Krasslig liten kille…

Stackars lille Villgott är dålig. Han började bli dålig redan igår eftermiddag, han hade bråttom ut och magen är inget vidare. Inatt fick Husse gå ut med honom två gånger, imorse blev det bara en morgontur, han ville hellre ligga inne och pysa än att vara ute i våtan, magen var inte det minsta bra.

Jag skall köpa a-fil på hemvägen och se om han vill ha. Husse är hemma med honom nu på förmiddagen så får vi se hur det har gått. Imorgon blir det nog till att koka ris och kyckling. Jag hoppas att han blir bättre så att vi kan träffa klickerfolket på söndag, om inte så får jag åka dit utan hund.

Lugnare….

Så skönt! Redan under kvällsturen igår hade varvade han ner avsevärt. Jag försökte få igång lite bus på innergården men hans osäkerhet växte – även mot mig. Vi lägger mörkerbuset på is för en tid och jobbar mer på den inomhus.

Imorse var det en del människor på innergården, vaktmästare/människor på väg till jobbet/vägarbetare, jag kunde klicka och belöna för att han kikade till och sedan fortsatte vi lugnt vidare. Vid något tillfälle pep han till (tupp i halsen?) men det stannade vid det.

Vi mötte riesenschnauzern i mörkret imorse igen. Villgott tog inte belöningarna utan började frusta och trampa på stället, jag satte mig lugnt ner med honom och han kröp upp i knät på mig, han satt lugnt och kikade medans den andra hunden passerade. Han skakade av sig när vi gick vidare men det blev inte mer än så.

En annan rolig sak som har dykt upp är att vi nu förhoppningsvis(äntligen!) kommer att få till en klickerträff/träningstillfälle med några personer samlade från klickerforum, det vore verkligen kul om det blir av! Först hade jag ingen aning om vad vi skulle behöva ha hjälp med eller träna på men så slog mig tanken om hälsaträning, där har vi hur mycket träning som helst framför oss och det skulle vara kul att testa lite ideér!

Nervig ute, cool inne…

Villgott var lika vimsig och nervig ute på eftermiddags/kvällsturen igår också. Jag tänkte om och kissade honom lite snabbt för att sedan busa med honom på innergården. Ibörjan gick det ganska ok, han är spattig iom mörkret och alla skuggor, det är nog därför han är som han är. Innan tidsomställningen var det ju fortfarande ljust ute när vi tog första eftermiddagsturen så han var välrastad när det var dags för sista kvällspromenaden. Han blev osäker på vart jag kastat ut leksakerna och sprang och irrade en del. Det blev allmänt hispigt och emellanåt tappade han helt tråden. Jag kopplade upp för att ta en promenad men då skruvade han upp sig och skällde och hoppade. Jag föredrar när han håller fokus på mig och VILL leka så jag kopplade loss och gjorde några nya försök. Det gick väl ungefär som innan så jag bröt och så gick vi på promenad.

Han går med svansen tryckt mot ryggslutet och öronen lätt bakåtvinklade – superpigg/stressad. Idag insåg jag att jag kunnat lugna det hela genom att inte slarva som jag börjat göra, jag måste låta honom öka tempot och känna draget – minska tempot och ev. stanna, inte som igår följa med och sedan tvärstanna när jag känner att han ökar. Han får ingen chans att sakta in innan det blir stopp.

Vi går en långpromenad på 1,5h, han är hyfsat lugn efter det men under promenaden så är han bra spänd. Vi möter/ser en del hundar på håll och det går bra, han reagerar på elskåp, skuggor av träd osv..nervig helt enkelt.

Kvällsturen går bra vilket känns skönt.

Turerna idag har gått bra men jag upplever inte riktigt att han är sig själv. Jag tror att det har med kylan och mörkret att göra, han får ju gå mer kopplad nu när det är mörkt också. Det har blivit kortare promenader också, det hör nog sitt till. Imorse vägrade han smaka köttbulle, hundmaten skall vi inte tala om, jag hoppas att det ger med sig. Inne har jag myst med honom och masserat honom så han är cool som en filbunke.

Leken fungerar ganska dåligt men jag tror att jag har lösningen på det. Jag skall ta upp jaktlek/kamp och lek HOS mig med honom mer. Leka med leksakerna nära mig och inte bara kasta ut och låta honom hämta eller leka tafatt. Eftersom han verkar osäker på mörkret så gör det ju inte saken bättre, att hämta sina leksaker ute i mörkret är inte kul och att komma in till en matte som skall jaga och leka tafatt uppskattar han inte heller bland skuggorna i mörkret. Jag får nog gå ner på knä och jobba med honom nära mig.

