Återbesök rehab

image

Idag var vi på vårt sista rehabiliteringsbesök på ett tag. Vi har kommit såpass långt att jag fått förtroendet att försätta på egen hand – återbesök om ca 2 mån.

Det jag skall tänka på framöver är följande:
Variera promenaderna, korta-långa-kuperade-plana-olika underlag och miljöer.
Fortsätta med massage, slalom, madrass och cavaletti.

Idag är jag ledig och solen skiner, kan det bli bättre?

Annonser
Postat i Okategoriserade

7 tankar om “Återbesök rehab

  1. Hej tjejen!
    Länge sedan jag var inne och läste din blogg! Jag köpte en ny dator och har aldrig orkat importera alla bokmärken från den gamla… men nu har jag gjort det!
    Vad har Villgott gjort som behöver rehabilitering??? Jag hoppas att det inte är något allvarligt???

    Snart är det 1 år och 5 månader sedan Urax somnade in. 😦 Redan då började jag fundera på en ny hund – men så blev min syster sjuk och jag fick lägga alla valptankar på hyllan. Men nu! Det lutar åt en Norfolkterrier. Jag ORKAR inte med ännu en Jack Russellvalp – de är SÅ jobbiga första året/åren…. även om de sen blir helt underbara. Norfolk är ju också en terrier, men något nedtonad sådan.
    Om jag visste vad jag fick för Dvärg så blev det en sån igen, men jag blev allt för bränd av Urax och hans mentala och fysiska bekymmer.

    Tyvärr är det himla väntetid på Norfolk, tidigast om tre månader kan jag ha en sådan.

    Annars så har Siri utvecklats till den perfekta hunden. Tja, om man bortser från att hon glömmer tid och rum då hon känner lukt från lämmel eller sork… suck. Men snart är ju den säsongen över. 🙂

    /Ann-Louise

  2. Hej!

    Åh vad roligt att du tittar in! Bloggen ligger minst sagt på is, får se om jag kommer bli mer aktiv någon gång….

    Jo, Villgott har en missbildning i rygggen…..Sista kotan är för kort, jag har misstänkt det sedan han var ca 7 mån, att någonting varit galet iom att han aldrig hoppat, visat lite väl aggressiva tendenser emellanåt vid t ex beröring/hantering samt studsat med ena bakbenet till och från. Jag trodde att det var patella så jag har kollat honom i omgångar men fått svaret tics…..När det blev värre i våras och han studsade nästan konstant samt kändes svullen i ryggen så sökte jag igen och fick riktigt bra hjälp! Röntgen, smärtstillande och sedan rehab…

    Han skall väl kunna leva med det här men det är daglig massage, cavalletti, strechövningar och styrke/fysträning – det senare har jag slarvat med så där behöver vi jobba mer.

    Det går lite fram och tillbaka, vi klarar oss på egen hand för stunden men skall på återbesök om en månad så får vi se om det blir tätare eller glesare besök.

    Kul att höra om din hundplaner! Jag var sugen på ytterligare en snos men allt kom av sig iom Villgotts rygg. Jag vill ha en frisk hund!

    Nå´t blir det väl på sikt.

    Hur trivs du norrut då?? Känner du att du har kommit ”hem”?

  3. Nä men FY så trist med Villgott! 😦 På vilket sätt kan den kotan ha missbildats? Fast jag antar att man bara kan spekulera om det?!

    Klart man vill ha en frisk hund! Jag har en dotter som har en tik som nu är 9 år. Den hunden har olika mentala problem i form av rädslor. Nikita var en omplaceringshund som kom till Emelie då hon var 1,5 år. Emelie har lagt ner oerhört mycket energi på att få bukt med alla hennes problem – vissa saker har blivit bättre, men nu då hon blivit äldre har vissa andra saker förstärkts. Om det beror på arv eller miljö är omöjligt att säga. Nu har Emelie gett upp, hon har gett hunden pension.

    Hon drömmer om en valp, och har drömt om en sån i flera år. Men då hon är rädd för att Nikitas rädslor ska överföras på valpen så vägrar hon skaffa ny hund så länge hon finns kvar. Och fysiskt sett är hunden rätt okej, trots åldern.
    Samtidigt har Emelie lite dåligt samvete för att hon inte lägger samma energi på hunden som tidigare.

    En jäkla tråkig sits. Det är lätt att som utomstående säga att hunden kanske skulle må bättre av att somna in från sina rädslor – men det är ju Emelies ”barn” – förstås! Så länge hon inte har fysiska krämpor blir hon kvar.

