Efter regn kommer sol…

I morse vaknade jag av att Villgott ylade. Jag skulle tro att han drömde för han såg lika paff ut som jag när jag kikade på honom. Eftersom jag ändå vaknat så var det lika bra att stiga upp, Villgott var väl av en annan åsikt eftersom regnet fullständigt vräkte ner så vi kom inte ut förrän runt 10-tiden. En riktig kortis blev det och efter det så blev det pälsvård. Ull….denna ull, det är så att man blir tokig. Jag fuskade faktiskt och körde coat kingen under magen och på benen, han skall ju ändå inte ställas inom snar framtid och han hade enormt med ull så det kändes bra att få bort en del. På förbröstet körde jag både med coatkingen men även en hel del med den gula ullkniven så jag var nästan nöjd….

Lunchpromenaden blev lugn, Villgott är extremt seg vid den rastningen har jag märkt, jag vet inte om det berodde på att solen sken och han blev varm?

Kvällsturen gick super! Vi promenerade till apoteksplanen och jag jobbade med nej, kom när han inte väntade in mig som jag ville på vänta, han fick sitta utmed min vänstra sida och så gick vi vidare. Vi mötte en bc och det gick inget vidare för han flängde till med ena tassen när han kikade på hunden så jag råkade trampa på honom men då gapade han ju i alla fall på mig istället för på den mötande hunden. Lite ivrig var han allt så vi gick ”här” en bit med täta sättanden och då lugnar han sig betydligt. Vi busar och leker på apoteksplanen, går fot och gör inkallningar, han är superduktig!

Han lyssnar superbra på hemvägen så jag utmanar ödet och går ner på ett promenadstråk där det alltid gått massor av hundar och där det är fullt med fåglar. Inga problem, han vill springa på lite i början men han får hålla mitt tempo på nej, kom och så får han sitta tills jag bestämmer att vi skall gå, vad lugn och fin han blir! Vi vänder hemåt och möter en retriever, det går helt ok och han kommer tillbaka in till mig på kom.

Vi har övat lite på apporten också och nu greppar han den varje gång och håller någon enstaka, det går framåt!

Jag lyckades plocka ner lite päls när vi satt ute i gräset på lunchen också, det måste ju kännas skönt för honom att bli av med lite päls, ett halvfullt handfat med ull blev det i morse! Det skall bli så skönt med semester då kan jag verkligen putsa till honom ordentligt!

Annonser
Postat i Okategoriserade

Skog, det var på tiden…

Idag har vi haft en riktig toppendag! På lunchturen tog vi en kortis och åkte sedan bort till apoteksplanen för att busa lite men Villgott tyckte att det var för varmt så han sprang bara och lade sig i skuggan så fort han fick en chans så vi åkte hem igen efter att nästan blivit överkörda av en hjulsida – hjälp vilken fart den kom med, tur att Villgott backade undan när vi skulle gå över vägen då den kom farandes.

Eftermiddagsturen blev en kortis till bilen, Villgott fick sitta i bilen under tiden som jag gjorde några snabba ärenden på sta´n. Efter det åkte vi ut till skogen eller tja kalhygge kan man väl kalla det för det var så vansinnigt surt inne i skogen så vi fick hålla oss utanför. Villgott tyckte verkligen att det var toppen! Vi gick i koppel först så han förstår att man inte är fri och rusar som en tok så fort man kommer bort eller ut i skogen. Han gick superbra. Jag släppte honom och han höll koll! Han stack före en bit men då gick jag bara rakt ut på kalhygget och då kom han som ett spjut, jag blev nästan orolig att han skulle skada sig på någon vass pinne för han såg sig inte för öht utan kastade sig som en känguru rakt mot mig utan hänsyn till underlag. Vi balanserade på trädsatammar och hoppade på stubbar=Villgott favvosysselsättning. Han blir tokig när han ser en stubbe, han rusar fram till den och hoppar upp och ställer sig med tindrande ögon och väntar på belöning.

Tillbaka till bilen så lekte vi med en pinne och Villgott bara njöt, han racade järnet ca 10m, stannade och kollade så att jag var med, så kunde jag kalla in och så busade vi eller så fortsatte vi bara. Vi gick lite runt bilen för Villgott avskyr verkligen att åka hem när vi har varit ute.

