Han blev inlagd…

Jag tycker faktiskt att det känns skönt! Nu är han i goda händer hos duktiga människor som kan det här med sjuka hundar betydligt bättre än mig, jag blir bara nervös när han är dålig….

Villgott hade färskt blod i avföringen(slemmet) igår kväll och han har kräkts mer och han har fortsatt att ha färskt blod i avföringen, detta i en kombination med att han fick ett återfall gjorde att de gärna behöll honom och det har jag ingenting emot, förutom att det känns tomt. Det var ju inte utan att det stang till i hjärtat när han med lätta steg följde med sköterskan nedför korridoren utan att ha en tanke på att vända sig om (men det är ju Villgott i ett nötskal)

Han har i alla fall blivit röntgad (hjälp vilken  procedur, rena tvångströjsköret) och de hittade ingenting (det KAN finnas saker som inte syns på röntgen men ändå) Han hade nästan inga gaser men tunntarmen var full med vatten så de trodde att de hade mer diareér att vänta. De kommer att ta blodprover och kolla alla värden. Han blir inlagd med dropp och sedan så skall han svältas, så får vi hålla tummarna för att han repar sig och att det inte blir några tråkiga bakslag igen.

När jag vägde honom på smådjurskliniken senast så vägde han (med samma sele på sig som idag) 8 450g och idag 7 700g så han har tappat en del…

Undrar hur snabbt man får svar på blodproven? Jag uppfattade det som att de skulle ta proverna direkt när jag lämnade honom så jag kanske får besked på dem redan imorgon när de ringer? De var i alla fall väldigt effektiva när jag var där, jag bollades runt mellan undersökning, röntgen och sköterskan som tog med sig Villgott och det gick som hejsan utan några direkta väntetider, trevliga var de också även om de påpekade(med glimten i ögat) att han inte fick skälla så på dem för då ville dom inte ha honom där…

Imorgon 12.20 Skara Djursjukhus

Nu har jag varit i kontakt med Skara Djursjukhus. Villgott ville inte äta imorse och han var ute 24.00 och 02.00 inatt. Imorse blev det bara en tur.

Han rapar och det låter från magen på honom.

Det tär onekligen på krafterna att inte få sova som man skall, att ständigt gå och oroa sig över hur hunden mår gör inte heller saken bättre så det känns skönt att få en ”expertkoll” på honom imorgon.

Sämre…

Villgott är sämre igen. Inatt kräktes han (hel osmält i/d ett par timmar efter att han ätit) och jag fick gå ut med honom 1.22, han skulle ut igen redan kl 5.30 och han är sämre i magen igen.

Han äter som en häst och är hyfsat busig men 100% är han inte. Jag måste kolla upp hur lång tid på i/d maten innan magen normalt stabiliserar sig? Jag tycker att det är konstigt att han blir lösare/oroligare och kräks igen.

Villgott har aldrig någonsin varit dålig i magen tidigare. Han kräktes 1msk skum när han åkt bil en gång när han var valp, han har varit lös i magen en gång tidigare vid  EN rastning pga att han fått grillad kyckling (givetvis utan skinn) men i övrigt så har han aldrig visat sådan här tendenser. Jag har sett att det har gått vinterkräksjuka på hund uppåt landet, det kanske kan vara något sådant iom att det håller i sig så?

Han blev dålig den 18:e, gick på ris, kokt kyckling och vätskersättning tom tor 21, gick över på Hills i/d och prokatin eller vad det heter, blev bättre och var uppe på fullranson några dagar senare. Nu är han sämre igen….jobbigt.

Uppåtgående formkurva!

Nu börjar han visa sitt rätta jag igen, lilla farbror Villgott. Igår kväll så stod han och boffade för support och busade för sig själv med sina leksaker. Han har en aptit som han aldrig tidigare visat prov på och han är är pigg och alert. Igår kunde jag tom köra några ingångar och lite approtering av diverse strumpor och vantar.

Han behövde inte gå ut förrän 4.45 imorse så nu är vi snart uppe i fulllängdsnätter igen, skönt!

Det som fortfarande bekymrar mig är de där konstiga nötliknande bitarna som jag noterade i hans halvlösa och ljusa avföring imorse igen, knepigt. Antingen är det nötbitar eller så är det fett+proteiner som slår sig ihop i magen och kommer ut på det viset. Jag har ingen som helst kunskap i ämnet så det är rena spekulationer. Han är i alla fall pigg och kry, äter och dricker, jag kan inte önska mer för tillfället!