Imorse lekte vi med pipen och ett par handskar. Han sprang ut till pipen men tog den inte. Jag drog upp honom med vanten istället och lät honom slippa hämta, jag pep och lekte med pipen hos mig och varvade vante-vante-pip osv och kastade max en meter. Det gick betydligt bättre!

Fram med fleeceflätan igen till förmån för pipleksakerna!

Igår kom HUNDTRÄNAREN 2009, jättekul! Jag har läst några artiklar och såhär långt så är den jättebra! Suveränt upplägg – en utmärkt träningsdagbok inför nästa år, precis vad vi behöver!

GALEN!!

På eftermiddagsturen igår var Villgott alldeles tossig! När jag kom hem var han alldeles lugn och cool. Det var mörkt, blött och kallt ute så jag såg fram mot en lugn pystur ute och tänkte köra lite småövningar inomhus.

Det blev inte riktigt så…När vi kommer ut så skruvar han upp sig direkt. Han är med mig så jag kan belöna fokus och att han svarar upp bakåt så fort kopplet sträcks, tyvärr så drar han upp sig mer och mer och jag får vänta ut honom ett par gånger. Vi kommer inte långt innan det börjar dyka upp hundar i mörkret, jag hinner parera den ena innan nästa kommer och så håller det på. 6-7 hundar passerar/dyker upp från olika håll innan det lugnar ner sig.Villgott gör inga regelrätta utfall mot någon av hundarna utan jag kan mata på och vända håll, följa efter osv. Han blir lite överladdad vid något tillfälle och hoppar och skäller mot mig men det kan jag ta.

Kvällsturen blir betydligt lugnare, skönt!

Inomhus shapar jag ”plats” han tycker att det är toppen och eftersom han är ganska på g så jobbar han på bra. Jag har aldrig dragit nytta av hans uppskruvade tillstånd till att shapa tidigare, jag brukar vilja ha honom mer balanserad vilket har lett till att han segar ihop, här kan jag tänka om! Jag behöver ju inte ta ut honom fysiskt för att få ner honom i varv, tvärt om kan det vara idé att låta honom jobba mer med hjärnan.

Ute så fungerar avlämnanden av leksak bra, han har tappat fokus och tagit upp spår ett par gånger men då bryter jag bara. Ingen idé att traggla – slut på det roliga. Just på innergården håller jag det så.

Imorse tog vi en ny morgontur, jag har av lathet och gammal vana hållt mig till samma första morgontur men nu får det bli ändring på det även de dagar jag börjar tidigt, det blir roligare för oss båda.

Tur nr2 började bra, när vi närmade oss hemmet kunde jag belöna för att han höll sig lugn då vi mötte och följde en liten grannhund men när hans hatobjekt ekipaget ”svajen” dök upp så briserade det. Han skakade som ett asplöv och gör regelrätta utfall. Jag fångar upp honom och håller honom hos mig, han lugnar sig och vi kan gå vidare, inget kul sätt att avsluta dagens andra tur på men så kan det vara…Tyvärr hade jag inte tid att förfölja ekipaget heller utan vi fick gå direkt in.

På första turen mötte vi (bla) en riesen på riktigt nära håll och det gick bra! Jag försökte mata honom med hundmat när han frös. Han tog inte det så jag höll istället fast honom i halsbandet och masserade hans öra medans den andra hunden passerade, när han hade gjort det så lät jag honom följa den andra hunden med blicken när han försvann bakom honom istället för att hurtigt försöka få honom med mig, det höll honom lugn och han skakade inte ens av sig efter mötet!

Ikväll hoppas jag att jag får lite tid över att fortsätta med min bok!

Control unleashed

Vilken fantastisk bok! Äntligen en bok som är skriven direkt till oss! Vi har testat några övningar och de fungerar fantastiskt bra. Jag tror att jag har satt en för stor press på Villgott i vissa situationer vilket har gjort honom lite osäker, nu skall jag göra det roligare och lättare för honom.

