsammans, jag får nog lov att säga att Husse är mindre tolerant än mig nu, och det känns skönt att ha honom med sig.

Igår var vi ute i skogen hela flocken, vi lade ett litet spår, inte så värst långt eller komplicerat, jag lade tom godis som luktade mycket i spåret just för att vi fått ett par halvtaskiga spår det senaste. Först gick vi en tur i koppel, eftersom han är besvärlig att gå med i koppel när vi går ihop och på nya platser så har vi verkligen jobbat på det, vi börjar och slutar alltid våra turer med en kortare eller längre koppelpromenad och ibland stannar vi bara till om vi t ex är ute och åker just för att gå en kort koppelpromenad och så åker vi vidare igen. Villgott tycker att det  är superjobbigt men det är så bra träning för honom att inse att man inte behöver stressa upp sig. Villgott försöker ju komma förbi det här på alla sätt så han lade sig till med en olat att tjuta som en syren när vi kom ur bilen och inte släppte honom direkt, det rådde vi snabbt bot på genom att bara stå still, ha honom sittandes och belöna honom direkt med godis när han tystnade, han blev snopen kan tilläggas, vi stod bara tysta och belönade direkt, han förblev tyst och så gick vi vidare, vi har gjort så ett par gånger nu och vi får hoppas att han lär sig att det inte lönar sig att yla.

Så till promenaden, vi börjar gå och Villgott är väldigt pigg, han drar inte men ökar hela tiden tempot och jag börjar tjattra(Villgott, vänta, kom, nej, sitt…)han lyssnar ju men det blir mycket fram och tillbaka och jag känner hur det snarare drar upp tempot än får honom lugn så han går med oss. Husse utbrister då, du låter som en dålig radioapparat. Jag som har så vansinnigt svårt för att ta kritik men samtidigt inser att han har rätt ryter rätt och slätt i med ett NEJ till Villgotts stora förvåning, han snor runt (ibland blir han bara så paff) och söker massor av kontakt. Jag belönar kontakten och vi går vidare, det är en annan hund vi har med oss. Han är lugn som en filbunke och söker massor av kontakt och belönas varje gång, han går inte mer än kanske 70 cm ut i kopplet, men ändå pigg och glad och nosar men för en gångs skull så går han med oss utan att vi behöver säga ett pip. Vi släpper honom och han springer runt våra ben, han gör några kortare avstickare men håller hela tiden koll och kommer tillbaka och söker kontakt och får belöning med jämna mellanrum. När vi närmar oss bilen så kopplar vi upp igen, det räcker med ett dovt nej för att han skall förstå att han åter är kopplad och att han får ta det lite lugnt.

Jag har ju inte tränat några moment öht på evigheter känns det som så igår gick vi lite fot och gjorde ett par ingångar, det gick superbra. Jag gick till apoteksplanen senare på kvällen och så fort jag satte mig ner så lade han sig bredvid, han reste sig och vankade iväg men då kastade jag leksaken som han fick apportera. Jag kommenderade ligg och höll leksaken i knät, när han var lugn så sade jag varsågod och han kröp då upp i knät och lade sig och tuggade på leksaken. Han fungerar så himla bra! Jag hoppas nu bara att detta håller i sig. Han kommer direkt på ett kom och han drar inte det minsta eller ökar tempot, gör han det när vi går själva så får han gå ”här” tills jag känner att han är lugn för då går han bra igen, vill han flyta ut på sidorna så räcker det med namnet ”då går vi”, på sin höjd ett morr eller dovt nej.

Nu är det bara hundmöten vi behöver nöta på lite med, är alla hundar på semester? Jag är ständigt på jakt men det verkar vara hyfsat hundtomt ute.

När det var blött och regnigt ute imorse så segade han lite och ställde sig under ett träd för att komma undan regnet, jag lämnade honom bara där och gick vidare och han kom som ett skott. Det fungerar så bra det här med att belöna all spontankontakt också, det blir så tydligt för honom att han gör rätt när han själv tar initiativet. Kruxet är bara att det kan bli lite för bra emellanåt när han nästan snubblar på sig själv för att hålla kontakt men jag får bli snålare med belöningarna hemomkring där det är lite störning och han gärna tar kontakt, samtidigt befäster det ju vad jag vill när han blir belönad ofta för ett beteende.

Det går i alla fall framåt och just nu känns det som om jag har koll på allt(om vi bortser från rena lydnadsmoment som vi inte tränat för tillfället då), förutom apporten då som har blivit så otäck så…tom handsken har han tappat lite intresse för, jag får börja om och lära in ”håll” med den.

