Vart börjar man????

Jag vill börja träna hund igen men jag får ingen ordning på vad och hur jag skall träna? Hjärnan är helt tom, knasigt. Jag får väl börja med lite ”här” under promenaderna och köra på med mappträningen som tidigare, stadga kan vi ju också träna på.

Lös fungerar han som en klocka, jag förstår inte vad som har hänt? Han håller jättebra koll och han kommer som ett skott. Jag har kommit på en nu ”lek” som han bara älskar. När vi busar och leker eller om han står superladdad en bit bort(i väntan på att bli jagad) så kan jag ta upp ett föremål, pinne eller vante, hålla upp den och ropa varsågod med ett lite ”laddande” uttyck – jisses vad han laddar! Han kommer flygande som en galning, hugger föremålet och sedan leker vi tafatt, jag kan kalla in och erbjuda torrisar eller så kastar jag ett nytt föremål. Vi kan gå långa turer och han håller sig i min närhet, tar ständigt kontakt och vi busar och leker. Han äter torrisarna som belöningsgodis när vi är ute, med god aptit.

Jag väntar troget på nya klickerboken också, jag hoppas att den kan ge inspiration och vägledning. Dessvärre är jag inte det minsta kurssugen, det kanske kommer?

Annonser
Postat i Okategoriserade

Snart helg igen!

Är det inte fantastiskt vad tiden går? Nu har det ju iof varit en kort arbetsvecka men ändå, det skall bli underbart med helg! Pälsvård, hundbus+mys och lite hundträning står på schemat.

Jag är så nöjd med hur veckan har utvecklat sig också – att Villgott inte verkar reagera det minsta på att vara hemma själv lite mer. Han får ju iof vår fulla uppmärksamhet under de andra timmarna på dygnet och han verkar helt klart föredra fasta rutiner. Bättre kanske att alla är hemma tillsammans än att det hela tiden saknas någon, det skall bli intressant att se om det går lika bra näst nästa vecka när vi skall testa samma upplägg igen.

Morgontur, första turen gick som vanligt, han är väldigt pigg ibörjan men går sedan i bra pos tidvis m kontakt långa sträckor, helt naturligt i ett avslappnat tempo.

Morgontur nr2 var lite stirrig. Vi tog bara en snabb kortis men har var väldigt vaksam på sin omgivning. Jag vet inte om det hade någonting att göra att han inte hade något täcke på sig, han kan bli lite spattig när han blir kall. Hur som helst, han titttade långt och mycket på ett flertal personer. Jag ledsnade att vänta ut och försöka få kontakt men då gläfser han ju istället, lite jobbigt…Det värsta är att jag blir så förbannad när han blir sådan, det spelar ingen roll om jag visar det eller inte, han märker av det direkt och blänger lika tjurigt tillbaka på mig som jag säkerligen gör på honom, han tycker väl att han är världens kille? Vi får till ett misslyckat hundmöte också, vi har en bichon bakom oss, hunden är för nära och det enda jag kan göra är att dra Villgott med mig därifrån, givetvis är han superilsk och skäller hela vägen bort ifrån den andra hunden. Matte ännu surare….

Inne så busar vi och leker lite, jag fortsätter med rep. klokheten och vi kommer framåt! Nu kan jag gå igenom tre beteenden och byta på rätt sätt. Han är långt ifrån rep. klok och skiftar gärna precis när jag tänker skifta, jag får vänta länge, säkert en minut innan han återgår till senast utförda beteendet. Han är inte typen som testar något nytt utan han uppvisar ett beteende och sedan håller han den positionen, belönad eller inte….Men han fungerar så mycket bättre när jag har väntat ut och inför nästa beteende så är han mycket snabbare på att byta tillbaka tillbaka till det beteendet som senast gav utdelning. Det går framåt!

Postat i Okategoriserade

Väl långa promenader?

Villgott var pigg som en mört när vi skulle ut imorse, han for runt och jagade bollar och vantar innan vi kom iväg ut. Han var något segare när det var dags för tur nr.2…jag var inte ett dugg piggare skall tilläggas, tur att solen skiner och att vi har ett så underbart väder ute!