Villgott följer ju alltid bra när han är lös och jag rör mig framåt eller om vi leker tillsammans. Blir jag däremot passiv eller om han ”stänger av” under lek så fungerar det mindre bra. Jag testade att sätta mig ner på en parkbänk under några promenader, när han var som mest ofokuserad och ointresserad av vad jag hade för mig så satte jag mig bara. Han höll sig inom en radie av 75m och kikade efter mig med tätare och tätare intervaller. Till slut kom han fram och undrade vad jag höll på med. Jag klickade och belönade och satt kvar som om ingenting hade hänt, inga krav på fokus eller lek, han var fri att fortsätta nosa. Han vände bort någon meter och kom sedan raskt tillbaka. Jag belönade och lät honom fortsätta nosa, när han fastnade hos mig så böt jag bänk, samma procedur. När vi skiftade till tredje bänken tog han upp ett spår och tänkte lämna parken, jag bad honom att vänta och sedan följde jag honom i det spåret han fastnat för. Vi gick en tur och återvände, jag satte mig på en bänk och han kom i full galopp! När vi sedan fortsätter promenaden så är han betyligt mer fokuserad!

Jag testade samma sak på ytterligare en plats, det tog ett tag innan han tog kontakt men när han väl gjorde det så höll han ett helt annat fokus.

”Platsträning”, vi har ju burtränat en del tidigare och även påbörjat ”bäddträning”, nu vill jag utveckla detta vidare och verkligen få till en säker plats där han håller sig(på kommando) oavsett vad som händer omkring honom. (Jag har även tagit upp dörrklocksträningen, det enda jag gör är att ringa på klockan och mata godis – oavsett vad han gör, jag vill ändra hans inställning till dörrklockan och inte få panik och blockera sig på ljudet.)

”Att inte gå upp i stress” – här har jag fått en tankeställare! Tidigare har jag plockat Villgott ur situationer som blir för svåra eller skapar för mycket stess. Nu har jag istället testat att belöna tidigare, sänka kriterierna snabbt som attan när jag ser att han varvar upp vilket gett resultat! Kan jag klicka och belöna när han spänner sig och kikar på en hund så kan jag göra detsamma med människor, åh så bra det går!

Tanken slog mig när vi koppeltränade och jag fick gå baklänges marsch för att han skulle inta utgångspos för att fortsätta promenaden, bredvid oss går en dam och när han backar mot mig backar han även mot damen, jag känner hur han låser sig, stretar och tillslut skäller på damen – jag visste att han skulle göra det långt innan han började men jag var så låst i min tanke att han skulle hela vägen in innan vi vände framåt igen så jag agerade inte, istället blev jag irriterad när han skällde. Nästa gång jag kom i en liknande situation – Villgott ökar mot en mötande som han spänner ögonen i – jag bromsar med kopplet och han svarar genom att sakta in, ingen kontakt, inget fokus på mig öht men han sakar och han är tyst, jag klickar belönar och han tar kontakt, jag kan fortsätta mitt möte med en tyst hund som har gått ur sin blockering och håller sig till mig! I normala fall så hade jag chansat, längt på steget lite och hoppats att kopplet inte skulle sträckas och att han skulle hålla sig tyst under mötet. Nu agerade jag istället och belönade honom för att han höll sig tyst – på köpet fick jag en lugnare hund som inte blev kvar i sin blockering! På sikt har jag nog en bra skvallrare på annat än andra hundar! Jag gör likadant på innergården, jag klcikar och belönar direkt – innan han hinner scanna av om det finns något att låsa sig på.

Åh vad det skall bli roligt att jobba vidare med det här! Nu vet jag att jag kan belöna+jobba vidare vid låsningar. Inte som tidigare försöka 1. vänta ut 2  störa ut honom fysiskt och göra honom osäker, inte bara på sin omgivning utan också på mig.

Jag har slarvat med byteshandeln/komma in med leksak också så det har vi fått träna lite på. Jag har bara kastat tråkig leksaker ibörjan och haft jaktleksak hos mig. Jag har kastat roligare och roligare leksaker för att få upp tempot ut och tillbaka men belönar hela tiden med godis och jaktlek hos mig – det har gett jättebra resultat!

Apporten vågar han numera plocka upp från marken och apportera, intressant, jag har ju jobbat med ”håll” som kommando tidigare, jag kanske skall byta till ”apport”, han fryser till is när jag säger ”håll” även om han frivilligt hämtar och bär med glädje – tål att tänkas på!

