Utebliven klubbtävling

Klubbtävlingen var tyvärr inställd igår så vi fick kika lite på andra ekipage som tränade på den öppna träningen istället. Det var mest tävlingsekipage på plats och jag kunde inte låta bli att förundras över hur de tränade sina hundra, dubbelkommandon och kommandon på moment som var långt ifrån klara. Det gav i alla fall mig inspiration att fortsätta träna och utvecklas som hundtränare!

När vi kikat klart frågade mamma om jag inte skulle plocka ut Villgott? Jag hade ju tagit en skogtur innan och jag hade inga bra belöningar med mig och jag var inte ett dugg förberedd på att göra något planerat och vettigt, dessutom får jag kalla fötter så fort jag misstänker att Villgott skall vimsa det minsta.

Efter att ha tänkt igenom det hela så kom jag i alla fall fram till att en tur runt sjön skulle ju inte skada? Mamma bestämmer sig för att stanna kvar och följa med. Villgott blir själaglad när han ser att hon är på plats, han studsar runt och skäller (mammas tik löper så hon är extremt populär) Jag backar undan och sedan använder vi henne som störning, först när han intar utgångspos får han fortsätta framåt, han skriker och snurrar lite först men när han väl sansar sig så kan vi lugnt gå vår promenad! Villgott är jätteduktig! Han bryr sig inte om hundarna på planen, har nosar och strosar lugnt i slakt koppel!

När vi kommit in i skogen så släpper jag Villgott och han söker ständigt kontakt. Vi kastar lite pinnar och leker tafatt och emellanåt så rör vi oss bara framåt. Superduktig är han! Villgott får gå kopplad sista biten och det går ok. Han försöker dra och skriker lite när mamma går före men jag står på mig och han lugnar sig snart, sista biten till bilen går han lugnt och fint. Framme vid bilen testar jag sitt-ligg-sitt och fot, det sitter som en smäck! Kul!

Imorse kände jag nytt träningssug och testade sitt-ligg-stå. Här har jag en del jobb för att hålla isär sitt och ligg. Jag har kört mycket sättanden det senaste så vi behöver jobba mycket på är ligg. Jag måste ha tydligare signaler också. Min plan är att lägga betoning på liiiiiiiiig, zit, och stååååååå, så får vi se hur det går! Vår största svårighet är ligg från stå – rör jag mig bakåt så går det bättre.

Det känns kul att ha lite träningssug igen i alla fall!

Annonser

Nostokig…

Nu dräller det av löptikar igen och Villgott är tom i bollen och nosig som få. Jag har alltid låtit honom nosa (för)mycket men nu tar han priset! Så mycket positivt straff som han har fått uppleva de senaste dagarna vet jag inte när han blev utsatt för senast. I vanliga fall få får han nosa och strosa i stort sett hur mycket han vill så länge han är förig och inte drar. Så fort kopplet sträcks (oavsett håll) så har jag stannat och inväntat att han intar utgångspos innan vi fortsätter promenaden. Detta  har de senaste dagarna blivit ohållbart. Han flyttar helt enkelt in i grästuvor, vänder och pissar tre gånger på varje lyktsolpe, skriker och kastar sig bakåt om han råkar missa EN doftfläck, är det gott om dem så snurrar han som en vilde.

Nu har jag tagit mitt förnuft tillfånga och nu stannar jag bara när han drar FRAMÅT eller vimsar. Kast bakåt och tvärnitar ignorerar jag totalt. Samtidigt som jag lider med honom när han bara får åka med i kopplet så inser jag ju att det är helt ohållbart att låta honom nosa på allt när han är sådan här. Jag väljer ut nosplatser och fram till dem så går vi i raskt tempo.

Han är i alla fall väldigt snabb tillbaka in i utgångspos om han drar, dessvärre far han ut lika fort men det ser jag som ett mindre problem, hellre att han är snabb och uppmärksam på att jag stannar/vänder om och sätter sig snabbt än att han segar tillbaka, med risk för att hitta ett intressant ”glo”objekt eller någon att skälla ut. Vill jag ha bort jojoeffekten så är det bara att gå ett steg, vända om, gå ett steg osv, då dämpar han sig snart. Att försöka belöna med annat än nos verkar i dagsläget vara helt uteslutet.

Som tur är så är han tyst och lugn inne, det kanske iof inte är så konstigt då han får rejäla långpromenader! Det jag skall lägga till utöver detta är lite mer moment/lydnadsträning, vi får nog köra lite spår eller kantarellsök i helgen tror jag.

Ikväll skall jag ner till BHK och kolla på klubbtävling, Villgott kommer få ett par busturer i skogen  – det kommer han nog att gilla!

Ikväll skall vi jogga!

Villgott är skogstokig pga alla löptikar som flanerar överallt så ikväll har jag tänkt att vi skall ge oss ut på en promenad/joggingtur. Vi har koppeltränat som små blå det senaste men iom alla doftstörningar så blir det ganska tjatigt. Vi hade kommit en bra bit i vår träning innan det tog full skruv, visst ger träningen resultat även när han är såhär uppskruvad men den enda belöningen han accepterar är doftfläckar, han fnyser åt både godis och lek.

Att busa och leka med honom lös fungerar också dåligt, han hänger i ett tag med sedan rätt som det är så bubblar han iväg – tokspårar eller låser sig på en doftfläck. Så idag får herrn vackert hänga med på joggingtur, vi får väl se hur mycket joggat det blir….

Spår med svampplockare….

I lördags tog jag mig i kragen, åkte ut i skogen och lade ett litet spår till Villgott. Jag lade ett något längre och svårare spår än jag brukar även om det inte blev fullt lika långt som jag först hade tänkt mig. Jag hade tinat älgbenet och lagt det som spårslut. Jag vinklade b la över en trafikerad grusväg som han fick passera två gånger. Liggtiden var ca 5h.

När vi parkerade bilen så såg jag att det var fullt med svampplockare i skogen, jag överlade med sambon hur vi skulle göra, avstå spåret eller se det som störning? Han tyckte att vi skulle ta spåret – sagt och gjort.

Villgott var jätteduktig! Han tog spåret helt spontant och plöjde sedan på som ett lokomotiv. Rätt som det är så tvärstannar han – vädrar och reser ragg från skuldror till svans. Jag ser att det sitter en svampplockare mitt i spåret! Villgott morrar dovt och skäller sedan ett par gånger. Sambon tycker att det är något retligt och säger åt mig att se till att han tystnar. Jag vill inte störa nosarbetet eller fela honom i spåret så jag står bara passiv tills det att svampplockaren har flyttat sig ur spåret. Då går jag fram till honom och ger handtecken åt honom att fortsätta spåra. Han återupptar spåret och spårar som en klocka, slutet tar han tyvärr inte med lika stort engagemang som jag hoppa på så jag förpassade benet till sopen, nästa gång får jag använda ett nytt.

Hur som helst så tycker jag att han var riktigt duktig! Jag skall försöka komma ut och spåra oftare fram i höst, sambon har erbjudit sig att lägga spår (han tycker att jag lägger för lätta spår…) det skall bli intressant!