Jag tränade på sitt också och det gick superbra, särskilt på väg mot bilen, två minuter utan en tanke på att resa sig, däremot så gick han ju mot bilen något mer frivilligt så det var bra träning! Jag tränade även en del inne och han har inte förstått ”sitt kvar” så bra som jag har trott…det går ju bra på de ”vanliga” ställena men sätter jag honom t ex i sovrummet eller mitt på hallgolvet så är han inte lika säker längre, likaså om jag sätter honom och går ifrån honom bakåt, då blir han också osäker, han sitter nog tom stadigare utomhus så här har vi massor av träning att göra. Villgott tyckte att det var superkul, han höll koll på mig hela tiden sedan. Han gick runt överallt där jag hade gått när han satt still för att kolla läget (polis, men det kan ju också ha att göra med att jag ofta gör godissök när jag sätter honom inomhus)

Vi har mött ett par hundar också och det har gått bra. Han sluter upp på ”kom” även om jag har fått ta i lite i mina ”nej” när han tenderar att visa för mycket intresse på andra hundar. Jag såg en sak idag också, jag hinner ju inte alltid med att läsa honom vid hundmöten men nu vet jag varför. Jag låter ju honom nosa och sedan blir det ju direkt ett utfall, jag skall ju parera och ta upp kontakten redan där, han förbereder ju sig redan vid nosandet.

Jag skrattade så att jag låg dubbel åt honom idag också! När vi var på väg hem så kommer ambulansen förbi med blåljus och sirener. Villgott tvärnitar och tittar på ambulansen med stora ögon, så ställer han sig och ylar! Han ser för söt ut, munnen är formad som ett O och så tittar han på mig och håller huvudet mot skyn och ylar, sötis. (Hoppas bara inte han har öroninflammation eller nå´t eftersom han reagerar men å andra sidan så hade vi en hund som ylade och blev hysterisk bara hon hörde glassbilsreklamen på TV så det är nog inget att oroa sig över?)

Postat i Okategoriserade

Trist avslut…

Vi hade världens mysigaste morgonprommis och allt flöt på jättebra! Vi hoppade på parkbänkar och stenar, lekte med lövruskor. Vi såg ett par hundar på höll men Villgott skötte sig utmärkt och backade tillbaka för kontakt på ”kom”. Han blev nostokig på något ställe men då jobbade jag med nej, kom, då går vi och han nosade betydligt lugnare efter det, han tenderade inte att dra det minsta!

Vi busade på innergården och jobbade med ”kom”, han åt sin frukost och han fick hämta pipen.

När vi skulle gå ett varv runt kvarteret så möter vi en väldigt osäker schäfer. Jag har ingen möjlighet att backa tillbaka på ”kom” för att fånga upp kontakten eftersom hon ”släpar” med sin vrålande hund så jag försöker bara att hålla Villgott så lugn som möjligt. Jag berömmer honom först när han är lugn men så börjar han pinna på och jag försöker få honom att ta det lite lugnt men då kommer ett utfall istället, typiskt. Det enda jag kan göra är att gå på och likt hon med schäfern släpa med mig hunden, uppåt framåt, det ser säkert alldeles hemskt ut men håller jag längre koppel så trampar jag ju bara på honom eller så blir det mer segdrag. Så fort vi har passerat så släpper jag efter och kommenderar sitt, han studsar skäller och far och biter i kopplet. NEJ och sitt, han sätter sig och jag berömmer MASSOR vi går ”här” och vänder, han piper lite ibörjan men efter ett tag så slappnar han av helt och vi går med jättebra kontakt.

Fy vad tråkigt att vi fick till ett så trist avslut på promenaden. Jag har så lätt för att bära med mig det som är negativt.

I övrigt så fungerade han ju super och lyssnar toppen, jag fick ta i med ett NEJ en gång under promenaden, annars kunde vi passera änder på 1m avstånd och han kikade bara lite på dem, superduktig! Det känns så skönt att kunna koppla av under promenaderna och att han inte spänner upp sig eller stressar upp sig över minsta lilla. Han känns positiv också och det är bra!

Agneta sökte ju träningskompisar i sommar och jag behöver nog träna lite hundmöten och socialisera lite utöver vår kurs sedan så jag får haffa henne för att träna lite schäfer tror jag…

Inne följer han som ett plåster, jag lägger min t-shirt ute på plyschen och då går han och lägger sig där.

Postat i Okategoriserade

Snosbus…

Idag har Villgott varit och hälsat på Wilson! Villgott fick öva på att träffa barn också och det gick jättebra! Det berodde nog mer på Tilde som var jätteduktig och försiktig än på Villgott som lyckades avlägga ett skall i örat på både henne och Malin efter inspektionen så det ringde nog bra i öronen på dem (stackare).

