Idag skulle du blivit 15 år om hälsan varit med dig men nu ville det sig inte så. Jag väljer ändå att tro att du hade ett helt fantastiskt hundliv. Vi levde för dig så som du levde för oss (även om du nog ansåg att du klarade dig finfint på egen tass) Vi bär med oss dig i våra hjärtan….
Du skulle blivit 14 år idag
Så var det dags att släppa taget ❤
Jag avslutade aldrig bloggen när du somnade in den 25 maj 2018. Det kändes inte rätt då men nu, på dagen då du skulle fyllt 14 år känner jag mig redo.
Du var en stor läromästare och jag glömmer dig aldrig❤❤❤
20060428-20180525
Ny dipp…
Villgott har mått bättre sedan senaste inlägget men i onsdags eftermiddag ringde Husse jobbet. Han förklarade att Villgott hade slickade sig frenetiskt på ena tassen och när han försökte kolla tassen så blev Villgott arg och morrade. Sedan började han åla runt och slicka på dörrlisten och bete sig allmänt underligt. Villgott lyfte tassen i vädret och skakade i benet, sambon fick i alla fall ner honom på sidan (kunde/ville inte stå/stödja på benet) och där slappnade han av och låg och tittade konstigt.
Jag kastar mig hem från jobbet och när jag kommer hem 20 min senare, reser sig Villgott upp, skakar på sig och är precis som vanligt igen. Jag blir inte klok på om han får ont eller om det är någon typ av anfall? Han fick ju kall mat och kallt vatten, om det kan ha gett honom ont i magen eller om det är rena anfall? Svårt att veta när man inte ser honom.
Jag ställde i alla fall in min utbildning i Sthlm, vågade inte lämna honom så jag var hemma med honom ons till sön.
Nu har han i alla fall varit ok sedan dess även om jag blir väldigt orolig och tycker att det är olustigt värre. Jag känner ju att något är galet, skulle bara vilja veta vad. Efter ”anfallet” i april så har han blivit tröttare under promenaderna och de senaste veckorna har det blivit än värre. För att ha börjat gå segt efter 1,5 km i april så räcker det nu med att gå 500 m innan jag känner av att han tappar ork. Det började med att han gick konstigt med hö bak, tappar bakbenen och slår i klorna i marken ibland. Jag trodde att han hade ont i höger bak men nu misstänker jag snarare att det är buken på hö sida som ömmar? Märker även att han blir varm och andas tungt emellanåt, buken blir spänd och ögonen grumliga, främst högerögat som även geggar mer än vänster. Jag har börjat ge massor av vatten (6-7 dl/dag) och jag märker stor skillnad (skall kolla med vetten om de tycker det är ok att ge så mycket eller om jag skall dra ner något och hur mycket i så fall)! Klarare ögon och piggare. Vi stretchar och masserar och det ser jag också har effekt. När han skrittar så ser han väldigt ansträngd ut i sina framben så jag misstänker att det är axlarna som är boven.
Planen nu är att gå kort! Han får en eller ett par ca 2 km långa turer/dag men sedan blir resten kortisar (max 1,5 km). Vi går även mycket med koppel och halsband och han går som en klocka! Tror att det kan vara bra för axlarna med annat seldon emellanåt.
Vi håller på att jaga fästingar också. Min nya hobby! Vågar inte sätta på fästingmedel så det blir 5-30 min kamning efter varje promenad. V börjar bli riktigt snygg! Dessutom är det bra hanteringsträning.
Igår kammade jag ur tre efter eftermiddagspromenaden men såg på kvällen att en ändå hade satt sig. Skönt att få något annat att fokusera på än hur Villgott mår så i morse tog jag den med det nya Tic verktyget. Fungerade toppen trots att V var hysterisk och bet i munkorgen.
På måndag har jag bokat tid hos vetten för att mäta koncentrationen på Fenemal i blodet och kolla levervärden. Det är ju nå´t som inte är som det skall, så det skall bli skönt med en koll.
Blir till att träna på att lyfta upp på bort och ta av och på munkorg mao!
