Igår när jag kom hem från jobbet berättade sambon att V hade varit okontaktbar från kl 18 – tills det att jag kom hem en halvtimma senare. Han hade troget suttit och väntat vid dörren – SÖT!
Han var ganska pigg och alert så vi pysslade lite, han ville vara nära så vi lekte lite dragkamp och busade med de stora pip och ljudmjukisarna.
När vi varit ute på kvällspromenaden så satte jag mig på golvet. Jag gillar av någon underlig anledning att sitta på golvet – V har nog shejpat mig till det från att han var valp. Även om han inte alltid sitter eller ligger bredvid så kopplar han av på ett annat sätt. Om jag går direkt in och sätter mig i soffan så sitter han ofta och glor/krattar med framtassarna eller boffar sådär jobbigt…
Jag tittar på TV och V placerar sig rakt framför mig, jag blir full i skratt men försöker ignorera så gott det går. I ögonvrån ser jag V sitta och lyfta sina TASSAR! Jag blir så full i skratt så jag faller ihop fullständigt. V stirrar på mig med stora ögon och vinklar huvudet fram och tillbaka, han är bara för söt ibland! Jag kallar honom till mig och sedan myser vi lite innan han kommer till ro och lägger sig i sin ”raggarbädd”.