Jag har börjat känna av mina hälsporrar, för att inte tala om höftböjarna, jag känner mig stel som en gammal kärring! Nu är det dubbla hälkilar som gäller. Jag kan ju föreställa mig hur Villgotts ben och tassar känns, han går ju dessutom en tur mer än mig/dag….

Rastning nr1. Villgott är superpigg och ligger på. Jag saktar, stannar, vänder mig och och låter Villgott antingen frivilligt ta sig runt mig eller så backar jag mot honom och går en bit åt fel håll innan vi vänder upp igen. Jag tycker att jag får traggla en del men det är egentligen bara ibörjan, sedan går han som en klocka och till slut så går han i pos med kontakt och blir belönad med torrisar. Vi busar lite på höjden, för första gången på en evighet och Villgott njuter i fulla drag, han racar som en galning men kommer som ett skott, både frivilligt med(och utan?) pinnar och så fort jag kallar.

Hemma igen så kör jag lite ingångar och jobbar med rep. klokheten, jag är mer stilla och det fungerar super! Jag jobbar bara med två moment, det räcker gott och väl men jäklar vilka snabba, snygga rep det blir när jag inte cirkulerar runt mellan rep. utan bara använder det som bytsignal – vi börjar fatta!

Tur nr2. Seeeegt. Men mysigt. Jag väljer att gå på platser där jag kan ha Villgott lös och han får nosa och strosa bäst han vill. Han är helt super och kommer som ett skott så fort jag påkallar hans uppmärksamhet, tar han kontakt frivilligt så belönar jag ju självklart den med lite lek el torrisar. Vi möter en del hundar men jag vänder om innan Villgott hinner uppfatta det och så går vi åt sidan lite och nosar på något annat innan vi återupptar vår tur. Det blev en alldeles lagom tur på en knapp timma.

När vi kommer in igen så ullkammar jag lite när Villgott myser på golvet, han tycker att det är pest men han ligger i alla fall stilla. I helgen kommer det förhoppningsvis bli mycket pälsvård, ulldragning i första hand men det behövs även en del puts, vi får se vad vi hinner och orkar med, öronen behöver plockas också.

Villgott hade inte rört en pinal när han var ensam hemma igår, han hade inte busat med sin bädd och han betedde sig precis som vanligt när Husse kom hem, jag upplever inte att han har reagerat negativt på att vara lite mer själv, vi får se vad tiden utvisar, det kanske inte är helt av ondo att ha en hund som är lite ”ego”?

Det är så roligt att se Villgott så glad och samarbetsvillig, han visar inga som helst ”bubbeltendenser” eller ego/leka själv, även om han nosar så blir han inte avskärmad och vill han till en nosfläck på motsatt sida så piper han till och kollar med mig först, får han inte gå till den så jobbar han som en blå med kontakt i pos (och då ger jag oftast efter och så rusar vi till fläcken)

Postat i Okategoriserade

Låååånga morgonturer…

Villgott var pigg på morgonturen. Jag måste bli mer aktiv igen och agera så att han inte hamnar längst ut i kopplet hela tiden. Det tar ett par ”stanna och vänd ryggen till” innan han slår av på tempot. Likaså skall jag gå in och agera mer (backa mot honom) när han går och glor på mötande, idag skällde han till på en gubbe när vi stod still på trottoaren ”djävla hunddjävul” blev kommentaren, jag förstår om människor blir chockade om de passerar en hund som gör ett illskall precis när de passerar. Jag måste hålla lite bättre koll…..

Hundar på håll fungerar super. Jag agerar INNAN jag tänker. Ser jag en hund så jobbar jag direkt med avståndet och belönar för kontakt, när jag har kontakten jobbar vi mot hunden igen, låser det sig så backar vi osv…Han har gapat till vid något tillfälle, jag kanske har missat 1 på 10.

Idag mötte vi en snos på morgonturen, damen med hunden ville hälsa så det fick väl gå. Villgott låter ju lite först men han tycker att det är kul – han ÄR snäll. Tanten blev väl iof lite spak när de skulle hälsa och Villgott lät.