Våra dagar ser numera ut såhär…
5.00 Uppstigning, lite i/d low fat mjukmat o 0,75dl vatten m mjukmat i
5.15 Promenad i sele
5.45 Roller, kamning med gles o tät kam, (mjukmat som belöning), strech åt sidorna och bakbenen
6.00 I/d low fat o 0,75dl vatten
6.00 Massage av axlar (mjukmat som belöning)
6.30 Medicin
7.00 I/d low fat o 0,75 dl vatten
7.30 Promenad i koppel o halsband
8.00 Roller, kamning med gles o tät kam, (mjukmat som belöning), strech åt sidorna
8.30 Lite i/d low fat
12.15 I/d low fat o 0,6 dl vatten m mjukmat i
12.20 Promenad i sele
12.40 Roller, kamning m grov o gles kam (mjukmat som belöning)
12.45 I/d low fat o 0,6 dl vatten m mjukmat i
12.50 Lite i/d low fat
16.00 Husse hemma…40 g i/d low fat 0,75 dl vatten mjukmat, selepromenad, 40 g i/d low fat 0,75 dl vatten
17.15 I/d low fat i små portionser som ”godislet”, 0,5-1 dl vatten m mjukmat, mys o allmän aktivitet fram till promenad
17.45 Promenad i koppel o halsband
18.15 Roller, kamning med gles o tät kam, (mjukmat som belöning), strech åt sidorna och bakbenen
18.25 I/d mjukmat o vatten i mjukmat
18.30 Medicin
Mys massage, ”snacks”(mjukmat) i soffan…
20.00 Kvällspromenad i sele
20.30 Roller, kamning med gles o tät kam, (mjukmat som belöning), tandborstning.
SÄNGDAGS!!!
Det går upp och ner…
Villgott stabiliserande sig fint på Fenemalen och vi kunde andas ut ett litet tag.
Runt den 20:e januari blev Villgott magsjuk, han blev dålig på söndagskvällen men det vände inte så vi fick ta honom till veterinären på onsdagen men allt såg bra ut (tog en massa blodprover) så med massa vätska, Prokolin, morotspure och i/d skonkost då var han bra på en vecka.
Det går tre veckor men sedan får han ett skov igen med sleminkapslad och lös avföring, det går en vecka till nästa skov och då återgår jag till i/d maten.
I fredags, 21 april blir han jättedålig igen. Han vill inte gå upp på morgonen, vill inte äta, dricka eller röra sig. När jag väl får ut honom så har han diarré. Inne igen vilar han ett par timmar, äter och dricker lite innan vi planerar att gå ut på promenad. Medans jag byter om lägger sig Villgott vid dörren och börjar skaka. Han får vad jag tror är ett Petit Mal anfall, möjligheten finns ju att han haft ett på natten också.
Sambon kastar sig hem och vi tar en gemensam promenad, Villgott är precis som vanligt igen.
Nu kör vi på i/d mjuk mat + low fat + massor av vatten så hoppas vi att det håller dig ett tag. Misstänker anfall eller levern, får se vad detta tar vägen annars får vi ta ett blodprov tidigare än de 6 mån dom vi hade tänkt. Han får de lite större bitarna av de delade tabletterna om det är då att EP anfallen är vad som har påverkat magen!?
Jobbigt men nu känns han ok i alla fall (om än ej i toppform) Jag har tagit ledigt i veckan och jobbar bara mån+tor sedan är vi lediga fyra hela dagar!😀
Utflykt!
Husse är ute på äventyr så jag och Villgott har varit själva hemma i natt. Det har gått galant! Villgott sov när Husse gav sig av så han förstod nog inte att han åkte, vilket var bra, då kunde vi sova vidare båda två!
