Minipass…

Igår blev det lite träning på fotbollsplanen vid Havstena. En skön promenad dit, lite träning och en annan väg tillbaka hem igen.

Vi körde fokus efter och under belöning – det är något JAG skall fokusera massor på det närmsta. Bibehållen kontakt mellan rep. FF, vi varierade sträckan med upp mot tio steg, blandade halter (fokus under hela halten) och att belöna under gång. Det gick ok men han flyter ut en del under längre transporter, vi körde lite slalom och vändningar och då går det bättre. Snabba lägganden från sitt, upplet med tre föremålx2 skick.

Imorse körde jag ett micropass inomhus – jag måste återinföra micropassen…..FF med belöning i halter och under gång – i belöningen under gång så vänder jag bakåt och kör en lite längre sträcka BM för att sedan vända upp på nytt, det gick jättebra. ”Rally” ut och runt körde jag också vilket också gick bra. Pausade på ”gå och lägg dig”.

Att tänka mer på:

*Tidtagning/micropass med vila/filtträning
*Bibehålla fokus under och efter belöning
*Kombinera halter/belöning under gång samt BM
*Kör skyltar/stationer/Rally/bana
*Träna lite och ofta
*Störningsträna

Annonser
Postat i 1

Helgrapport…

I helgen har det blivit lite av varje…Fredagen inleddes med besiktning i Mariestad, nos och stros på ny plats och fokus och följsamhetsträning när Husse var inne och besiktigade samt stod utanför och pratade med besiktningsmannen. Villgott var jätteduktig och kunde passera och cirkulera utan att ha hysterisk koll på vad Husse sysslade med. Lugn och fin på väg tillbaka till bilen och hälsning på Husse.

Hemma igen ringer en kompis som har planer på att komma förbi. Visst! Fram med det nylagade köttfärsgodiset som jag gjort på morgonen. Ut på balkongen och spana efter besöket, mata Villgott medans jag håller koll. Ser besöket och går in i rummet, godisregn och ”leta”, kommenderar ”vänta” och nytt godisregn medans jag går och öppnar dörren. Hör Villgott tassa ikapp mig men föser honom framför mig tillbaka in i rummet medans jag hälsar glatt (med rösten) nytt godisregn och ”leta”. Villgott är stressad men hetsletar och boffar lite emallanåt, upprepar och ger sedan varsågod för att hälsa. Villgott rusar skällande fram och håller på att sätta i halsen, han dämpar sig lite men spänner upp sig och morrar. Jag säger till kompisen att be Villgott sätta sig.

Med bebisröst säger han ”kan Villgott sitta”? Villgott är kanske inte van vid den tonen/uttrycket men det blev väldigt lyckat! Istället för arga hårda/irriterade röster möts Villgott av  en lugn och snäll röst. Villgott sätter sig och jag är snabbt framme och matar. Villgott studsar runt lite och skäller men  sätter sig sedan självmant i väntan på godis  -mitt framför besöket, borta är den aggressiva och spända tonen i skallet, istället är det en mer tiggande skall. Jag kvittrar och skrattar glatt åt Villgott, matar godis och är LUGN OCH GLAD! Även om Villgott spände sig och morrade så kunde jag (precis som påbörjade utfall med ”bort”) bryta det på ett positivt sätt – eller rättare sagt, jag kan få hälsningsobjekten att själva nå fram till Villgott!

Kan jag bara släppa att han skäller och fokusera på att få bort osäkerheten/morrandet så vore det toppen! I nuläget accepterar jag att han skäller till viss mån eftersom han tvärtystnar så fort jag eller någon annan kommenderar honom att sätta sig – han vet bara inte vart han skall ta vägen och ett sitt är lättare för både mig, Villgott och de som hälsar på eller som han skall hälsa på än diverse handtargets. Jag känner att jag har kontroll på situationen och det känns oerhört skönt!!!