Jag var ute hos mamma onsdags också och han gick bra i koppel med Daisy också, han pinnar på lite när vi går bakom men vi bråkade inte med honom utan övade på att gå jämnsides och prata istället och det var inga som helst problem. Han skällde en del på pappa men då tog jag bara upp honom i soffan, jag skall nog göra lite så att hålla honom hos mig så han kan ha koll på avstånd annars får jag bara springa runt och följa den han följer för att han inte skall börja skälla, fixar han inte att röra sig bland människor fritt så slipper han, sedan om folk tycker att det är roligt att han följer dem, otur för kan han inte hålla tyst så får han inte följa efter, det är inte hans uppgift att hålla koll på folk, förhoppningsvis så lär han sig med tiden och jag vet ju vilka han kan och får följa och vilka han skäller på.

Annonser
Postat i Okategoriserade

Passivitet…

Vi har fått hemläxa. Jag skall jobba med att hitta Villgotts on och offknapp vilket innebär att vi kommer att få träna en del passivitet. Jag har också blivit ombedd att TA DET LUGNT och bara vara med hund. Vi har visserligen gjort det en del, suttit på innergården och läst korsord, varit vid apoteksplanen och bara suttit och det har ju fungerat hyfsat. Grejen är ju bara att han kopplar ju inte av av sig självt precis, om det inte är över 20 grader ute och sol, då är han superseg.

Vi kan ta kursen igår som exempel. Vi kommer dit och han blir lite uppstressad av foxterriern, vi håller avstånd och försöker jobba lite med kontakten men han är inte helt bekväm i situationen. Han gläfser en del. Vi tar oss upp på planen och vi sitter mest och pratar och går igenom hur veckan har gått, Villgott tycker dels att de andra hundarna är lite läskiga samtidigt som inte han får all  min uppmärksamhet så han boffar och håller på, jag tar kontakt går en sväng med honom, han söker massor av kontakt och vill verkligen jobba, jag sätter om honom men han ledsnar lika fort igen och börjar om…

Jag borde nog varit snabbare där och fångat upp/tagit kontakt tidigare där men det är ju inte så lätt när man samtidigt skall lyssna på någon som pratar, man skall själv svara, ha hunden sittandes och så sitter andra hundar väldigt nära. Jag fortsätter i alla fall som jag gjort och vi cirkulerar och jobbar med kontakt när han boffar, visserligen får han ju sin vilja igenom men jag tror ändå att han är så pass spänd att han skulle bete sig mer och sämre om han inte fick avreagera och röra på sig lite. En annan sak som har slagit mig är att jag skall jobba ihop mig mer med honom innan vi åker på kurs, likaså skall jag åka dit något tidigare nästa gång så att han hinner landa lite innan vi sätter igång. 

Inkallningarna gick bra (till slut) när jag slappnade av lite mer och tänkte mig noga för vid ingångarna. Vi hade störningsträning också och det enda jag inte är nöjd med är att jag var för sen och otydlig när vi passerade ”haren” första gången, jag skulle visat tydligare och plockat upp honom bättre, som tur var fick vi flera chanser och det gick bättre allt eftersom, kamptrasan gick bättre, likaså när den kastades och lektes med bland hundarna. Villgott var i alla fall duktig på hälsning/störning från Mårten, inget gap (kanske ett skall men inte mer) och jag lyckades hålla kvar honom trots att Mårten låg kanske tio centimeter ifrån och kastade godis, spelade med ögon och rörde i gräset framför honom.

Idag regnar det så då är han lugn och fin. Vi skall försöka ta oss ner till Götet idag (Huveröds vore verkligen toppen!) och shoppa lite, blir det så så kommer Villgott få vara hos svärföräldrarna, det blir kul för honom med  lite omväxling även om jag alltid har lika svårt för att lämna honom ifrån mig.

Postat i Okategoriserade

Från ett läge till ett annat…

Nu är Villgott pigg som en mört och med på ALLT! Lite småpipig när vi är ute och han inte få gå där han vill men annars så går det fint. Vi har varit ute i skogen och plockat bär och vi har även varit på en ”vanlig” skogstur, han tycker verkligen att det är toppen – vi måste försöka komma ut på sådant oftare, trist bara att jag har så dåligt lokalsinne så det blir lite klurigt om inte husse med världens bästa lokalsinne är med. Jag får väl helt enkelt ha med mig snitslar ut annars?

