Nytt mod…

Idag gick lille farbrorn som en klocka igen, skönt! Jag skall bort ikväll så det blir Husses och Villgotts dag, därför lyxade jag till det lite extra imorse och hade med hundgodis ut på morgonpromenaden. Uppskattat! Han gick jättefint idag! Jag behövde bara stanna en enda gång och han slöt upp snabb, han tog tom kontakt som jag kunde belöna innan vi gick vidare. Vi mötte bara en enda hund, på ganska långt avstånd. V bröstar upp sig, saktar av, jag går ikapp, k+b för slakt koppel, han tar kontakt och vi kan lugnt och fint klicka oss förbi. När vi har passerat vill V vända tillbaka och nosa men jag fortsätter bara att få honom i rörelse och k+b så fort han tar kontakt. Vi går en vända och kommer runt så att V får nosa lugnt och fint efter den andra hunden.

Villgott behövde nog en lite längre bensträckartur som han fick igår. Han var trött när vi kom in efter morgonturen och gick direkt in och lade sig igen.

Angående hundmötena så tänker jag jobba mer aktivt även med hundar på längre avstånd. K+B och ha honom närmare mig, låter jag honom gå och nosa i kopplets fulla längd vid hundmöten på större avstånd(som han klarar) så blir omställningen till kortare koppel=närmre mig väldigt stor när hundar kommer nära. Jag håller ju inte superkort koppel när han går bredvid mig heller så om han vill kan han ju nosa(men inte rusa på) det positiva är ju att jag kan nå fram till honom med K+B när han fixar hundmötena bra!

Dessa hundmöten…

Igår kväll åkte jag upp till Billingehus för en lite längre promenad, lite jogg och lite träning. Det  brukar inte vara så jättemycket hundar där så det var inte hundmöten jag hade tänkt fokusera på.

Direkt när vi kliver ur bilen ser jag en ”brukstant”(fördomar?) med en belagare. Jag går i en båge förbi och hör hur hon hela tiden ryter SITT till sin hund, om han sätter sig eller inte vet jag inte…..Villgott har massor att nosa på och följer med, blockerar sig ibland för att kika bort mot den andra hunden men jag belönar när han följer med.  I ögonvrån ser jag hur de börjar röra sig ner mot starten och jag tar ut en båge och letar upp en stig som vi kan gå in på medans de passerar. Vi hinner iväg en bit innan de är så pass nära att Villgott fryser fast. Jag börjar(fortsätter) mata när hunden passerar men precis när de är på väg förbi så kastar sig V ut i en rejält utfall! Tråkigt. Jag vänder på klacken och går en avstickare med honom. Han går som klistrad utmed min sida med full kontakt och vill inget hellre än att följa efter den andra hunden igen. Jag varvar ner lite och belönar för att han följer mig. Vi vänder om och förföljer.Villgott går helt ok och så fort han drar (ingen idé att göra halvhalter eller att försöka korta kopplet) så stannar jag, han tar snabbt kontakt bakåt så att vi kan fortsätta gå. Efter några hundra meter kommer vi ikapp ekipaget som har stannat uppe i skogen för att prata med en annan hundägare. Vi vänder på klacken och tar en liten avstickare. Det dyker upp en annan hund bakom oss som  gör samma iakttagelse och som vänder upp bakom oss. Jag stannar till med V matar och låter den hunden passera, V piper lite men är i övrigt lugn och tyst, bra! Jag går ner mot vägen igen och möter taxen som belgaren talade med, matar och passerar, bra!

Resten av turen går toppen! Vi varvar med jogg och sedan kör jag lite ”följ” som konstigt nog går hur bra som helst i skog, på vägar och trottoarer, det är på stora öppna gräsytor där jag nu börjat träna en del svängar som han flyter ut och blir svajig. Träna en hel del raksträckor där mao…Inkallningarna. Jisses vilket tempo! Han står i de två första ingångarna men med lugn godisbelöning så sätter han sig jättebra! Han tjuvstartar en gång men jag går bara tyst tillbaka med honom och sätter honom frivilligt, kallar in på nytt och efter det sitter han varje gång. På sista ingången så hör jag hur det river i gruset, jättekul! Han som lätt blir seg och svår att få fart på! (Här har jag nog Hanna och Maria att tacka för mycket, att spurta med andra hundar har gett resultat)

Kvällstur….Mörkt….Villgott är nosig och blockerar sig på en lyktstolpe, skriker och drar(ingen bra start) jag väntar ut och låter honom inte komma fram till den, istället fortsätter vi. V är något stressad när vi bakom närmsta kurva möter en ljus hund(jag tror först att det är svajen) vi tvärvänder. V skriker lite, vimsar och dra. Jag bromsar upp och matar. Känner i nacken att det andra ekipaget närmar sig och PANG V far ut i det värsta utfallet. Han fräser, sprätter, sprattlar och vrålar. Han nästan kväver sig när jag tar tag i halsbandet(godis i halsen också) tanten utbrister; det är en hane förstår jag? Jaa, de små är ettrigast!! Herregud! Kunde hon inte gett oss lite utrymme???Ja ja, man kan inte skylla på andra när man inte har koll på sin hund….

Jag är tveksam till hur jag skall gå vidare? De mötena som går bra går stadigt bättre men får jag utfall så är de desto värre 0ch fler??? Mörkret och V:s något förhöjda stressnivå iom kylan kan ju också spela in? Han är ju lugnare i slakare längre koppel när han får nosa mer men samtidigt kommer jag ju inte vidare där. Han sköter ju de mötena på egen hand och jag får svårt att gå in och styra. Vi behöver bättre struktur runt andra hundar. Jag får väl se det som en typ av utsläckning kanske? Att det kommer bli värre över en tid innan det vänder? En sak har jag i alla fall klart för mig att jag skall inte stå kvar och mata när han fryser för det är då utfallen sker. Hellre släpa med honom ur pos då. Jag mötte i alla fall den där hunden en gång till under rundan, på långt håll visserligen men då kunde jag mata och hålla flyt. Det är det jag får fokusera på nu, flyt och rörelse och inget drag. Gå undan om han blockerar sig, stanna inte och belöna det utan var i rörelse! Fryser han så så står han redan i beredskap för att göra utfall och det skall jag nog inte belöna….Tankar och ideér mottages tacksamt…