Vi tog en riktig sovis men sedan var det dags att gå upp för att inte missa Villgotts medicin vid 6.30. Tog en lite senare morgonpromenad vid 7.15 och efter det frukost för Villgott, han var väldigt uppe i varv så det blev leta leksak och lite bus och lek efter det och nu vilar han lite inför ”min” frukost då han får vara med och smaka lite (får några matkulor som jag kastar ut på golvet som han får nosa upp) han är så himla hungrig, busig och pigg. Beror säkert på att han ligger lite lågt på medicinen och blir hyper men hellre det än att han blir förgiftad. Skall maila vetten någon dag och höra om vi kan få förlänga receptet utan blodprov/återbesök.
Idag skall jag och Villgott åka ut och önska god jul till mamma och pappa! Mamma skulle bjuda på lunch och jag skall lämna lite julgåvor. Vi har bestämt (jag o Husse) att vi inte vill fira jul i år utan vi vill vara hemma själva med Villgott och bara mysa, inga besök, inte åka bort, inga måsten. Bara vi tre, jag och mina älsklingar!! Det skall blir riktigt riktigt skönt även om jag inte tror att det är överdrivet uppskattat av omgivininge men jag tycker åren går så fort och julen kommer tätare och tätare. Har man sedan inga barn så tycker jag att julen inte är så viktigt, den känslan försvann när mormor gick bort fem år efter morfar. Så idag blir det fest för Villgott! Skall packa ner märgben, gnag och lite godis som vi kan göra godissök med för han är hemsk att åka bort med, kopplar inte av i fem minuter så det får bli en kortare visit på ett par timmar, vill inte framkalla något anfall.
Nu är kaffet urdrucket så nu skall jag bara torka golvet i hallen efter Villgotts tassar och sedan blir det frukost för mig och frukost nr2 för Villgott!
Duktig kille!!
Idag har jag haft en fiberinstallatör här och Villgott är så duktig!!!! Jag ställde för två pallar och hängde ett överkast över dem mellan vardagsrummet och hallen, gav honom ett märgben och gick sedan och öppnade till installatören. Han boffade lite men killen tittade bara på honom och sade ”och vad skäller du på då!? Både jag och Villgott var lite förvånade….
Killen gick ut och in under den timman han var här och Villgott boffade max 2ggr under tiden.
När han skulle gå gick vi igenom lite grejor och jag fick signera avtal mm.Villgott boffade ett par gånger när han stod i hallen det sista men det var allt.
Helt fantastiskt!!!!! Får han bara var i ”sitt” rum på sin plysch med något gott att gnaga på så kan han faktiskt uppföra sig!
Lite foton…
En ny fas….
Vi har kommit in i en ny fas i livet, en där man inser att ingen lever för evigt och vi får ta vara på den tid vi har tillsammans!
Det har ju inte blivit mycket bloggande de senaste åren, det har liksom bara flutit på, vi har bara varit helt enkelt men nu känns det som om varje dag är viktig och jag skulle väldigt gärna stanna tiden och föreviga det lite grann…
Allt började med att Villgott hade en lös hörntand som jag ojade mig över, livrädd över att söva honom men samtidigt rädd för att han kanske hade ont? Jag baddade den där tanden med antibakteriell lösning och tiden gick, från sommar till höst och vinter. Så tog vi i alla fall beslutet att boka tid för tandsanering och fick en tid den 17 oktober.
Det var en lycklig matte och medtagen hund som kom hem vid lunchtid samma dag. Jag fick mycket beröm över hur jag hanterade Villgott och hur jag skött hans tänder, dem var det ingen större fara med. Däremot hade droppet släppt under narkosen och han hade börjat må illa så de hade gett honom antikräkmedel, allt väl så långt.
Hemma är han som vanligt orolig efter sövningen, kan inte komma till ro, sitter och frossar, dreglar vid ett tillfälle men jag har antikräkmedlet i bakhuvudet så jag tänker att han mår väl bara illa? Han är allmänt konstig så vi tar några kortare promenader. Husse kommer hem och han har fortfarande lite svårt att komma till ro.
Kvällen går och jag går in och lägger mig för att läsa, Husse blir kvar vid datorn och Villgott är med honom. Vid 21.30 vrålar han i panik!!!!!!! Martina kom fort!!!!! Vad är det som händer?????? Villgott håller på att dö!!!!! Vad händer??? Vad skall vi göra????