Jag har kortat ner promenaderna och så busar vi mer. Jag har jobbat med sitt kvar med störning vilket har lett till att jag fått en hund som är betydligt mer intresserad av att vara med och leka, jag har lekt jaktlekar, kastat favvopipen mm mitt framför näsan på honom och det har ryckt bra i honom men han sitter! Han kommer som ett skott på ”kom” och när jag smög ifrån honom idag när han stod och nosade så kom han som ett skott när han såg att jag var på väg ifrån honom, det hör inte till vanligheterna. Likaså har jag tänkt mig för med mina kommandon, vad säger jag till hunden och efterlevs det om inte, vad händer då? Likaså när jag belönar vad eller vilket beteende är det jag belönar?

Jag försöker att inte tjata kommandon utan förstärka dem genom att upprepa dem när de utförs per automatik, som när han är på väg mot mig av egen fri vilja ”kom” och belöning, likaså när han nosat och vi går vidare ”då går vi” en annan sak är hans eviga pissande och nosande, det skall jag dra ner på. Som det har varit kan jag säga ”då går vi” kanske fyra fem gånger innan han kommer och när han väl är på väg så kan han gå fram och tillbaka vid samma träd och pissa på alla sidor ett par gånger innan han kommer. DET är det slut med, har jag sagt ”då går vi” så går vi, istället för att dra med mig honom så kommer jag gå mot honom och plocka med mig honom det ger betydligt bättre resultat, han drar öronen bakåt men följer med och fortsätter att gå, drar jag med honom så segar han i två steg och så fortsätter han stanna och nosa och segar. han får ju nosa när vi går och vi stannar ju till ibland men han kan ju inte låsa sig, framför allt så skall han ju hänga med när vi börjar gå igen.

Jag ser jättestor skillnad när han är tvungen att lyssna direkt, även förbudsträningen (sitt kvar) och de roliga positiva ”kom” men ordentlig belöning, bus och lek knyter verkligen upp honom, jättekul! Nu har vi bara osäkerheten vid hundmöten att nöta på, han skötte sig bra ett tag men när jag håller honom lite mer positiv/högre så går han upp lite för högt vid hundmöten. Jag skall jobba med att befästa mitt ”här” även i lite mer stressande situationer så har vi lösningen på det också!

Han fungerar OK även när hela flocken är ute med honom nu. Är han lös så får han gå bakom oss (superjobbigt tycker han) Stannar vi till så får han ruscha och busa och vi hoppar på stubbar och gömmer leksaker som han får leta upp. Efersom jag håller honom bakom mig själv när vi är ute och går så är det lätt att applicera det till situationer nrä även husse är med!

Skoj att det känns så bra, vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången?

Postat i Okategoriserade

Retro hundsäng…

img_0514.jpgHusse har införskaffat världens fulaste retrohundsäng till Villgott. Villgott är lite avvaktande men det kanske ger sig med tiden, eftersom han älskar allt med hår på så kunde han ju inte motstå att smaka lite på nytillskottet igår. Vi tog en tur till Trollhättan för att kika lite igår, vi hade väl inte supertur med vädret för så fort vi skulle ta en tur så kom regnet, det blev bara korta rastningar för Villgott men det var nog välbehövligt för han busade friskt och var ute hela dagen i måndags. Idag skall vi försöka ta oss ut i skogen och se om vi inte kommer över lite blåbär, vi har väl inte sådan tur att vi hittar svamp i alla fall.

Han har sovit några timmar nu sedan morgonpromenaden som drog iväg, vi var ute i över 1,5h och mötte några hundar, vissa möten gick bättre än andra. Han är i alla fall pigg och glad och lyssnar, även om jag känner att jag blir lite tjatig, det där får vi se över. Han söker massor av kontakt igen något som jag ser som väldigt positivt!

Postat i Okategoriserade

Uppdatering….

Jag måste bara säga att det har varit en enorm befrielse att vara utan dator. Jag har lovat mig själv  att inte fastna här igen, det är fantastiskt hur mycket vettiga saker man hinner med – datorn är verkligen en tidstjuv!

Såååå, Villgott har varit lite loj och tråkig, regn och blött ute, inget favoritväder för Villgott precis.

Efter vår välbehövliga uppstrukturering är det nu dags att lätta upp det hela lite, vi busar och leker, vi har olika belöningsgodis varje tur och ALL spontankontakt belönas. 

Jag har varit ute och promenerat med Malin och Wilson också och det gick OK, enda kravet jag hade var att han inte skulle pinna på eller dra i kopplet, jag kände att jag blev lite tjatig ibland, skulle nog jobbat längre sträckor med ”HÄR” så att han hade lugnat sig. Men jag är ändå nöjd eftersom vi gick en rejäl tur. Villgott är en riktig mes, det konstanterade både jag och Malin nu senast och likaså på kursen igår. Han lägger sig emot Wilson, lite underligt kan jag tycka? Likaså tycker han att hundarna på kursen är lite otäcka, dels beror det nog på att de är lite gapiga och osäkra (även om Villgott lätt kan vara den som gapar mest om han får tillfälle eller är på det humöret) samtidigt som de blir korrigerade, något som Villgott inte är så förtjust i. På den förra kursen blev han också väldigt låg och osäker när hundarna inte lyssnade utan det blev lite högljutt. 