När hälsningsproceduren var avklarat så blev det koppelpromenad till fotbollsplanen, det gick väl ok med tanke på att Wilson var med. Villgott har varit superpositiv och duktig idag, vi råkade på en snos innan vi åkte hemifrån bara som han gjorde utfall mot men hela situationen blev heltokig så jag tog bara med mig Villgott lugnt därifrån så han släppte det direkt.

På planen jobbade vi lite med linförighet och fria följet, gjorde någon inkallning men prioriteten var kontaktövningar och fokus. Vi satt en hel del också och bara var, jättenyttig träning. Några andra hundar gick förbi också och första hunden blåste han upp sig över men de andra lyckades jag till slut få kontakt med honom när de passerade(långt avstånd iof).

Vi gick tillbaka till bilen och Villgott fick gå ”här”, det gick faktiskt riktigt bra och han var relativt cool.

Superbra träning har det varit, nu skall vi bara börja kursen också så kommer vi att kunna strukturera upp våra träningar mellan tillfällena lite bättre också, jag hoppas att Malin ställer upp och tränar lite ihop med oss.

Hemma gick vi bredvid grannens golden en bit och det gick bra, Villgott fick vackert följa med mig och han protesterade inte för mycket! Inne har han följt mig som ett plåster och han har äntligen lagt sig för att vila en stund.

Postat i Okategoriserade

Uppehåll…

Igår kväll så klarade vi oss ifrån regnet på sista turen, det kändes riktigt skönt ute!

Vi stötte på en arbetskamrat till Husse tillika fd granne och även hundägare(utan hund för dagen iof) som stoppade oss när vi var ute och gick. Jag satte Villgott ner men fick inte tyst på honom, jag lät det vara och vi pratade på i godan ro utan notis om en hund som sitter och piper och skäller om vartannat. Han tystnar till slut och det belönar jag, han startar om ett par gånger men det blir mindre och mindre frekvent.

Han ser oss varje morgon när vi är ute och han kommenterar att jag jobbar väldigt mycket med Villgott, kul! att någon ser att man jobbar med hunden i alla fall.

Det passerar tre hundar under tiden som vi står och pratar och han kikar på dem men säger ingenting, duktig vovve!

Villgott är smått hysterisk när vi en stund (10-15min) senare traskar iväg. Vi går lite fram och tillbaka så att vi skall få upp lite kontakt och det går väl sådär. När vi gått lite ”här” så blir det betydligt bättre.

Imorse hade vi jättefint väder! Villgott sköter sig exemplariskt hela vägen fram till ett hundmöte som inte blev så superlyckat men ingen katastrof. Jag backade med mig honom på ”kom” men han var helt låst, vi går framåt och backar tillbaka, han blir ju i alla fall så pass bortjollrad så han säger ingenting till den mötande hunden men jag når ändå inte fram till honom. Jag ger mig inte förrän han går lugnt och fint och jag känner att vi har en god kontakt, då går vi tillbaka så får han nosa lite där den andra hunden gått, sedan är det bra.

Vi promenerar vidare och förbi fåglarna, jag jobbar med nej och ”kom” bakåt, det går jättebra så vi kan gå lugnt och fint förbi utan att han hetsar upp sig. Undergången går bra och där går vi ”här”, vi joggar sträckan nere vid ån och sedan går vi upp på kullen, han kommer på ”kom” om än segt, han plockar i sig sin frukost.

Vi möter en hund på hemvägen och det går bra, tjejen vi möter jobbar precis som jag med sin hund. Nej, här, nej, här säger vi till våra hundar i kör och inga utfall eller gruff. Jag jobbar stenhårt efter själva mötet och jobbar mycket med kroppen (något som jag har slarvat med) jag kryper ihop och lockar honom intill mig, jag puttar lite busigt på honom så att han slappnar av så kör vi några ”kom”, busar och ger godis.

Vi busar på innergården och han kommer med pipen men han håller sig gärna en liten bit bort. Vi leker tafatt och busar. Vi tar en sista tur runt kvarteret och han går bra!

Vi måste komma ut och busa och leka mer framförallt så skall jag försöka komma ut så att vi kan busa i skogen!

Ikväll så blir det träning med Wilson och Malin och det skall bli så roligt!

