Stadsvandring..

Idag har jag och Villgott varit på stadsvandring. Först fick Villgott gå väldigt fritt och vi busade en del i parken på vägen dit men han var nosig så det blev inte så mycket av den varan. Vi såg en labbe på håll och Villgott ville spana. Jag ställde mig ivägen och försökte backa med Villgott men det gick inget bra, jag skulle givetevis backat efter labben men jag försökte få honom med mig åt andra hållet men då tittade han bara på mig och skällde, som om han ville säga: Flytta på dig kärring, du står i vägen!

Han skötte sig i alla fall ok. Han blir mer och mer spänd ju närmre centrum vi kommer men han sitter fint vid övergångsställena och hetsar inte upp sig över människor och cyklister som går om, möter eller cyklar om honom. Efter övergångsstället får han nosa igen. Vid biblioteket kommer barn hoppandes nedför trappen, tjoandes med kassar i händerna, det blir för mycket för Villgott och han avlägger ett skall. Vi trampar vidare. I parken får han nosa och strosa igen och han lugnar ner sig. Jag går ikapp när han låser sig, sätter honom och så går vi vidare.

På torget så är det fullt med barn (som nästan trampar på Villgott) med kassar och Villgott skäller till en gång. Fy vad det låter högt när man är mitt i stán. Hur som helst, nu kortar jag upp kopplet ytterligare för det är så vansinnigt mycket människor och det sitter en rottis en bit bort. Jag laddar med torkad kyckling och så trampar vi på. Villgott håller sig närmre mig ju mer människor som samlas, jag börjar mata med torkad kyckling och nu går han slickad utmed mitt ben och tuggar. Han får syn på rottissen men jag ger honom bara en bit kyckling och då håller han sig intill mig med tindrande ögon.

Vi passerar ut mot parken igen och Villgott får åter gå i hela kopplets längd. Jag tycker att han har skött sig bra. Så länge han inte sirenar i ett eller riktar om och skäller på ”fel” saker så är det ju ok. I parken så spelar han i alla fall ut och hoppar runt och biter i kopplet. Jag går bara på och han lugnar sig.

I backen hem så möter vi en schäfer, jag har inget annat alternativ än att bara korta upp kopplet och gå. Han är tyst men vill gärna pipa, han spelar inte över det minsta efter mötet men han ligger på gränsen.

När vi nästan är hemma möter vi en liten hund, vi skall precis svänga av så jag passar på att mata Villgott när vi passerar vägen. Han kikar på den andra hunden men kommer till mig (och leksaken) när jag kallar. Lite överslag blir det väl för han hoppar runt och skäller på innergården när vi skall busa.

Han får raca av sig alla spänningar och sedan så får jag släpa med mig honom in.

Duktig vovve, han var inte för hysteriskt i alla fall och han drog minimalt i koppel. Att stanna och gå till honom innan vi fortsatte gå tyckte jag var en bra strategi då han pinnar på för att han är lite orolig.

JA!

Idag så kom jag till ytterligare en insikt, är det inte fantastiskt! Vi åkte ner till klubben och jag släppte Villgott lös direkt så att han fick busa och raca av sig. Vi går lite fram och tillbaka utanför planerna och Villgott är väldigt frånvarande. Han följer mig men på avstånd och han är fullt upptagen med sitt.

Tanken slår mig då att jag lär ju få ännu mindre kontakt på planen när han är sådan här. Jag kommer då att tänka på någonting som min kursledare sade sist vi tränade på planen (när ingenting fungerade fö) Skaffa en signal när ni går på planen som visar att nu är det jobb. Jag har ju gjort precis tvärt om! Låtit honom nosa omkring och komma ner i varv just för att han inte skall stressa upp sig så. JAG har ju skapat en oengagerad tråkig hund på planen. Nu har vi visserligen varit nere ett par gånger och bara busat och lekt men jag har ändå missat nosandet. Har han varit nosig har jag bara gett upp och åkt hem.

Idag satte jag honom vid plankanten, belönade rikligt med köttbullar och sedan äntrade vi planen – med koppel på och inte en chans att låta honom sätta näsan i backen. Vilken succé! Det ddröjde inte länge förrän han dansade utmed min sida helt ointresserad av vad som fanns på marken.

Vi körde några inkallningar och först satt han bara kvar. Jag höll på att bli tokig och sprang som en idiot fram och tillbaka till honom innan jag kallade in igen och efter det så släppte det. Jag belönade med halsduk (nu favvo) och han var riktigt laddad.

Vi gick lite fritt följ och då åkte nosen i backen men jag blev skogstokig och hoppade jämnfota och ylade, så var det slut med det också! Jag hade en hund som följde mig med STORA ögon. Hopp över hinder gick bra, han fuskade en gång men då gick vi bara tillbaka satte om (jag behöver inte säga ett ord när han vet att det har blivit tokigt) och så tog vi om det.