Villgott vill egentligen bara göra rätt, han vill känna sig duktig och få beröm, ett bra kan nästan väga högre än en godbit för honom i vissa situationer, det är väl därför också som han viker ner sig så på ett ”NEJ” och lägger av, jättebra om det är ett totalförbud men en hårfin gräns om man fortfarande vill kunna jobba med hunden. Samtidigt så är han ju så vansinnigt egen och kan själv, på sitt vis, han vill göra rätt, slippa bli korrigerad MEN det skall ske på hans initiativ – inte konstigt att det här med hundträning är svårt! Vi har backat lite och kör lite mer operant, det passar ju honom som handsken, han måste ju tro att han får som han vill – samtidigt så måste det ju styras upp så att han inte kopplar bort mig, blir långsam, seg eller döv.

Kursen igår var verkligen jättebra! Vi jobbade med hundmöten (inga problem med Villgott där eftersom han tycker att de andra hundarna är otäcka) inkallning och massor av passivitets/vara nära andra hundar träning. Vi satt i en liten cirkel och hundarna skulle ligga kvar trots störningar, mycket godis gick det åt men han höll sig hos mig och vi kunde tom jobba med lite kryp(stackars de andra hundarna och deras mattar, det var väl störning om något, en krypande snos…)

Hälsaträningen är en katastrof, Villgott gapar något så hemskt, är jag bara med och styr upp så kan jag hålla honom sittandes tyst när någon kommer fram och hälsar, men när han skall hälsa så skäller han något så hemskt, han börjar om gång på gång och det är så jobbigt.

Vi hade besök i veckan och det första gick superbra. Husse öppnade och hälsade och jag hade Villgott i rummet och pratade och gav godis, han hälsade tyst och fint, kanske gav ett skall.

Nästa person gick inte alls, vi har precis kommit in och jag sätter Villgott i köket, låter gästen gå in i vardagsrummet. Villgott tjuter och ylar, jag får tyst på honom, jag går ut i rummet tillbaka till köket och låter Villgott komma ut och hälsa, han skäller som en siren! NEJ och SHYYY så fort han tystnar godis, han börjar om och jag gör samma sak. Efter ett tag så är han lugn, men arg på mig inser jag. Så fort besöket reser sig så börjas det om, jag jobbar med honom likadant hela tiden. Han är så jobbig.

Mycket beror nog på att det blev dubbla besök men besök nr2 säger att han alltid beter sig så mot honom, jag har inte varit hemma så ofta som han har varit uppe tidigare men det kanske stämmer. Jag skall i alla fall fortsätta som jag gjort, förhoppningsvis kan jag (på sikt) få hjälp av besöket att säga NEJ själv så att jag kan gå in och belöna, men det förutsätter ju att de inte ”spelar upp” honom igen. Likaså skall jag nog prova med att ha honom i koppel, visa ut honom när han sätter igång, är det kontaktsök så lär han ju inte få mer kontakt för att han gapar och är det osäkerhet så skall han inte behöva vara så nära och ta smällarna!

Morgonturen idag gick super! Jag har backat lite och gick mer ”rolig tur” än koppelpromenad, vände håll, ”vänta” ”kom”, ”då går vi”, serpentiner, runt träd, fram och tillbaka och ”här”. Mötte en hund och Villgott sökte stöd och kontakt hos mig och höll den!

Idag skall hela flocken ut till mamma på landet så då blir det bus med Daisy och slappa i gräset, spana på katten och nosa efter sork. En gemensam koppelpromenad kan vi nog ta också…

Vi har fått som läxa att inte träna så mycket denna vecka heller. Inkallningar och ingångar en dag, sitt kvar en dag och platsliggning en dag – utöver den vanliga koppel och kontaktövningsträningen då…

Postat i Okategoriserade

Lövsjötorp 18.30-19.30

Villgott var pigg och glad när vi skulle ut idag. Ögonen strålade på honom och så är han sådär rolig så när jag sätter honom för kontakt så sitter han och viftar med huvudet fram och tillbaka, precis som här är jag här är jag, titta på mig då så vi kan komma vidare!