Besöket iväg och vi åker vidare till Skara för vaccination. Villgott är jättelugn(dämpad?) i väntrummet. Smaskar godis och kikar på de andra hundarna. När de kallar på oss så växer han fullkomligt fast i marken. Tvärnitar och vägrar gå så jag får släpa med mig honom. När vi passerar vettarna så morrar han dovt och blänger på dem. In i undersökningsrummet och upp på bordet, veterinären frågar om vi skall ha munkorg och jag tycker att det är säkrast så. Veterinären går iväg för att hämta vaccin och munkorg och tycker att vi skall släppa ner Villgott under tiden. Veterinären går och kommer tillbaka. Upp på borden, på med munkorg, sprutan tagen – klart! Ut igen och Villgott går så försiktigt så försiktigt genom dörrar och förbi personalen. I det stora hela gick det ändå bra…

Det har inte blivit mycket annat tränat i helgen. Lite täning på Villgotts nya fontän – han vågar sig inte fram för att dricka men plockar leksaker och godis i närheten. En koppel/halsbandspromenad, en del lösturer och gemensamma turer med hundmöten(som går så himla bra nu för tiden) och pälsvård.

Det känns som om jag har haft en riktig slappohelg och det kan nog vara så…Snart drar Rallylydnadskursen igång, jag ser fram emot det så att jag får lite mer struktur och ”riktiga” saker att träna på. Lägger inte ner så fasligt mycket energi på att planera min träning fram tills dess….I höst är jag lite inne på att gå tävlingslydn 1, vi får se om det blir så. Hoppas också att det blir några ”klickerträffar” fram i vår..

Postat i 1

Träning och dåligt humör…

Igår var det tänkt att vi skulle träna tillsammans med Maria och Hanna. Det var soligt och fint och vi begav oss till den planerade träningsplatsen, tji fick vi när det visade sig vara fotbollsträning på planen…Vi far iväg till nästa ställe där det är fullt pådrag med militärövningar…Vi tar en kortare promenad/rastning innan vi far vidare till nästa ställe. Promenaden blev i alla fall bra – Villgott var jätteduktig, det drällde av människor, gångar och joggare som vi passerade utan att koppla upp, han lyssnade bra (utom ibörjan när jag lät lite irriterad på rösten vilket Villgott tar som helt oacceptabelt, drar öronen åt sig och trippar på fort fort istället för att vända runt på ”Villgott”)

Väl på plats för träning så är Villgott väldigt lyhörd och laddad. Det börjar bra med sedan blir jag vimsig, håller dålig koll och känner att jag gör mer skada än nytta genom att träna med honom. Bryter och leker lite istället, pausar och belönar att han ligger frivilligt när jag kikar på när Hanna och Maria tränar, kör ett par upplet som går OK under förutsättningarna…..

Oavsett hur jag upplevde träningen igår så fick jag med mig några nyttiga tankar hem….

*Kör vidare med fotgåendet, belöna halter och ta ett steg i taget (körde tre steg igår och jag tyckte att det gick bra) kör vidare från tre steg och lägg sedan in förändringar i antalet steg när vi har flyt på tre
*Socialt pepp mellan rep, belöna så att han håller kvar fokus mellan rep, minska succesivt
*TRÄNA MED STÖRNING, passa på att träna lite överallt..
*Variera FF/stegräningen med BM, fokus, tid och sträcka – vänd upp till FF
*Lägg in fler micropass hemma, kör hellre lite varje dag än längre pass några ggr/v se de gemensamma träningarna mer som  rep och träning på att vara passiv, on/off knapp
*Planera och tänk igenom träningen innan, kör inte bara igång – TIDTAGNING och PAUSER
*LEK och var positiv och aktiv

Postat i 1

Härligt väder och långpromenad!

Igår blev det en härlig långpromenad med trevligt sällskap (Maria o Hanna) Jag gick hemifrån vid 17.45 och var hemma igen vid 20.15..en ordentlig tur blev det. Det märktes på Villgott som var lite stel i morse, strechade mycket och ville vara nära för att bli klappad och masserad.