Platsliggningen gick inget vidare, han lägger sig bra men sätter sig på ”ligg kvar”(jag testade att bara gå ifrån och då låg han kvar så jag måste jobba mer med stadgan och mindre med sitt/ligg) han lägger om sig snabbt även på håll men han har inte riktigt grepp på stadgan. Jag gjorde några korta lägganden och så nöjde vi oss med det.

Vi busade och lekte lite lös och han fick nosa av sig mellan planerna, sedan gick vi över till den andra planen. Jag satte honom och sedan gick jag i kort koppel tills han kopplade av och tog kontakt, klick, köttbulle och bus med halsduken!

Det räckte för idag!

Nu är det färdignosat för farbror Villgott på appellplanerna framöver. Jag kommer att gå av planerna och lösa upp honom och låta honom nosa men på planen så är det han och jag! Det skall bli intressant att se om jag kan hålla liv i det här!

Kul!

Fler köttbullar…

Villgott var lite laddad när vi kom ut idag så när det slog i vår port när vi stod utanför så kunde inte Villgott hålla sig utan det blev ett voff på personen som kom ut efter oss. Jag uppmuntrade honom bara med glad röst så att vi fortsatte framåt, han gick med bra kontakt så jag kunde klicka och belöna en del men han var väldigt pigg. Han saktar i alla fall när kopplet sträcks oavsett längd och det känns verkligen bra.

Vi går lite fram och tillbaka med kontakt och position innan vi går ner i parken. Jag släpper honom lös först när jag känner att han fungerar bra i koppel. Jag sätter honom och ger varsågod och så springer jag före in i parken. Villgott skall undersöka närmasta lyktstolpe först men sedan kommer han efter. Vi busar och leker, kastar leksak som han kommer tillbaka med. Vi går vidare igen men jag behåller fokus och leker/backar även på gångbanan för så att han inte släpper fokus bara för att vi inte är på de öppna grönområdena längre. Det går bra och vi kan gå med kontakt lite fram och tillbaka även där, busa och leka. Jag kopplar upp när vi närmar oss undergången och plockar undan leksaken.

Jag sätter Villgott och belönar med köttbulle sedan börjar vi gå. Jag håller lite kortare koppel genom tunneln och lägger på ”här” kommando, klickar och belönar när han går i slakt koppel med kontakt. Han tycker att tunneln är lite mysko, vi möter ofta hundar där och han vill verkligen vara på sin vakt. Han får inte nosa utan blir istället belönad hos mig. Vi går några vändor fram och tillbaka genom tunneln tills han går helt lugnt med kontakt.

Han är helt cool och jag tänker gå vidare när det dyker upp en hund på andra sidan tunneln. Jag klickar och belönar massor med köttbulle och när den andra hunden försvunnit så går vi vidare och Villgott är helt lugn!

Genom parken busar vi och leker igen, Villgott vill gärna låsa sig vid ankorna men då leker vi bara ”då tar jag dig” och då får han fart och racar som en tok. Han är ändå vimsig och sätter ner näsan så fort han får chansen och cirkulerar så jag kopplar upp och så går vi vidare.

Han går bra hela vägen runt och så går vi ”här” genom tunneln igen.

Vi går upp till höjden och nu förväntar han sig lek och bus så han är riktigt fokuserad. Jag får i honom en del av frukosten men inte allt.

I sista kröken genom parken dyker samma hund upp som jag mötte igår. Jag plockar fram min sista halva köttbulle och går i en båge mot den mötande hunden, klickar och belönar och matar köttbulle. När hunden passerat och köttbullen slut så går vi därifrån, jag missbedömde Villgott och han spinner loss i löven och fräser och jag tror att han avlägger ett skall. Jag sätter mig ner med honom och han kryper upp i min famn så sitter vi där en stund. Han är hellugn när vi går vidare.

Jag tycker ändå att det är resultatet/sinnesstämningen på hunden efter som är det viktigaste. Risken med honom annars är att han riktar om och gapar på allt han ser efter mötet istället, nu var han varken nostokig eller hispig, bara lugn.

Sista biten hem går han helt enastående!

Jag får se till att ha lite fler köttbullar med mig ut men annars verkar ju modellen med att hålla och lugna i alla fall fungera hyfsat. Nu vet jag ju i alla fall att jag med stor sannolikhet kommer att stöta på den här hunden på samma plats framöver.

Idag skall jag nog ta mig en tur ut till klubben. Jag kommer att köra igenom lite moment, sitt, sitt kvar, ligg, platsliggning och fotgående. Jag skall testa att vända honom om om han blockerar sig, jag måste nog bli mer aktiv här, antingen ta plats enl. Eva Bodfält eller fysiskt vända honom om. Att dra med eller stå och vänta ut fungerar kanske under promenaderna men inte på lydnadsplanen.