Lugnt och skönt…

Jag har varit lite krasslig så jag fick hålla mig borta från jobbet några dagar förra veckan. Välbehövligt! Jag har andats ut och kommit ner ordentligt i varv. Jag har tom kunnat sova lite längre på mornarna vilket är stort för mig! Nu kan jag ligga och dra mig en timma mellan 6-7 utan att få dåligt samvete eller känna att jag måste stressa ihjäl mig för att hinna med allt jag tänkt/vill göra!

Men nu är det arbete som gäller igen, jag skall göra vad jag kan för att hålla kvar i den goa känslan av lugn som jag förtillfället befinner mig i. Ett steg i den riktningen är att jag och Villgott myser på hans sovplats en liten stund innan vi går på morgonpromenad, det är mysigt!

Villgott fungerar toppen! Koppelträningen går som på räls, i de flesta fall behöver jag(eller han) bara sträcka kopplet för att han skall ta kontakt bakåt eller vänta in mig eller inta pos. Jag jobbar mycket med jogg, skoj och studs framåt när han följer, massor av matbelöningar när han håller kontakt och pos och vända/backa beläna framåt i pos om det blir för stirrigt. Hundmöten går som en dans (förutom vissa – då blir det kaos) Jag kan klicka och belöna för kontakt i de flesta fall, hinner jag komma åt honom med kontakt/fokus eller ”bodyblocka” så går det bra, låser han sig så jag får dra med honom så går det ofta (alltid?) dåligt.

Vi jobbar med att höja värdet på spårpinnnarna (har skaffat en uppsjö) och det fungerar bra! Jag har även med mig dem ut allt som oftast så vi råkar stöta på dem lite varstans – han blir lika glad varje gång! Han greppar bra och hämtar gärna. Är han däremot trött så vill han gärna samla dem i sin bädd men då bryter vi omedelbart för han tenderar att vilja smaka på dem då också…

Han har visat tendenser på att göra utfall mot långsamma flåsande joggare som spriner om oss men det skall jag omedelbart sätta stopp för. Kortare koppel och belöna INNAN han hinner fästa intresse/vakt mot joggarna.

Tröööött…

Idag var Villgott trött och seg. Det hade regnat i natt och var blött ute så klockan hann bli 7 innan han gjorde någon ansats till att komma ut.

Jag hade tänkt ta 5 km rundan men eftersom han var så sen och seg så nöjde vi oss med 2,5:an. Han var verkligen slö. Han höll sig bakom mig hela tiden och nosade, nosade, nosade. Ett par gånger tog han kontakt som jag kunde belöna och vid något tillfälle kastade jag favvopipen men det slog inte högt.

Inne blev han spolad och fönad, ändå skakade han som ett asplöv när vi skulle ut på tur nr2, han är bedrövlig!!! Det är ju 10 grader varmt ute men så fort han blir minsta blöt så fryser han som en blå. I koppel går han bra men det blir inte mycket till vare sig kontakt eller fokus öht när han är sådan här.

Vi kunde i alla fall passera en hare i skogen utan att Villgott gjorde annat än att spänna upp sig, glo som ett fån och trava på fort…Jag kommenderade bara vänta ett par gånger och sedan ”då går vi” så spatserade han fint förbi! En joggare mötte vi också men den noterade han inte ens. Några hundar har vi också mött och det har gått riktigt riktigt bra! Inget vidare drag, lite pip för att sedan lugna ner sig och ta kontakt – bra!

Jag får planera lite inomhusträning med farbrorn nu när det går mot höst och sämre väder – han är helt omöjlig att träna ute när det är blött  ute eller om han själv blir blöt.

Jag är så vansinnigt sugen på att åka på kurs för Maria H i helgen, (det verkar finnas en plats kvar-än så länge). Vi skulle behöva hjälp med ”väderträningen/motivationen” och förmågan att kunna träna bland andra människor och hundar, jag tror att jag har lika stor del i det här som Villgott, inte väder/vätan kanske men förmågan att träna bland människor/hundar….Vi har ju som sagt inga tävlingsambitioner så jag tyckte först att det var onödigt men samtidigt så är det ju kul att utveckla sin träning/relation – hon är så himla duktig så jag är övertygad om att hon skulle komma med massor av bra tips och ideér till oss!

Utmärkt!!!

