TRÖTTA!!!!!
Kl.7.00 i lördags plockade jag upp Maria och Hanna för en tur till Tånga Hed och Clickercamp. Vädret var toppen, lite hett kanske men annars helt ok. Vi hade det i alla fall svalt i bilen på väg ner. Hanna fick sitta framme hos Maria och det gick bra! Hon verkade må ok och mådde inte illa.
Vi började med att spåra. Det hade inte lagts ut kartor som det var sagt så vi fick åka till en av deltagarna och spåra/söka där. Jag och Maria tog oss ut i skogen för att lägga spår åt varandra. Det var varmt!!!! Vi körde 45 min liggtid, Hanna fick en fleecefläta i slutet och jag lade ut ett märgben. Villgott spårade på bra, han slog en gång men jag stannade bara och då tog han spåret igen. När vi närmade oss märgbenet kände han doften av det och vädrade, då var det inte lika intressant att följa spåret (Marias) fram till det utan han ville gena. Jag har ju dragit märgbenet i marken på väg fram när jag har lagt det som slut tidigare, det var säkert därför han kopplade bort Marias doft till förmån för märgbenet, han visste ju redan vart det fanns….
Tillbaka till stugan där vi ställt bilen…..
Vi placerade oss bra i skuggan och tur var väl det, vi bullar upp med hundgodis och Villgott får en sval handduk över sig . Det blev en lång väntan på att sökgänget skulle komma tillbaka. Vi hade det i alla fall bra där i skuggan och det blev mycket nyttig social träning med andra hundar och människor. Villgott skötte sig exemplariskt!!!
Vid 15-tiden var i alla fall alla klara och vi tog oss tillbaka till Tånga för att äta lunch. När lunchen var avslutad så var det tänkt att köra lite lydnadsträning. Tyvärr så var Villgott helt slut så jag fick honom inte ens upp på planen. Jag passade istället på att låna lite människor som fick hälsa på Villgott och det gick jättebra! Precis som sist så lät jag några mest gå fram och gå undan medans några fick greja lite mer med honom, det tror jag är jättenyttigt! Att man delar upp det och att man gör olika, att han inte måste bli hanterad av alla och att han inte på förhand vet om han skall bli det eller inte. Helt lugnt och fint var det! Det jag är mest nöjd över är att han är så lugn när de går iväg. Visst, jag matar på som en tok men även det ser jag som ett plus! När människor kommer fram och hälsar, och blir kvar, så vänder han hela tiden upp mot mig när han är tyst och lugn och jag inte ger godis! Han söker kontakten tillbaka hos mig istället för att agera utåt. Han hetsåt inte heller nämnvärt utan nosade, åt, nosade åt osv…AK fick greja med honom som bara den och det var kul! Likaså passade Maria på att greja med honom lite ute i skogen – jättebra! Fast jag tror inte att Hanna gillade det…Under dagen visade hon lite mer resursförsvar mot Villgott, något som vi inte sett något av tidigare.
Eftersom han var så cool så tänkte jag vara med på den gemensamma platsliggningen. Det gick sådär. Han gick upp när de andra gick tillbaka för att belöna sina hundar på platsen. Jag skulle nog varit mer vaken och gjort detsamma men jag är mer än nöjd över att han lugnt reste sig och kom mot mig. Då vet jag att han söker stöd hos mig och det är verkligen något jag vill se mer av! Nu vet jag vad vi behöver träna på och det är bra! Om jag lägger honom bredvid ekipage som går in oche belönar så skall jag göra detsamma. Första gången han gick upp var det när de andra gick ifrån sina hundar efter att ha belönat så det jag kan tänka på är att gå mot Villgott när de andra är på väg att gå ifrån. Andra gången följde han efter mig direkt. Efter det gick jag bara bort och vände och det gick bra. Han låg kvar länge och satte sig först när kommando utdelades, BRA!
Kul att testa med tävlingsledare. Tyvärr var Villgott alldeles för slut när det var dags för lydnadsträningen. Det hade varit så himla roligt och nyttigt att få lite hjälp och andra ögon för att se hur det ser ut när vi tränar. Men men, man kan inte få allt och det blev väldigt mycket nyttig socialträning. Villgott klarade att ha människor och hundar tätt intill sig utan att bry sig nämnvärt. Han hade tom hundar som stirrade och skällde på honom utan att han svarade upp, riktigt riktigt bra! Det var verkligen roligt att få träffa AK igen! Jag avundas de som har henne på nära håll och som får träna ihop med henne. En underbar person med ett enormt hjärta och som utrålar sådan värme och glädje!
Vid 17-tiden valde vi att åka hem med våra nöjda och trötta hundar. Hemresan gick bra! Hanna åkte bak i buren och hon mådde inte dåligt då heller!
Hemma blir det kvällsmat och jag slocknar på soffan! Villgott är också helt utslagen, jag tyckte det lät som om någon gick i ytterdörren i natt/sen kväll så Husse och Villgott tog säkert en sen kiss. Själv släpade jag mig till sängen i halvsömn, vaknar inte förrän närmare 9.00 imorse, helt otroligt, men skönt! Känner mig utvilad!
En sak som har blivit tydligare för mig under helgen är att någon tävlingslydnad är det inte tal om för vår del. Villgott är alldeles för bekväm och jag blir alldeles för frustrerad när han inte vill vara med. Han lägger av i regn, kyla, värme och väta. Allt måste klaffa för att han skall tycka att det är ok, hur ofta är det sådan gynnsamma förhållanden??? Näe momenten i sig är jättebra, de kommer jag helt klart att jobba vidare på men mer som GF för vardagslydnad där jag acccepterar ett luddigare utförande, det är väl ungefär så långt man kan komma med en hund som i alla fall jag bara lyckas träna med gott resutat när förutsättninarna är de rätta…
Istället skall jag träna mer på social/miljöträning, hembesök, hantereingsträning och hundmöten. Sitt,ligg, stanna, här, ”kom” i alla situationer oavsett tid eller störning. SPÅR! Villgott älskar att spåra så det skall vi göra oftare. Jag använder mig ju av ”nosbelöningar” mer också, där han får leta efter kastad godis när han pinnar på bra i koppel hemåt, det har gett jättebra resultat.
Publicerat av villgott 
Publicerat av villgott 
Publicerat av villgott 
