Utvärdering…

Koppelträningen utvecklades helt ok de första veckorna men nu har vi tappat tråden fullständigt! Jag fick analysera läget imorse och kom fram till varför det har utvecklats som det har gjort. För det första så har belöningarna ibörjan på promenaderna blivit förutsägbara och trista, när jag har lagt till negativt straff(komma hela vägen runt, sätta sig och fortsätta promenaden) så har han tjurat ihop och tagit avstånd, när vi sedan fortsätter promenaden så är det kast framåt som gäller. För att få en positivare känsla i halten så har jag belönat sättandet och kontakten med godis – inte heller detta har hjälpt utan jag har istället a)belönat att han drog b)hindrar honom från att fortsätta framåt som är hans huvudsakliga belöning.

Istället skall jag göra såhär. På innergården så är det lugnt tempo (skritt) med kontakt tills vi kommit ut på den riktiga rastningsrundan. Några alternativ finns inte, kortare koppel och så fort han vimsar eller pinnar på så vänder jag mig bara om och låter honom inta pos, när han skrittar utmed sidan så fortsätter vi lugnt, tar han kontakt blir han belönad men först när han går lugnt utmed sidan, några halter lägger jag inte in här för det är flytet och följsamheten jag vill förstärka.

Själva rastrundan håller jag i ett högre tempo, belönar spontankontakt men i övrigt så är det lugn hund som gäller. Börjar han vimsa, dra eller kasta sig så är det skritt i makligt tempo i kortare koppel som gäller tills han är lugn. Håller han sig lugn så kan jag belöna med att låta honom nosa på de mest hysteriska doftfläckarna.

Paralellet med detta skall jag återinföra ”här” träning med bra förstärkare och i vettig miljö!

Vi har inte tränat mycket annat, lite smågrejer bara och ingångar. Vi ledsnar så fort båda två men jag tror att det beror på att jag inte avancerar träningen utan mal på med samma grejer på samma nivå hela tiden, det får bli ändring på det!

Hundmöten fungerar i alla fall kanonbra så det är kul! Inga skall eller utfall, snabba stopp, lite frys och sedan kontakt. Svårast är när det kommer hundar bakom oss för då är han hopplös att få med sig, det blir bättre och bättre men vi har långt kvar.

Nästa vecka slutar Husse sin semester så då måste jag ta tag i det här med hundträningen på allvar, Villgott behöver mer mental stimulans när han inte har markservice dygnets alla timmar.

Jag har länge tänkt och planerat att jag skall ta mig ner till klubben i alla fall en dag/veckan, vi behöver verkligen störningsträningen. Nästa vecka SKALL jag se till att ta mig dit…..(vi får väl se hur det blir med det..)

Det går i alla fall bra att ha Villgott lös, både när vi är ute tillsammans och när jag är ute med Villgott själv, det är kul!

Leken fungerar väl sådär och han ledsnar fort. Jag kom på mig själv häromdagen att jag har gjort honom osäker iom att jag har använt för många leksaker samtidigt. Jag har testat det senaste med att bara köra en leksak åt gången, då fungerar han mycket mycket bättre. Jag kan sedan byta leksak men att ha framme flera leksaker samtidigt och skifta med har gjort att det har blivit kaos, han förväntar sig hela tiden samma leksak (man får visa varje leksak innan man börjar leka/kasta) och byter man mitt under leken så blir han paralyserad och låg, han går iväg eller står bara som förstelnad.

Annonser

Tjoho!

Tänkte bara kika in en kortis och meddela att vi lever!

Villgott har överträffat våra vildaste fantasier vad gäller uppförande under semestern, lediga dagar med mycket stimulans och en hel del motion har verkat positivt på lille farbrorn. Vi var på Öland några dagar och himmel vad duktig Villgott var bland alla dessa hundar och allt folk! Vi mötte säkert hundra hundar och jag tror inte att han gjorde mer än tre utfall under hela tiden, småbarn som sprang runt och skrek fixade han också! Det gick visserligen åt en hel del torkad kyckling med det var det värt!

I övrigt har vi kört en del GF, något spår, mer kantarellsök och promenader promenader promenader, passivitetsträning och bokläsning.

Nu har verkligheten kommit ikapp och jag ser att jag har tappat en del vad gäller koppelgåendet. Innan semestern så gick han (för det mesta) kanonbra i koppel när vi gick själva, det senaste har han vimsat en hel del. Inte så konstigt kanske med alla nya och gamla hundar och dofter som är tillbaka i sta´n, brist på träning, många lösturer och gemensamma selepromenader där jag varit mindre nogräknad. Nu har jag i alla fall sedan 1,5 vecka tillbaka tagit tag i den biten igen och han går redan betydligt bättre! Jag börjar redan vid porten och belönar upp kontakt och pos. Han klarar nästan hela morgonturen nu i avslppnat tempo och slakt koppel med varierande pos och kontakt. Spårar han ur fullständigt så stannar jag och vänder mig om, han får söka upp rätt pos och sedan går vi vidare.

Hundmötena har jag slarvat med iom att de har gått så bra under semestern, jag måste bättra mig där och träna mer. Idag fick vi till två misslyckade hundmöten, inga utfall men han hoppar som en studsboll och skäller mot mig. Jag fick iof tyst på honom genom att sätta mig på huk med honom, hålla fast honom och massera ett öra, vi jobbar vidare.

I övrigt så kommer jag att fortsätta jobba vidare med GF och träna det som jag känner dyker upp och som är mest aktuellt för stunden. I november börjar ju lydnadskursen och till dess vill jag känna att jag har lite koll.

Just det, en del ringklocksträning har det blivit också, det fungerar bra. Jag matar köttbullar och ringer på ringklockan om vartannant. I dagsläget så skäller han instinktivt av ljudet oavsett om det kommer någon, eller om dörren står på vid gavel. Jag får börja där och försöka få ner förväntan på själva ljudet.