Morgonturen delade jag upp på två turer, något som Villgot verkade uppskatta, han var inte så pigg utan mest nosig så det passade bra.

Vi har mött massor av hundar det senaste och det går bra! Han skvallrar som bara den, nu är det bara upp till mig att inte slarva med belöningarna eller ta någonting för givet..

Ikväll blir det kortisar med mys/massage, är vädret bra så sätter vi oss nog någonstans ute…

På onsdag blir det utomhusträning, torsdag ullkamning och fredag vaccination….De har lovat regn i helgen så det får bli lite som det blir…

Postat i 1

Seg snos….

Igår var Villgott seg och lite hängig…Jag vet inte om han blivit lite förkyld(fnysig) eller om det bara var överansträning/träningsvärk efter gårdagens racande…

Dagen började lite snurrigt för V då Husse stack hemifrån samtidigt som mig på morgonen. Villgott visade tydligt att det där inte var speciellt kul men Husse var bara iväg på ett kort möte och tillbaka efter en dryg timma igen – glad snos! De hade busat som tokar på dagen, inte så konstigt då att han var trött och seg på eftermiddagen/kvällen kanske? Han åt iof dåligt också så det var nog inte bara det..

Eftersom det regnade så körde vi ett litet pass inomhus innan vi gick på första turen.

Ringklocka=springa till bädden
Bra men jag skulle tagit det efter att jag kört bädden. Han hänger på bra bort till bädden men slarvar och vill inte lägga ner hela kroppen i bädden(bakbenen som vanligt….)

”Gå och lägg dig”=frivilligt och sedan på kommando.
Shapa, bättre än förväntat! Fuskar på kommando – får bryta. Tar det på andra försöket. Paus, shapar igen, kommando. Det går bättre och bättre men han har lärt in kommandot fel. Kommer att hålla fast vid det tidigare kommandot, shapa mycket och fela när han lägger sig utanför på kommando.

”Stanna”(i rummet) – godisregn, jag öppnar dörren=tillbaka.
Perfekt!

Under promenaden var det täcke på – Villgott gillade det inte….Tänkte låta honom gå vart han ville men det gick mindre bra, han ville inte gå alls – åt något håll. De sköt på långt avstånd, jag vet inte om det också kan ha påverkat? In ganska direkt igen och V sov sig genom kvällen. Lika disträ nästa tur, fick nästan släpa honom runt.

Imorse fick han också gå vart han ville. En dryg 1,5h promenad i miniduggregnet blev det. Pigg och glad hund om än lite överslag/arg vid för mycket bus och väääääldigt trött när vi kom in.

Vi får se hur dagen utvecklar sig….Jag får ta det lite halvlugnt med honom  tror jag. Fortsätter nog med ringklock/bädd och stannaträningen.

Postat i 1

Utomhusträning

Igår tränade vi tillsammans med Maria och Hanna. Maria kände sig inte riktigt kry så det blev mest passivitetsträning för deras del – stackare. Inte nog med att inte känna sig bra – dessutom fick hon stå ut men mitt tragglande, velande och tjat….

Villgott var i alla fall jätteduktig! Pigg, glad och modig. Han lekte bra med Hanna, mesade inte ur utan skällde tom på henne en gång när han jagade efter – tuffing! Han sitter mest och snurrar på rumpan med svansen mellan benen när hon kommer farande lekmorrandes i vanliga fall…

Vi körde ett upplet (3 föremål) som gick jättebra! Tasstarget, bra! Och FF med fokus på pos. Villgott tenderar att saka av olika anledningar, belöningarna kommer för sällan, han förväntar sig belöning när han är stilla, likaså tappar han fokus i, under och efter belöning, han kör en scanning som kan ta mer än lång tid…

Planen är följande.

