Ringklocksträning

Igår var det dags att damma av ringklocksträning och få lite planerat besök!

Jag testade att flytta in V innanför tröskeln i köket och det var inga problem, han sitter kvar tills jag är tillbaka hos honom och ger varsågod efter att ha öppnat dörren.

Vi snabbade upp processen igår så att det inte blev så mycket stillastående i hallen för det fixar han nu, det enda han gör är att stå och gnaga frenetiskt på sitt gnagben men så fort vi rör oss så sätter han igång och skälla igen.

Vi gick runt i huset och även ut i trädgården. V stannar gärna ute och gnager på sitt ben men nu bestämde jag att han skulle följa med oss in igen för att träna på att ha människor hemma som rör sig lite överallt. Han intar gärna sin bädd medans vi går omkring men han far upp när vi rör oss för mycket. Bra träning för till slut brydde han sig knappt om att följa efter. Jag tog ifrån honom gnagbenet en stund och då börjar han skäll -mot mig – han skäller i frustration över att inte få ha benet (under påskmiddagen kommer han att få ha ett märgben istället för de odryga tuggbenen) och går sedan till mamma – skäller osv men vi väntar ut och mamma hade godis i fickan som hon börjar ge varje gång han går fram och är tyst! Bra! Jag har också lite godis på mig som jag snabbt serverar om jag ser att han är på g att skälla.

Efter en stund får han sitt gnagben igen. Vi sitter lite i köket och jag kör lite ingångar, snurra och visar att V nu kan göra snabba lägganden från sitt. Mamma är imponerad…bra….

När vi suttit en stund och skall resa oss så boffar han lite igen men då säger jag bara ”hupp” och då tystnar han direkt!

Det här är ju toppen! Han sitter kvar när jag öppnar, han far runt och skäller men har han sitt gnagben så håller han gärna lite distans, i takt med att gnagbenet är uppätet så har han hunnit speja av läget och blockeringen han haft tidigare av att det kommer männiksor är bruten – han skäller snarare för att han blivit förstärkt för det, ingen aggression utan mer uppspelthet – ett ”hupp” räcker för att han skall inse att skällandet inte ger utdelning, istället får han göra något moment eller helt enkelt sitta/ta time out vilken jag kan belöna.

Jag gjorde så en dag i förra veckan att jag körde lite lydnad med V när vi var borta, bra att få honom lite fokuserad och framförallt – låta omgivningen se att han kan fokusera/vara tys/lyssna och att man tränar med honom även om det inte alltid syns i ”vardagssituationer” men ”icke hundmänniskor”. V hamnar liksom i lite bättre dager då…

Annonser
Postat i Okategoriserade