Tanten: ”skall de hälsa”
Villgott: ”pratar”  
Tanten: ”eller kanske inte…….det är nog bäst att vi går nu för han har blivit biten förut????” Ehhh………

Jag har ju världens sämsta lokalsinne så vi höll på att gå vilse. Jag hade gått mycket längre bort än jag trott så vi fick pinna på som attan för att jag skulle hinna till jobbet.

Jag är träningssugen men vet inte vart jag skall börja riktigt, jag måste ha en plan…

Villgott var jätteduktig hemma igår! Han hade burit omkring på sin BIA bädd lite (han gjorde det när han var valp och var lite övertrött) så han tyckte väl kanske inte att det var det bästa som kunde hända att vara ensam en längre stund men han var som vanligt (ej överdrivet glad) när Husse kom hem. Vi får se hur han har agerat idag.

Postat i Okategoriserade

Äntligen vinter!!!

Villgott njuter i fulla drag av det fantastiskt vackra och vintriga vädret vi har! Jag kan inte annat än att göra detsamma, det är faktiskt riktigt fint ute. Strålande solsken och massor av snö!

Påskhelgen har varit jättebra. Jag bävade lite inför påskafton då vi var bortbjudna och Villgott skulle få träffa några nya ansikten. Jag kan bli lite nojig ibland över hans skällande, jag försöker att se förbi det och ignorera kommentarer som att kasta kedjor mm för att få tyst på honom och istället försöka uppfostra omgivningen och belöna honom när han söker upp mig och är tyst. Jag har börjat strunta i att han skäller på människor som inte kan uppföra sig som jag säger åt dem. Kan jag inte få dem att lyssna, hur skall jag då lyckas med en hund???

Hur som helst, han hälsar väl som vanligt när han kommer in. Jag står kvar i hallen och han ping-pongar lite fram och tillbaka, jag belönar för tyst hund hos mig. Även om han kedjar till någon typ av skvaller så bryr jag mig faktiskt inte om det, när han är hos mig är han tyst och för det blir han belönad.

Vi går in och jag sätter mig lite på golvet med Villgott så att han kan beskåda de andra i lugn och ro. Han är tyst och fin och när jag släpper iväg honom igen så har han kännt in omgivningarna så att han förblir tyst.

Allt fortlöper jättebra och vi får beröm av de nya i samlingen över att vi har fostrat honom så väl!? De gillar honom skarpt. Han går runt och spanar lite (som vanligt när han är borta) kikar på barnen som leker. Jag tar hjälp av en liten tjej som får gömma Villgotts påskägg som han sedan får leta efter. Hon hjälper honom att hitta hundmaten som ligger i ägget. Efter det är det hennes tur att få sitt påskägg gömt och Villgott följer henne med stora ögon och sitter med henne hela tiden när hon äter ur sitt. Han följer henne mest hela tiden, han är nyfiken men tycker samtidigt att det är lite läskigt. När hon bygger tågbana så sitter han på ett behörigt avstånd på någon meters avstånd och beskådar varje rörelse. När hon skall med oss ut på rastning blir det lite för mycket för Villgott, han är väldigt trött (jobbigt att vakta barn) så han hoppar och biter en del i koppel men när vi går på trottoarerna så går det bra.

I övrigt så har det blivit mycket lek och bus, långa snöiga promenader. Villgott är hur mysig och gosig som helst, undrar om han varit sämre än han velat visa eller om det har med åldern att göra? Mycket av hans tjurigehet är som bortblåst. Knepigt…

Idag har vi tagit två lite längre morgonpromenader, en vanlig 40min tur och en på 1h. Villgott är nämligen själv hemma en längre stund idag så jag började senare, det skall bli intressant att se vad han säger om det?

