Såhär glad blev Villgott när jag satte på honom regntäcke inför morgonpromenaden. Det va uppehåll när vi kom ut så jag tog av den och lät honom slippa ha den på sig. När vi gick tillbaka hem så kom det däremot en störtskur men vi fick pinna på lite extra istället!
Jag fick faktiskt ett gott råd(superenkelt som man kanske inte tänker på) av TL igår också (jag vet Helena jag har fått det ifrån dig tidigare också men inte insett att jag kan applicera det till andra situationer) Jo i alla fall när Villgott kastade sig eller drog så att han hamnade längst ut i kopplet när vi stod stilla och (mamma)den övriga publiken gick iväg så sade han bara till mig, säg ingenting till honom utan släpp bara ut honom i kopplets fulla längd, hala in – Villgott snurrar ett varv men sätter sig för att ta kontakt med mig, belöna snabbt med en klapp – reser sig och gör om proceduren på tredje försöket så sitter han kvar! Att det skall vara så svårt att hålla tyst och att belöna på rätt ställen! Beröm när hunden är där jag vill ha den inte massa tjat när den gör fel!
Vi börjar gå och då hänger han ju givetvis längst ut i kopplet igen och men lösningen på det har jag ju, vi skall bara vara lite mer konsekventa. Eller som TL också sade, säg ingenting så har du heller inget sagt, då förstör eller förstärker du heller ingenting. (Ungefär som jag agerade på kursen i tisdags när de var på mig för att jag inte använde mig av mina kommandon på den stirriga promenaden)
Han har ju fattat det med belöning på min vänstra sida riktigt bra! Jag är tyst och jobbar in honom i position både ute i fart och inne stilla och tys. På sikt så skall jag väl försöka jobba bort mitt hårda sitt, där jag kräver att han skall sitta utmed min vänstra sida(användbart i många situationer) När väl poletten ramlar ner att det är där som han har det allra bäst. Men ibland måste man ju ta i när distraktionen blir för svår för honom.
Jag märker också att ju större störningar desto mer kan man ”ta i” för det går ändå inte igenom och han tar det inte så hårt som det låter utan det är bara för att bryta igenom, kommer man då åt honom så blir han ofta väldigt lugn, något som jag inte gjorde på MH:t nu för jag ville se hur han själv fixade det hela och det visade ju sig att han efter mycket om och men till slut sökte stödet hos mig (t ex vid skotten då han vid sista skotten ställde sig precis bredvid mig)
Koppelpromenaden idag gick bra, visserligen regnade det så han var inte så hysterisk men han gick jättebra utmed min vänstra sida, när det stod fullt av folk på trottoaren så stannade jag honom och såg till så att han var tyst(ofta fungerar det bra med människor i rörelse men står de still så tror han väl att han skall bli attakerad eller nå´t) så gick vi små små steg så att jag kunde få stopp direkt om han skulle försöka något, men personerna gick iväg och Villgott blev lugt.
Jag har kommit på hur jag bäst skall jobba med koppelpromenaderna, ökar han tempot, ”vänta” och börja backa om han inte saktar, är han längst ut i kopplet så säger jag ingenting utan backar direkt, beroende på hur ”het” han är så får han antingen ”gå här”, eller så vänder vi håll eller fortsätter hala in, börjar han pipa och bli hysteriskt så blir det stanna. Så får jag väl jobba på det TL visade mig i de situationerna, för jag trodde inte att det skulle fungera när han var så stirrig men det gjorde det ju så då borde det ju fungera till vardags också.
Det svåra är att nosa fritt på grönområden och att veta hur mycket han får stanna och nosa. Jag skall i alla fall minska ner på nosandet (mer spår istället och eller flexipromenad) och även om han nosar ”varsågod” på grönytor så får han ändå inte flänga i kopplet eller kasta sig men det är lättare sagt än gjort, skall man varna/påminna när han flamsar iväg eller skall man helt tyst hala in/byta riktning? Det som jag tycker har fungerat bäst är att vara tyst och gå i stora cirklar med honom så får han hänga och dra bäst han vill för han kommer närmre och närmre och till slut så är han alldeles initll och söker kontakt, det tar ju mer tid men borde ge ett bättre resultat på sikt, då följer man ju inte honom heller?
Fy vad svårt det är att träna hund, jag får nog boka mig en tid hos den där Karin!
Villgott 