*Jobba mycket med att hålla fokus under utsatt tid(kort korta pass), belöna långt nere hos honom, peppa och prata under belöning för att bibehålla fokus, rörelse framåt för att sedan vända tillbaka för ny rep.
*Använda mig mer av tydlig brytsignal när han släpper fokus.
*Höja hans aktivitetsnivå inför FF, spring ikapp, lek mm för att sedan gå ett par steg, belöning osv..
*Variation! Kör fler moment, blanda frivilligt och kommando.

Igår kväll hände något skoj! Vi mötte den gapiga Samojeden och Villgott tvärnitar/blockerar sig. Jag väntar ut och har lite svårt att se i mörkret om han tar kontakt….hör hur han börjar brumma och studsar till. Jag kommenderar ”bort” och han tar det direkt utan att tänka! Fortsätter framåt och brum+studs, ”bort”, samma reaktion! Efter den rep. är vi förbi och jag kan belöna spontankontakt och fokus. Superhund!!!! Jag lyckades bryta ett påbörjat utfall med ”bort”!!! Så glad jag blev!

Postat i 1

Nya tankar kring hälsaträning…

Efter ett hyfsat lyckat hembesök under påskhelgen så har jag funderat lite och ändrat om en del i mitt träningsupplägg…

För det första så handlar 99% om mig och mitt agerande. Kan jag tänka mer positivt kring hälsande och socialiseringsbiten, mer och fler kontakter för Villgott, mindre restriktioner och mer godis=positiva upplevelser för Villgott ju bättre kommer det att gå!

Som i helgen….Jag ser mamma och pappa under balkongen. Tänker direkt HJÄLP! Villgott som sover lugnt far upp (precis som jag) och börjar skälla på allt och ingenting. Jag letar fram bästa godiset och belönar V för att han är kvar i rummet, lite godisregn och sedan går jag för att öppna (innan de hinner ringa på dörren) tillbaka till Villgott och godisregn. När de är inne i hallen så går jag och V gemensamt fram, jag matar och ger mamma och pappa godis som de kan mata med. Villgott är inte alls lika hysterisk som han brukar även om han börjar skälla mer frenetiskt så fort godiset är slut. Jag sätter mig hos honom och tänkte hålla honom lite men då blir han helt hysterisk…Bra att jag fick lära mig en läxa! Inte hålla på och ta i honom när han ligger så högt i stress. Vi övergår till att ignorera honom när han börjar springa runt och skälla och vimsa – ville väl ha mer godis….Vi går in och sätter oss och det dröjer inte många minuter innan han ligger helt utslagen…

Så, min poäng är följande!

1. För det första så är det godisregn som gäller (inne i rummet) så fort jag skall lämna honom för att öppna åt gästerna/besök(de gångerna jag kan förutse besök och öppna), detta kommer jag inte träna separat utan bara ta till när det verkligen kommer människor – fortsätter att träna de andra delarna som jag gjort tidigare
2. Stanna kvar – minska kravet och skippa bädden, det räcker att han blir kvar i rummet medans jag öppnar dörren
3. Därefter är det matning av mig och figgar som gäller. Avsluta sedan matandet och ignorera totalt om han börjar skälla (kör mycket sådan hälsaträning separat, gå mot, från, bli klappad mm mm)
4.”Gå och lägg dig” tränas separat helt utan dörrklocka, shapa frivilligt, på kommando utifrån olika positioner och som en rolig lek med dörrklockan, så fort den ringer = full fart till bädden
5. Ligg kvar oavsett störning, när samtliga delar sitter så är drömmen att han SKALL kunna gå och lägga sig på kommando när det ringer på dörren, jag skall kunna lämna, släppa in och antingen låta gäster komma in och sätta sig eller kalla honom till dem….

Men men i nuläget så nöjer jag mig som sagt med att han STÅR kvar i rummet…..Lägre mål för mig som gör det lättare att överblicka och det gör att det känns lättare och inte helt omöjligt att leva upp till…

Postat i 1