Postat i Okategoriserade

Regn…

Så vad har vi gjort? Ingenting. Igår blev det ett par yttepyttepromenader och jag har inte tjatat och gnatat utan varit ganska tyst. Eftersom det är blött och trist ute så har det varit lugnt, inga hundmöten och vi har strosat runt och lekt med leksaken. Inne gjorde vi ett par godissök annars så satt jag och läste bok och Villgott låg bredvid mig och sov. Han är så rolig också för  han har fått för sig att dela kudde med mig…Hmmm lite trångt kan det ju bli med ett stort skägg i nyllet. Jag får nog skaffa farbrorn en egen liten huvudkudde så att han kan ligga lite längre bort än precis på en. Han har början med en ny liten grej också, han kan gå fram och peta på mig med tassen om han vill ha lite support, om han vaknar till på morgonen el likn. han är för go emellanåt.

Morgonturen gick bra och vi slapp regn. Han går verkligen superbra första biten och söker massor av kontakt utan att jag behöver påtala hans uppmärksamhet, jag belönar all spontankontakt. Han blev lite ofokuserad när vi skulle gå ”här” på trottoaren så jag fick göra en hel del sättanden (massor av lastbilar som pös ut luft, det är nog det enda ljudet som han öht reagerar på) Han slappnar av till slut när vi går lite fram och tillbaka.

Han går bra genom parken men är ivrig och jag vill inte kräva att han skall behöva hålla promenadtempo med så mycket spring i benen så vi joggar en bit.

Nere vid fåglarna jobbar jag lite med vänta och kom för jag vill ju inte tappa vårt vänta kommando bara för att jag använder mig av nej när han pinnar på. Jag kallar in på kom och belönar och så får han stå och vänta utmed min sida innan vi går vidare. Han är pigg så vi får hålla på en del men han lyssnar omedelbart men han far iväg lika fort, det spelar ju egentligen ingen roll, det bevisar ju bara att han inte har förstått att mitt vänta inte har med koppelgåendet att göra utan tas mer som en halvhalt, lystringssignar, han tar ju ett kom omedelbart efter det eller vilket annat kommando som helst men efter ett bra så går han ju upp i fart igen för då anser ju han att han har väntat färdigt och det är ju förvisso korrekt.

Vid ett gäng fåglar så tappar han fokus. Jag jobbar med ”här” och får lägga till ett nej och kalla in honom igen vid något tillfälle men efter det så fungerar det, jag plockar fram leksaken och då blir han genast munter.

Vi busar och tränar på kom på kullen och han kommer direkt och han äter upp hela frukosten.

Inne busar vi med en leksak när det kommer någon på vinden och han börjar boffa. Vi fortsätter leka men då morrar han mot mig när jag kallar in honom (han ville smita förbi så jag fick lägga in ett nej, kom) Vi busar ytterligare en stund och nu hämtar och lämnar han med glädje.

Jag har plöjt/skummat igenom Inkallning är så mycket mera av Memea Molin också och jag får lov att säga att jag är glatt överraskad. Hon slår verkligen huvudet på spiken där. Jag har ju gjort det klassiska felet med att bara belöna och aldrig korrigera upp Villgott. Mina belöningar har ju blivit mindre och mindre värda och jag har bara korrigerat när bägaren runnit över och då är det ju för sent. Jag skall läsa hela boken i lugn och ro så får vi se om jag står fast vid mitt första intryck. Det var väl någon korrigering som jag inte höll med om fullt ut men så är det ju med allt.

Postat i Okategoriserade

Morgontrött vovve…

Jag får nog acceptera att Villgott inte är på topp på morgonen och försöka smyga igång liter mer. Han verkar ju så pigg ibörjan på promenaderna men han blir ganska fort lite seg, att det var blött i gräset gjorde väl inte saken bättre.

Två hundmöten blev det i alla fall och det gick riktigt bra. Vid första hundmötet så skällde han uppoffrande en gång mot mig eftersom jag inte tillät honom att stirra och blåsa upp sig mot den mötande hunden utan jobbade med mig honom bakåt för kontakt och så gick vi framåt igen. Vid det andra mötet så hoppade och bet han lite i kopplet men jag måste nog låta honom avreagera på något vis så jag fäste inte så stor vikt vid det.

Inte ett ljud till mötande personer eller vaktmästaren. Han var lite seg och kommer dåligt på ”kom” han låser sig. Jag skall jobba upp ett positivt ”kom” och så skall vi pausa lite mer när vi är ute och inte forcera på så, då får jag automatiskt mer kontakt också.

”Här” fungerar super, då går vi fungerar till viss mån men han kan bli seg och kan få för sig att  gå tillbaka, det är väl ok till viss mån när vi nosar av ett område men han gör så lite för ofta. Eventuellt får jag även lägga in ett lugnt varsågod just när vi står stilla och han får nosa fritt.

Postat i Okategoriserade