Postat i Okategoriserade

Ett år har gått….annandag påsk 2007

Jag tror att jag har varit med om det tristaste och mest uppslitande hundträningstillfället någonsin.Villgott har varit lite “off” idag, men det har jag också så vi har väl passat ganska bra ihop.När vi kommer till BHK så går vi en liten tur, Villgott förhåller sig lugn men gläfser en gång.Vi åker vidare till skogen som visar sig vara ett fridlufsområde. Vi skall gå till en grillplats 1,5km bort, jippi, vi som inte kan gå i koppel ihop med andra hundar (det kunde ingen av de andra hundarna heller så det kändes ganska meningslöst) Villgott lyssnar inte över huvud taget men det har jag inte räknat med heller.

Vi kommer fram till grillplatsen och där skall hundarna sitta eller ligga hela tiden (der är säkert 30min, kallt i backen och massa stoj och stim) Jag sätter mig med Villgott men han tycker att det är jättejobbigt, jag gör ett par lägganden utan vidare bra resultat. Instruktören tycker att det går bra eftersom han är tyst? Vá tänker jag han har inte sagt ett pip på hela tiden.

Dags för inkallning. Alla skall sitta på rad och hundarna får INTE resa sig (väl hårt tycker jag med unga hundar, kallt i backen och att se på när nio andra hundar kör inkallning vid sidan av dem, detta tar också minst 30min) Hur som helst, när instruktören kommer fram så skakar Villgott (kall och stressad) hon säger då att detta beteende är något jag skapat genom att sitta och smeka honom på bringan(något som hon sade att jag skulle göra vid förra kurstillfället för att hjälpa honom att göra rätt och inte resa sig från sitt) Han reser sig och jag får honom inte att sätta sig med en gång och frågar då hur hon tycker att jag skall göra när han “låser sig”, hon tar då, hör och häpna och “hänger honom” i halvstypet en bit ovanför backen, jag trodde att jag skulle svimma, när han låg kryper kring hennes fötter och vänder sig mot mig för att hoppa upp och söka stöd så vrålar hon, vad i helvete håller du på med och så “hänger” hon honom igen, jag känner mig helt knäckt och tårarna rinner nästan över. Så släpp inte upp honom nu säger hon till mig, se hur fint han sitter, hunden verkar helt död och sitter som en staty och blänger rakt fram. Vi skall nu göra vår inkallning och jag lämnar hunden sittandes, jag kallar in honom men han bara kryper förbi instruktören för att sedan ge järnet fram till mig. Vi går tillbaka och sätter oss och nu sitter han (självklart) som ett ljus. En annan hund sitter inte som han skall och då säger hon åt ägaren att “hänga” hunden, detta verkar tydligen inte fungera så hon går dessutom fram och knackar hunden i huvudet, titta nu så bra han ligger säger hon glatt, hunden ligger och gnager frenetiskt i gräset.

Jag förstår nu varför hundarna i den här gruppen är som de är….

Vi skall göra inkallningar och Villogtt följer mig och den andra instruktören, vi gör vändningar och kallar på honom, det går ok men han kommer långsamt, och stryker när han ser den andra instruktören, han bryr sig inte om leksak eller godis. När han till slut vågar sig fram till instruktören så säger han sitt varpå Villgott kastar sig bakåt med skräck.

Vi går samma väg tillbaka och Villgott har skärmat av totalt.

Han går frivilligt fram till bilen och hoppar nästan in självmant, när vi kommer hem får jag nästan välta buren för att han skall komma ut. I kopplet på vägen in är han fortfarande helt avskärmad. När jag bär honom uppför trapporna så skakar han fortfarande.

Väl hemma så brister allt och jag störttjuter, samtidigt ringer telefonen och det är instruktören som ringer runt och ber om ursäkt för att hon har uppfört sig som hon gjort(det hade visst brunnit en säkring), att hon använde sig av metoder som deras klubb inte står för. Jag förklarar att jag är  besviken och beskriver hur Villgott beter sig. Då visar det sig att det inte gäller Villgott utan en annan hund de ber om ursäkt för, den som de körde koppelkorrigering så att den tjöt på tillbakavägen (den hunden som de förra veckan förklarade så vek att de skulle ta det superlugnt med) Nu hade de i alla fall tagit hjälp av något “proffs” utifrån som skall hjälpa dem med stödlektioner.