Kan det ha varit en valnöt????

På morgonturen idag så såg jag några misstänksamma ljusa bitar i Villgotts avföring. Jag tog med mig fyndet hem och spolade igenom det för att se vad det var. Valnötsbitar??? Inkapslade i hårbollar…

Kan det helt enkelt varit så att han varit förstoppad av en valnöt eller valnötsbitar eller är det något han har fått i sig senare? Det vore ju  ganska logiskt om det vore så att det är det är nöten som har orsakat alltihop? Iom att han kräktes så stora högar första natten och att det sedan i stort sett bara kommit vatten, fram till att jag började med pastan och i/d, då har det ju lugnat sig betydligt.

Jag skall avvakta och se hur han är under resten av dagen, förhoppningsvis repar han sig med rekorfart nu.

Det svåra är ju att få i honom mat. Första dagen på i/d maten åt han 1/2 burk, han hade gärna ätit mer men jag ville inte överbelasta systemet. Dag nr2 åt han en hel burk, igår blev det nog inte mer än 3/4 men då drack han desto mer, frivilligt.

Jag vill inte mata honom för mycket heller för det bästa är ju om han kan komma igång och äta själv, vilken befrielse det vore med en hund som äter själv. Jag förstår om det låter helt osannolikt för ”normala” hundägare men för oss är det lite småjobbigt. Jag skall kolla upp Nutra Holisticfodret också, jag hittar inte det på några svenska sidor (förutom på Gibbons hemsida) jag får leta vidare….

Han är bättre!!!

Idag och inatt har han varit bättre! Han sov hela natten, jag vaknade vid 5.30 av att det var så tyst och smög ut till honom. Jag kunde inte låta bli att ta vatten på hans nos så att jag fick honom att dricka lite, han gillade inte att bli störd men jag är livrädd för att han skall bli uttorkad så hellre det.

Vi gick en morgontur och han var pigg men lugn på det viset att han inte drog för att han var nödig utan han struttade fram med hög nos.

Jag gick in till ankorna för att se om han ville dricka ur dammen men det ville han inte, däremot studsade han runt och morrade och bet i koppel – ett gott tecken!

Inne gav jag honom lite pasta (duttade på nosen så att han fick slicka i sig) men han var halvt hysterisk. Han åt en liten tallrik med ID mat också – SJÄLV!!!

Vi var ute en sväng till innan jag gick till jobbet och han var lös men ingen diaree, en hel hög blev det, skönt!

När vi skulle in blev jag dock lite arg på honom, han hugger och är så arg och jag blir lika arg tillbaka när han måste försvara sig så hårdhänt så jag håller tag i skägget på honom och lyfter bara in honom. Jag vill inte att han skall gå i alla trappor när han är halvkass och han måste ju tåla lite hantering? Knasvovve, men vad glad jag är över att han känns piggare (en HEL natts sömn har nog gjort sitt till humöret och orken också!)

Det går trögt….

Fy fasen säger jag bara! Villgott blir inte ett dugg bättre, han skall ut med 2-3 timmars intervaller på nätterna, på dagarna är han lugn. Jag kokade kyckling och vätskeersättning till honom imorse. Jag orkar inte vara kvar på jobbet utan åker snart hem och fortsätter mata och vattna. Blir han inte bättre får jag snart kontakta vetten. Det skulle inte förvåna mig om magen har gett upp tack vare den goda maten han fick för att öht äta något under tonsilliten eller så är det något större fel eller en kombination + psykiskt.

Jag har lagt all träning på is och avbokat/ställt in alla träningar/kurser i vår. Jag hoppas att det känns bättre och lättare framöver. Framför allt vill jag att Villgott skall bli bra.

Just när jag trodde att det skulle vända…

Jag tyckte mig se ljuset i tunneln, jag kände mig piggare, Villgott åt hela sin frukost (under lek/promenad) igår och vi hade så smått börjat lösträna och koppelträna lite mer igen, jag kände att det gick bra och tyckte att det var roligt. Mappträningen gick som på räls och vi kunde busa och leka ute, både på innergården och på apoteksplanen, han lyssnade och byteshandeln fungerade utmärkt.

