Att komma vidare..

november 6, 2009

Vi jobbar på med vårt ställande och det går bra. Sakta sakta ökar jag kriterierna. Helgens(ledig idag-lyx!!!) uppgift blir att avancera på riktigt. Nu har han ett bra ställande både mot mig då jag står stilla och under BM, med leksaksbelöning och med matbelöning i pos, han är riktigt het!

Jag skall se över  hur vi skall träna vidare, jobba med stadgan separat (tid och avstånd) och sedan måste jag börja röra på mig mer precis i stoppögonblicken. Det får bli flera micropass under veckoslutet och se till så att vi hela tiden kommer framåt, det skall bli intressant att se hur jag klarar det. Detta är min svagaste av svaga sidor, att komma framåt i träningen och få någon klart, GF i all ära….Korta pass med pauser och utvärdering så jag hela tiden ser hur vi ligger till. Köra några mer stadga och lägga in ren haltträning om han tappar fart och stuns i ställandena. Vi behöver lägga mer träning på att han står still när jag rör mig. Villgott har inga problem med att bara stå rakt upp och ner, värre blir det när jag börjar röra på mig.

På söndag är det fars dag, mammas tik löper så Villgott får stanna hemma…Jag har lite småont i halsen och känner mig inte sådär superladdad så det får bli inomhusträning hemma hela helgen. Jag ser faktiskt fram emot att ha en riktig slappohelg….bokläsning, hundträning, matlagning, filmtittande…..

Vi tog en gemensam kvällspromenad ute på Heden igår. Villgott var jätteduktig! Han var lite nyfiken på någon joggare och militär som dök upp i mörkret men han inväntade fint på ”vänta” och sedan fick han fri igen. Han fick nos på en hare också och racade som en galning men med hjälp av långa visslingar så avbröt han efter en stund och kom in i full fart, det fick bli koppel på efter det. Jag har lyckats bryta honom ett antal gånger men hjälp av visslingar/pipleksaker, jag vet inte om det är slumpen eller om signalen till slut går igenom och att han avbryter pga den. Normalt sett så bryter jag ju honom  innan han börjar cirkla men det var svart ute igår så jag såg helt enkelt inte att han tog spåret.

Igår på nattkissen testade jag vårt nya lysdiodskoppel, det var ganska uppseendeväckande! Mötte en kille som utbrast ”Ha ha, high tech……tjena….” Kopplet var mycket kortare än jag trodde, ingen nackdel alls. Villgott kunde nosa som han ville men det blev inget vimsande, halvhalterna tog han hur bra som helst och han gick nära och bra. Perfekt som sistakissenkoppel då han gärna segar och vimsar lite extra. Belönar jag att han går bra i det kopplet så kan vi nog få flyt på kvällspromenaderna också. Mötte en hund och även det gick bra!