Jag rusar in till dem och där ligger Villgott och krampar, skakar och dreglar, han är helt borta!!!! Husse letar hysteriskt på datorn vad man skall göra och jag håller om Villgott, pratar med honom och försöker på honom tillbaka till medvetande. Kramperna släpper, han vaknar till, reser sig ostadigt upp och ser sig om, det tar några sekunder innan han ser att vi är med honom och han blir själaglad!!!! Han piper, slickar och in ansiktet och är alldeles till sig! Det är som om vi varit borta i ett halvår!!!
Han är jättehungrig och jättetörstig, sambon och jag är skräckslagna och Villgott är orolig. Min första tanke är att det nog var en engångsgrej men vi bestämmer oss ändå för att vaka på honom. Jag går och lägger mig och sambon sitter uppe ett tag till. När han skall gå och lägga sig bäddar jag ute på golvet i TV rummet.
Vid tre tiden börjar det om! Villgott får ett nytt anfall likt det första, nu vet jag hur jag skall göra och bibehåller mitt lugn. När han krampat färdigt och återhämtat sig lite så går vi ut på en liten kiss i trädgården. Inne igen dröjer inte mer än 10 min så kommer ett nytt anfall. Efter detta så vågar inte Villgott vila eller somna in ordentligt. Jag blundar några timmar och vid halv åtta vågar V äntligen gå och lägga sig, han kurar ihop sig som en boll och skallrar med svansen. Det värmer i mattehjärtat men det blir kortvarigt. Så fort han går ner i puls så kommer nästa anfall. Vi tar oss igenom det men nu är klockan 8 så jag ringer Ancura i Jönköping, väcker sambon och får rekommendationen att komma in. Vi kastar oss iväg i ilfart.
Väl där så får vi vänta länge, han får ett halvt anfall (bara dregel) vid 11 tiden, vi går lite med honom men blir sedan sittande mitt i väntrummet och då kommer ett fullt anfall. Vi får komma in direkt.
Det tas prover och grejas, de skall sätta kanyl men det går ju inte när han är så stirrig så till slut får vi i alla fall ett blodprov och allt ser bra ut. Vi beslutar att ta en promenad men honom och sedan lämna honom där över natt. Vi tar inte med honom hem i det skicket, det vågar vi inte. De sätter honom på krampläsande och skall återkomma nästföljande dag.
Vi gråter hela eftermiddagen, kvällen och morgonen, ringer runt och förklarar för våra nära och kära att vi nog tagit beslutet att låta Villgott somna in, han skall ha ett värdigt lib och vi orkar inte leva med en hund som får krampanfall.
De ringer från Jönköping och säger att allt har gått bra! Inga anfall på medicinerna och Villgott vill HEM!!!! Vi förklarar att vi nog valt att låta honom somna in men sköterskan tycker att vi skall ge honom en chans. Visst, de har sett blåsljud + förstorat hjärta men tycker ändå att han skall få chansen även om det såklart är vårt eget beslut. Några vidare utredningar håller hon dock men om att han inte skall behöva utsättas för. Vi ber att få återkomma och ber att få prata igenom det på egen hand.
Vi tar beslutet att ta hem honom! Vi vet ju inte om han fått några bestående men, om han har en hjärntumör, hur sjuk han egentligen är!? Vi vet att vi har en tuff tid framför oss för vi vågar ju inte lämna honom ensam som läget är.
Nere i Jönköping så frågar de direkt i receptionen om det är Villgott som skall hämtas!? Även där får vi till svar att. Åh, han vill åka HEM!!! De kommer ut med Villgott och han förstår först inte att det är vi, han nosar på sin sele och DÅ förstår han, han blir själaglad! Där och då känner vi att vi har gjort alla rätt! Så klart Villgott skall få komma hem om han så bara klara en dag till!
Vägen hem är nervös, vi sitter som på nålar. Likaså hemma, vi varken äter eller sover. Bäddar på golvet och sover men honom. Han vinglar och far omkring, ät jättetörstig och jättehungrig.