Så som en blixt från klar himmel så inträffar ett dödsfall till en nära anhörig. Allt ställs på ända. Jag har inte sovit på hela natten för att inte tala  om Villgott som har kräkt och haft diareé så det har varit ett himla rännande.

NU däremot gäller det att vara stark och ta nya tag även om allt känns uppochner för stunden.

Jag känner i alla fall sug efter hund igen och det känns bra. Idag blir det vila, återhämtning och lugn och ro, sedan får vi försöka kicka igång livet igen för så här kan vi inte ha det!

Kram på er alla och tack för alla snälla ord på vägen!

”Ej behandlingsbar tonsillit”

Så löd domen. Villgott var lite röd och slemmig i halsen men eftersom han inte har eller har haft någon feber så ville vetten inte sätta in någon penicillin. Vi har nu blivit ordinerade två veckors vila, inga långpromenader, bus med andra hundar utan fjäsk, massa kärlek och så skall han få äta det han vill ha……Det låter nog bra i Villgotts öron skulle jag tro. Lite tråkigt kan jag tycka men det är nog nyttigt, jag skall nog inte fresta med att träna så mycket med honom heller…Vi körde lite sitt+sitt kvar med ostbelöning igår och det gick faktiskt bra men någon nyinlärning blir det ju inte tal om.

Jag har hittat lösningen till att få kontakt vid ff, lf och fokus på första steget! Hans nya leksaksmus såklart. Så fort han tar kontakt under transporterna, klick och belöning i backande pos efter musen. Inte konstigt att han gått och kikat framåt eller på fötterna tidigare, jag har ju (alldeles för ofta) belönat med kastad leksak framåt då jag ibland upplevt att han segat.

Villgott var i alla fall duktig hos veterinären. Först så skällde han ut receptionisten (hon var ju inte där när han kom in så Villgott förstod inte riktigt vad hon skulle komma och prata med oss om?) Hon blev nog inte så förtjust i Villgotts stämma utan shyyade högt och förpassade oss till väntrummet…Villgott var inte så imponerad av henne heller. Det kommer några hundar och går förbi och Villgott skäller och kvider en del. Jag varierar med att ha honom i knäet, massera, gå en runda osv. Det kommer en veterinär och visar in oss i ett mottagningsrum. Jag lyfter upp Villgott fort som attan och följer efter (han är tyst..)

Väl inne i mottagningsrummet kommer sedan ”vår” veterinär. Jag lyfter upp Villgott när han skäller på henne när hon kommer in. ”Lyft upp honom på bordet så blir han nog lite spak” – jag gör så och givetvis tystnar han direkt. Å vilken mysig veterinär vi fick tag i! Hon hälsar och tar i hand och sedan hälsar hon på Villgott, han pussas och nosar henne i örat och tycker att hela situationen är ganska spännande. Hon tycker att Villgott är jättefin och undrar om jag inte ställt ut honom. Jag förklarar som det är att vi har gjort några försök men att han inte alltid är så förtjust i domarna…

Hon fortsätter att undersöka honom och hon får kika på tänderna utan problem. Hon gör ett försök att titta honom i munnen + halsen och det går hur bra som helst! Hon kan titta honom djupt ner i halsen och ser att han är röd och slemmig men inte varig/svullen eller infekterad. Hon tycker inte att vi skall sätta in penicillin i det här skedet utan att jag skall fortsätta att tempa honom och hålla koll.

Ute i receptionen så fjäskar han så, han skall bara hoppa upp mot henne hela tiden och följer henne med blicken vart hon än går. Receptionisten försöker ge Villgott godis men han fnyser bara och vill ha kontakt med vetten men hon är redan på väg till nästa patient så Villgott står snopen kvar med lång näsa.

Utmanad…igen…

Så har man blivit utmanad igen, denna gång av Wiggen

Jag skickar vidare utmaningen till följande 7..

Bordertass
Pejla o Lina
Urax & Siri von Pinkenstråle
Wilson och Malin
AK
Lojs
Madelen & Kiwi

Mina 7 önskningar är som följer…

1. Lära mig att leva i nuet
2. Få ha hälsan i behåll
3. Prestera bättre/bli bättre på det jag gör
4. Mer ork/energi/uthållighet
5. Bli ekonomiskt oberoende
6. Leva i närhet till naturen
7. Förbli morgonpigg

 Det var väl det första som dök upp….