Han lyssnade super på vänta och kom och dansade i princip runt mina fötter. Jag lastade in honom i bilen och så åkte vi ner till brukshundsklubben. Det fanns gott om hundar på plats men jag lyfte ut Villgott så han slapp hamna i den värsta cirkusen. Han kikade lite, pep ett par gånger men sedan gick vi vidare, i lugn och ro i slakt koppel. Vi gick runt sjön och jag fick neja och sätta honom ett par gånger ibörjan men sedan gick det bra. Vi gick lite ”här” och så fick han gå lös bakom mig, det gör han automatiskt när vi är ute själva ihop och det känns verkligen skön, han kommer upp utmed min vänstra sida emellanåt och då belönar jag med godis för att han inte passerar utan håller sig där. Han var så rolig ibörjan av turen också för jag har ju funderat på det där med att prata med någon under tiden som man går så jag provade att sjunga och nynna lite och han trodde verkligen att jag fått slaget. Han höll på att vrida huvudet ur led och gick baklänges för att se vad jag höll på med så den lätta gick han inte på(att jag dessutom fick en skrattattack gjorde ju inte saken bättre), jag får testa mobilen nästa gång.

På planen kör vi lite fot men han är okoncentrerad som bara den, det går massor av hundar runt planen och jag är så ovan vid att han bryr sig om andra hundar när han är på planen så jag tappar tråden lite själv också. Jag kopplar upp så får vi gå linförighet istället. En dobbis kommer upp på planen så nu får vi ytterligare störning, bra! Han förblir i alla fall tyst och när han landar så lyssnar han jättebra, vi går fot, fritt följ och linförighet, belönar med godis och leksak. Jag kastar leksaken och vi busar och leker mer än vi går under kommando, nyttigt för han måste få ha roligt i första hand. Vi gör några inkallningar och han tjuvar på en, likaså på hopp över hinder men jag sätter bara upp handen så tvärnitar han så gör vi om och efter det så går det super. Vi busar och leker och så kör vi lite svängar/cirklar som går riktigt riktigt bra, han rätar ut sig för han tenderar annars att gå med huvudet i en 90graders vinkel in mot mitt ben men i övrigt så är han rak i kroppen, efter vänstersvängarna så fick han allt lyfta nosen i alla fall för att inte huvudet skulle vara ivägen.

Vi busar lite till och han följer mig precis, med eller utan leksak för han har väl börjat inse att det är ingen idé att vara ego det är med och hos matte som det är skoj.

Vi tog en kortis hemma och han kranade in så fort vi kom innanför dörren. Han har haft några riktigt bra hunddagar känns det som, roligt när han jobbar med sådan kontakt, det känns verkligen super!

Postat i Okategoriserade

Allt är relativt…

Idag var Villgott pigg och glad och sökte massor av kontakt och lyssnade jättebra! Jag gick inte vanliga morgonturen utan gick en tur där det gått mycket hundar för att kunna jobba lite på koppelgåendet. Han har ju gått så bra nu det sista, så det har ju inte varit någon vidare utmaning för någon av oss samtidigt som Villgott har blivit lugnare, turerna är väl lite för förutsägbara tom för honom.

Han ville ligga på lite men det räckte med ett par nej, kom, sitt och så upprepade jag LUGN till honom när vi gick vidare, han förstod och höll sig i skinnet. Jag har kommit till en ny insikt idag (som vanligt då…) om han har bråttom och blir lite stirrig så fungerar nej, kom, sitt bäst, är han bara lite ivrig men pigg så räcker det med vänta, är störningarna för stora eller om han har fått fokus på en specifik fläck eller sak så får jag ta i mer med mitt nej, och bryta honom helt, annars börjar han bara pipa. Tar han inte korrigeringen så får jag plocka upp honom i ”här” idag fick vi gå ”här” ”sitt” ”här” ett steg i taget en bit för att han skulle hålla sig fokuserad och inte kasta sig i kopplet och pipa.

En annan sak som slog mig idag var att ju mer uppstrukturerad Villgott är, ju tryggare blir han och ju mer värdesätter han sin frihet. Går vi ”här” när han stressar och när han sedan får gå ”då går vi” så kopplar han verkligen av och håller sig i skinnet, i relation till ”här” så är ju det rena frikommandot. Han är så rolig också för så fort jag släpper lös honom så är han som ett plåster på mig. Det har nog att göra med att jag har varit betydligt tydligare när han varit lös just för att där kan man ju inte vänta och chansa utan där är det stopp direkt eller kom direkt och massor av lek och bus!

Vi har haft tur med vädret också, igår var det uppehåll hela kvällen när vi var ute och idag började det vräka ner precis när vi skulle gå in.

Postat i Okategoriserade