Villgott var väldigt pigg när vi kom fram, eftersom det var en del människor på plats så höll jag honom kopplad i starten. Ingenting som Villgott tycker är speciellt kul, han vill helst raca runt och nosa av sig när han kommer dit upp.
Halvhalterna tog han inte alls så det blev till att korta upp kopplet och bara gå, men mjuka förhållningar för att han skall känna att det inte går att hänga i kopplet. När han slappnade av så fick han nosa och strosa hur han ville ( i slakt koppel), inget mer drag eller stress.
Jag kopplade loss honom ganska omgångde och körde lite frivilliga ingångar. Det är svårt i halvmörker/elljusspår när man är mer än påpälsad, jag ser knappt ut för halsdukar och annat och Villgott ser väl inte mig(ögonkontakt) heller för alla bulsiga jackor. Inte konstigt att han hamnar långt ut. Jag hade honom sittandes utmed min sida och belönade så fort det dök upp någon eller då vi blev passerade.
Jag har kommit fram till att jag inte skall ta för vana att belöna ur höger hand som jag testade, han hamnar framför mig som en banan. Jag skall göra mitt bästa för att variera vart jag har belöningen men i lägen som igår, fullt påpälsad med vantar, klicker, godis, leksaker om vartannat så blir det lite för mycket….
Så till ingångarna. De behöver vi fila på. Jag skall återuppta min petighet och BARA belöna helt perfekta ingångar. På skogsturer som igår så kommer jag inte att fela honom men inte heller belöna. På plan då han är mer på och vi tränar mer precision ser jag lite annorlunda på det.
Vi körde några inkallningar i skogen och det går bra. Han är inte helt konsekvent med ingångarna dock. Som sagt, de behöver vi träna på, speciellt i inkallningssituationer med olika fart/avstånd osv. Han hamnar lätt lite långt ut, ibland långt bak och vid hög fart så sätter han sig inte alltid..Hmmmm….vad mycket träning det blev på inkallningarn nu då, de som jag trodde att vi hade?
När vi gått en bit i skogen kommer vi fram till ett vilset gäng med reflexvästar, jag tror att det är jogginggruppen som håller på att organisera sig. Jag sätter Villgott på någon meters avstånd från människorna, k+b för kontakt, han börjar spänna sig och jag belönar en gång för att han sitter kvar och är tyst och löser sedan upp honom men ”så går vi”, vi går ett par steg och sedan sätter jag om honom. Då utbrister mannen i gruppen ”ursäkta”. Jag är snabb som en vessla (brukar ta en kvart för mig att fatta att det är mig någon tilltalar annars) och sätter V på kommando, tar ett steg framåt. Ja, svarar jag. Mannen frågar om vägen tillbaka till hotellet. Villgott skäller till, jag vänder mig om och kommenderar ”sitt” (såg även att V halvstod upp, han sitter sällan kvar och skäller utan ställer sig nästan uteslutande upp) fortsätter prata med mannen, V skäller, jag kommenderar ”sitt”, pratar med mannen. Går tillbaka till V, belönar och vi går vidare. Mannen tackar för hjälpen och V ylar lite till. Mannen ber om ursäkt men jag tackar bara för hjälpen med träningen, hela gruppen gapskrattar…Alltid roligt när man kan roa någon.
Sådana där tillfällen är så bra för mig (och Villgott) när vi får bli kvar en stund och prata utan att jag känner att jag vill dra mig undan eller att personen jag försöker prata med ger upp och går iväg. Perfekt träningstillfälle även om det kanske inte gick så himla bra. Jag är i alla fall nöjd!
Resten av turen gick bra.
Kvällskiss runt affären. Villgott låser sig vid ingången till affären. Jag släpar med med mina halvhalter/förhållningar, så fort han ger efter det minsta k+b och vi vänder tillbaka mot ingången. Vi repeterar säkert 20ggr, det blir bättre och bättre men något 100% flyt får vi inte. Lika tjuskalliga båda två…
Jag har insett att jag inte kan ha en hund som rätt som det är bara bestämmer sig för att inte gå åt ett visst håll. Det kan handla om att gå in, till garaget eller till bilen. Han är makalös! Att vänta ut fungerar dåligt(inte alls), istället skall jag lägga krut på silky leash träning, inte så frivillig som man kanske skulle kunna önska men jag kommer belöna att han rör sig vid förhållningar i kopplet, antingen genom att saka när han vill dra framåt eller följa med framåt när han blockerar sig. Något alternativ till att följa/saka finns inte….Det känns inte som någon rolig träning, ganska tvingande faktiskt men jag hoppas att jag kan ha igen det på sikt.
november 10, 2009 kl 3:00 e m |
Det där med koppelstrejk som du pratar om sist i ditt inlägg känner jag igen mig i. Athos kan vara rent ut sagt odräglig när han bestämmer sig för att dra åt ett visst håll (får upp luktspår). Går jättefint och så woooosh, dit ska jag matte. Vänta funkar inte med honom heller, jag får sätta fötterna i marken och spjärna emot och det tycker jag inte ett dugg om. 20 kilo muskler är lite för mycket att stå och ‘vänta ut’ i fem minuter. När han gör så tvärvänder jag åt andra hållet eller hämtar upp honom i halsbandet (eventuellt kommenderar ligg men brukar försöka undvika det). Jin har sina luktsvängar men dem bryr jag mig inte om då de aldrig blir i närheten så intensiva, däremot får han ibland för sig att leka stenstod och inte gå framåt. Framför allt när vi ska in från promenader, haha. Brukar bara dra med mig honom framåt (jag har testat locka, träna in det som moment osv, ingen effekt) eller hämta honom i halsbandet (tar jag ett lätt tag i det eller bara LÅTSAS hålla så följer han utan problem, lustigt nog).
Du får gärna förklara silky leash, jag är lite osäker på vad det innebär.
november 10, 2009 kl 3:46 e m |
Silky Leash går ut på att hunden skall ta kontakt eller ge efter i kopplet vid minsta tryck i halsbandet. Man börjar störningsfritt på små ytor, gärna sittandes på stol med hunden kopplad, dra försiktigt i kopplet i olika riktningar k+b så fort hunden ger efter. Succesivt lägger man på störning, t ex gå mot godisbit, k+b när den slakar, fortsätt gå mot godisen osv…
Jag kom ganska långt med den träningen men jag fixade inte riktigt att lägga på störning succesivt så jag hittade andra vägar.
Jag har kört mycket Premack och belönat med doftfläckar under själva koppelgåendet så det är inget större problem, likaså om jag stannar och vänder mig om, då söker han snabbt upp mig för att komma vidare. Kruxet är att jag vill ha lite mer flyt i koppelgåendet, jag vill kunna ha honom i rörelse, slippa stanna, vänta ut vid t ex hundmöten och då har den här halvhaltsträningen varit ganska bra.
Likaså att han blir fast. Det handlar inte så mycket om nosfläckar utan mer som du beskriver Jin (jag har samma erfarenheter, att vänta ut eller belöna att han rör sig fungerar INTE, han går ett steg sedan tvärstopp igen, han vinner hur han än gör)Precis som du beskriver så fungerar ”då går vi” och jag bara trampar på ok. Jag skulle ändå önska att halvhalerna, små förhållningar i kopplet skulle få honom att inse samma sak. Jag tror att jag kan få det att fungera. För varje mindre lyckat pass så går han så väldigt mycket bättre nästa pass eller när störningarna avtar.
november 10, 2009 kl 5:15 e m |
Hm, intressant! Tror jag ska testa det där på Athos.