För er gick det väl bra svarar hon mig och jag försäke med gråten i halsen förklara att jag nog inte tyckte att det gick så bra (med hennes metoder) hon svarar då att, ja han blev ju tyst i alla fall och låter du honom hålla på så kommer han köra över dig med sitt gapande, jag ifrågasätter då vad hon menar? Han hade inte sagt ett pip under hela promenaden och det fanns en hel del andra hundar som gapade desto mer. Ja, då hörde jag väl fel då svarar hon.

Så ingen mer kurs på det stället för oss den saken är ju klar, vilka människor! Ringa och be om ursäkt och tro att det skall vara ok sedan?

Nej husse satte P direkt och sade att den klubben sätter vi inte vår fot på någon mer gång.

Så får väl folk kalla oss mesiga eller mjäkiga eller att vi har en ouppfostrad hund, men att slå vett i en hund det är inte min melodi.

Jag får väl maila klubben och säga att jag slutar, jag skulle kunna gett dem en chans till men i husses ögon sett så har de gjort bort sig så det räcker och blir över redan.

Det finns ju allmänna träningar och det finns ju andra stället att soc träna på där vi kan jobba i vårt tempo och på vårt sätt.

Nu känns det bättre när jag har fått skrivit av mig i alla fall….

Postat i Okategoriserade

Frustration….

Hjälp vad jag har gjort det enkelt för lilla farbror bus! Idag körde jag lite mappträning med leksaksbelöning istället för godis/mat – vilken skillnad! Både på mitt sätt att röra mig, att bli mer stilla och genom att låta honom jobba mer självständig/aktivt.

Tidigare har jag ställt upp mig-ingång, klick+belöning, flytta mig ett halvt varv, hunden följer med, ny ingång osv..När vi skall byta så har jag gått ur pos ytterligare ett halvvarv, han har då blivit tveksam, stannat framför mig och börjat erbjuda nästa beteende. Det har varit ett bra flyt och jag har aldrig ens reflekterat över att han skall behöva återupprepa tidigare beteende (det han senast blev belönad för=repetitionsklok) innan jag kan belöna för nästa iom att jag har tagit för givet att jag gett ut små omedvetna signaler som han har tolkat som att vi skall byta beteende. Det är ingenting som jag kommer att lägga någon större vikt vid att jobba bort för jag är 100%säker på att jag ger någon signal för ett visst beteende och så länge det inte är tydligt nog för andra att se så kan han gått få den signalen som hjälp.

Hur som helst, idag såg situationen annorlunda ut iom att jag inte gick mitt halvvarv så att vi kom i rörelse mellan rep, jag belönade med leksaksmusen men förblev passiv i övrigt. När jag tog tillbaka leksaken (behöll min pos) så ville jag ha en ny rep. Villgott stod som ett frågetecken, han försökte med det mesta, klättra runt bordet, hoppa upp mot mig, skälla, sitta, lägga sig osv….Jag ville inte göra det enklare för honom heller utan jag ville chansa en gång och se hur mycket han egentligen är beredd att jobba innan han helt enkelt ger upp och går iväg. Han lyckades med några ingångar men han var långt ifrån rep.klok och han försökte med allt möjligt emellan varje rep. Sedan rätt som det är så faller paletten ner. Det glittrar till i ögonen på honom och han bjuder ingångar med en sådan intensitet och precision att jag inte sett till maken! Vad roligt! När han fattat så dämpade jag belöningarna något, jag belönade både med hundmat och med leksak. Då fick han jobba för maten samtidigt som han blev belönad med favvoleksaken för att han åt. Jag måste jobba upp intresset för torrfodret…

Sedan gick vi över till ligg och då belönade jag i pos med hundmat och ur pos m favvoleksak på ”fri”, han var superduktig! Jag fick tom chansen att plocka tillbaka leksaken en gång, han lade sig igen, jag var lika frestande med leksaken framför nosen på honom gång nr2 men han rörde inte en fena innan ”fri”.

DUKTIG HUND!!!!!

Postat i Okategoriserade