Måndagen och tisdagen är vi hemma med honom tillsammans. Han slappnar av mer och mer men är vinglig och har väldig separationsångest.
Jag blir hemma resten av veckan och sedan är sambon hemma. I fyra veckar är vi hemma med Villgott och nu börjar han bli sig själv igen. Jag satte även in en Adaptil och jag tror att det kan ha hjälpt honom när vi sakta började ensamhetsträna igen.
Nu har det gått ytterligare några veckor och detta är första veckan då han varit helt själv hemma 9-12 + 13-15!!! Det har gått hur bra som helst, han var lite knepig mån+tis, jättebra ons+tor och idag är han supertrött men nu är vi ju lediga i tre dagar så nu kan vi bara vara!
Nu är mitt nästa dilemma hur vi skall kunna ta blodprov utan lugnande? Egentligen skall man ju se så att han ligger rätt på Fenemalen efter en vecka ungefär men jag bävar för att utsätta honom för det. I Jönköping var de inne på att gå utanför protokollet och låta honom slippa det, de sade kanske så också för att vi var så inne på att låta honom somna in? Jag skall ta upp detta med min veterinär när medicinen behöver förnyas om ca en månad, de har fått hans journaler från Jönköping och jag har informerat dem om läget.
1 år senare
Jisses vad tiden går! Såg att det gått ett helt år sedan senaste inlägget.
Här händer inte så mycket, vi går våra promenader som vanligt. Jag har varit sjuk, dels i mellandagarna och så nu i veckan, misstänker svininfluensa så det har varit lite slött. Villgott har ju fått mycket sällskap iom att Husse tog lång julledighet och sedan sjukdagarna på det.
Men nu går vi ju trots allt mot ljusare och mildare tider så det närmar sig stormning av Villgotts päls. Så fort det är vantfritt så tänkte jag att vi skulle träna mer på hundmöten! Inomhus tänker jag träna stadga, frys och sagt ord gäller…
Skippar träningsplanen + besök
Näe, jag skippar träningsplanen, vill inte vara så strukturerad, blir lite för kravfyllt då….
Igår firade vi min födelsedag så det var lite social eller rättare sagt icke socialträning för lille Villgott. Jag måste säga att jag känner mig nöjd i hur jag och Villgott fixade det!
Villgott visste ju att något var i görningen så han var på tårna hela dagen. Han åkte på ett hundbad också, det brukar alltid vara lite tröttande…
Gästerna var inbjudna till 18 men redan 20 minuter innan kom första gästen, ganska bra visade det sig för då kunde jag och Villgott fixa i köket medans Husse underhöll. Villgott fick ett mjukt dentalstick vid dörren, visade runt lite och sedan var han och jag i köket. Han är spänd som en pinne, lyssnar på vad som försiggår ute i rummet och skäller en del. Jag belönar tyst hund vid flera tillfällen men får bryta och kalla in när han far ut i rummet och skäller några gånger.
När vi fixat klart så går vi ut i rummet, jag placerar Villgott på hans plysch och ger honom ett märgben. Han gnager nöjt på….
Nästa gäng anländer och jag går och tar emot. Villgott kommer efter en stund (han är så upptagen med sitt märgen att han inte förstår vad som händer), vid dörren får han ett nytt dental och jag skickar honom tillbaka till plyschen och han springer dit och lägger sig!!!!!
Vi sätter oss till bords och Villgott gnager på. Efter någon timma börjar han boffa (benet är tomt) så han får ett nytt märgis.
Vi flyttar oss till soffan och jag sätter mig på golvet med V, efter en stund byter vi pos. jag placerar honom på fårpälsen i ett hörn och sätter mig med honom och gosar.
När gästerna skall gå börjar han fara runt och skälla men jag kallar bara till mig honom och så får han stå lite bakom mig, det går jättebra och han står bara och gnyr lite!!!
Kvällen löpte på jättebra!!! Duktig snos och en stabil matte som höll sig till sin plan!
Villgott 