    Det var ungefär samma sak med Urax – skillnaden var att hans psyke i kombination med blindheten gjorde situationen ohållbar redan efter 4,5 år.
    Det gick att leva så pass länge med hans extrema separationsångest tack vare att jag inte jobbade, dvs han kunde alltid vara vid min sida. Men då hans syn gjorde att han inte längre kunde följa med ut i skogen så blev det till slut ohållbart. Inte ens i bilen kunde jag lämna honom ensam!
    Jag sörjde honom oändligt – och gör än idag. Men mitt liv blev helt annorlunda, till det bättre. Jag behövde inte längre planera hela mitt liv efter honom. Tidigare kunde jag inte gå varken på gym, bio, kurs eller äta på restaurang – jag var tvungen att låte honom vara nära mig hela tiden. De gånger jag tvingades att lämna honom t ex i bilen under en timmes tid hade jag konstant ångest pga att jag visste att han satt i bilen med SIN ångest.
    Men då man lever inuti det hela ser man till att lösa problemen allt efter de uppkommer. Hade han inte mist synen hade jag antagligen låtit hans ångest styra mitt liv i kanske ytterligare tio år.

    Jag hoppas att Villgott’s blir bättre! Om du i framtiden köper en ny DS, vet du från vilken kennel du skulle vilja köpa? Du har väl antagligen träffat på ett antal snozar och sett hur deras temperament är?!
    Antar att du hört hur det gick för Hönsetorps kennel förra veckan? Förfärlig historia – jag grät så det skvalade då jag fick höra det. 😦

    Ja, jag har kommit HEM! Jag saknar inte västkusten ett smack! Jo, jag saknar kanske närheten till ”utlandet” – då man bor här uppe och ska resa utomlands blir det såå mycket dyrare…. Men jag saknar varken fästingar, älgflugor eller vintrarna. 😉

  4. Jag förstår att du sörjer Urax, det är ju hundar som han som verkligen ”fastnar”…..

    Hundar med separationsångest är jättejobbigt! Vi hade en sådan (eller rättare sagt jag…) när jag bodde hemma och sedan flyttade hemifrån – lät hunden bo kvar på landet. Som tur var så var han en fegis och stannade hemma utomhus -men hans mage fixade ju inte det heller så han blev inte mer än sex år. En hund man aldrig glömmer och som var värd ett bättre liv än vad han fick. Tänk om jag engagerat mig en promille i honom mot vad jag har gjort med V? Honom har jag kvävt med mina omsorger…..

    Jag har inte hört vad som har hänt med den där kenneln….vill nog inte veta heller känns det som..

    Blir det DS så skulle jag nog välja en p/s för pälsen och mentaliteten men jag är svag för de svarta. En mellan kanske man skulle ha?

    Enligt vet så var V:s missbildning medfödd….

    Så länge han inte lider utan kan få vara med på det mesta och jag kan hålla honom i schack med normal rehab på sikt så får han hänga med men min sambo som är realist och ser saker i ett litet annat ljus än jag är stenhård på den punkten att om det krävs för mycket eller att han lider/inte kan göra det han vill/måste gå på smärtstillande ofta osv så får han nog somna in men vi håller tummarna för att det går som de tror….Han är ju inte världens mest sociala varelse heller och sådant underlättar ju inte ens vardag precis..

    Skönt att höra att du trivs!

  5. Förlåt, jag trodde att du hade hört det! 😦 Malin Oskarson som har Hönsetorps kennel kom hem i torsdags och såg att huset brann. Hon rusade in för att rädda djuren men hamnade med rökskador på lasarettet – Tre DS-fröknar och tre katter brann inne. Du förstår varför jag grät?!

  6. Hallå där!
    Nu vill jag veta hur det går för dig – och för Villgott?!
    Du har kanske sett på FB att jag blivit med pudel, Wera är redan 1 år och 4 månader, tiden bara rinner iväg…

  7. Hej!!!! Klart jag håller koll på dig på FB. Jag brukar skratta hysteriskt åt dina tokigheter. Siri och Wera fungerar bra ihop?? Är du nöjd med ditt rasval? Lite bättre gener den här gången kanske?

    Med oss är det bara bra! Villgott lever livet som promenad/nosvovve, lite lagom träning bara så att han hela tiden tycker att det är riktigt riktigt roligt, borde väl vara mer men sedan har man ju päls o rehab också. Det blir väl lätt så när hundarna blir ”äldre” när man bara jobbar på olater och inte är så värst kreativ, roligare att lära in saker är att lära bort men sedan har jag så taskig fantasi också…Jag borde nog rycka upp mig lite inser jag när jag läser vad jag själv har skrivit.

    Ha d´e!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s