Promenixandet går som på räls! Gårdagens kvällspromenad gick superbra, likaså de två långpromenaderna som vi avklarade imorse. Super! Jag har i snitt fått vända om tre gånger per runda, helt fantastiskt! Vi har mött flera hundar och han har bara pipit till och sedan tagit kontakt med mig igen!

Jag börjar turerna med fokus/kontakt/pos på innergården (gott godis!) sedan promenerar vi iväg. Han håller kontakt till och från, när han blir för kontaktsökande höjer jag kriterierna för att inte bli av med alla belöningar. När han legat på och vi fått vända om så svarar han upp med att gå i bra pos och med kontakt framåt igen. Flera gånger har han spontant tagit kontakt bakåt när kopplet sträckts, något som jag belönat. Han har också kommit på sig själv några gånger med att ta kontakt och bli belönad innan vi t ex passerar gator.

Vid stoppljus eller när jag är stilla intar han frivilligt utgångspos som jag belönar. Duktig hund!

Godbitarna tar ju alltid slut fortare än man tänkt så jag fick övergå till att belöna med jogg, bus och lek – han tyckte att det var toppen! Jag släppte honom vid flera tillfällen och kastade leksak, när han tappade fokus och ignorerade leksaken för att nosa plockade jag bara upp den, kopplade upp honom och sedan gick vi vidare.

Vi börjar om….

Efter att ha dragit upp promenadtempot till orimliga hastigheter så har jag nu beslutat att lägga det försöket på hyllen….Visst kan jag lägga in jogg under promenaderna och bus innan men jag kan inte lägga upp alla mina dagliga promenader på det viset.

Idag testade jag en nygammal variant som även den gav väldigt bra resutat ganska omgående= vi byter håll. För det första så har Villgott aldrig tillåtits att dra när jag gått med honom i koppel så jag var tvungen att testa av hur han reagerar när kopplet sträcks innan jag kunde gå vidare. För det första så sakar jag automatiskt när han ligger på i koppel, först tänkte jag lära mig av med det men insåg sedan att det nog är ganska bra. Villgott sakar automatiskt när kopplet sträcks, han tenderar att sänka huvudet och lägga an lite eller saktar in/stannar med höjt huvud och full fokus framåt. En annan sak som jag snabbt blev medveten om var att Villgott går och känner in vart han kan gå (längst ut i kopplet) utan att det drar eller att jag agerar. Ju mer han stissar och drar ju mer går vi åt andra hållet.

Det skall bli intressant att se om det här ger honom bättre förståelse för sträckningen i koppel? Tidigare har jag varit lite för tidigt ute och inte gett honom chansen att känna efter.

Vi gick en rejäl morgontur tidigt imorse och han gick ganska omgåegnde riktigt bra i koppel, lös går han som en klocka. Rastrunda nr2 som vi gick på lite olika vägar och i parker hemomkring gick jättebra!

Min plan såhär långt. Jag låser min högra hand utmed min högra sida, tempot kan variera men jag ger inte efter i handen. Går han på bra i slakt koppel så blir jag automatiskt mer flexibel men pinnar han på och jag blir osäker på vart jag skall lägga ribban så låser jag handen. När kopplet sträcks så sakar jag, får jag ingen respons eller om han ökar =börjar dra eller seeegar så byter jag riktning, går ut åt höger eller vänder om. Lägger han sig och smådrar längst ut i kopplet så går jag lite serpentiner eller gör lite vändningar så att han tappar intresset för att känna in ”maxläget”. All spontankontakt och kontakt vid sträckt koppel belönas.

Hjälp….

Det var nog ingen superbriljant idé det här med att dra upp tempot. Jag har ont i ryggen, träningsvärk i ben, rumpa och insida lår….

Det gick ju som en dans de första dagarna men när jag sedan blev slö och tolerade mer nos/stopp trots det höga tempot så blev det mindre bra. Tanken är god och han är väldigt pigg och glad, vi kommer långt på våra promenader och vi tjurar inte ihop. Det jag skall tänka på är att börja promenaderna med lite fokus/kontakt vilken jag belönar fram. Sedan kan vi gå lite raskare, hur raskt återstår att se MEN då måste jag vara petig med att inte tolerara några stopp/ruscher fram till doftfläckar, då faller hela konceptet. Det jag har funderat lite på är om jag inte skall jogga då istället? Då blir jag tydligare och han blir medveten om att inga stopp toleraras förrän jag drar ner tempot. Jag funderar vidare……

I övrigt så har vi kört framförmapp – går super! Jag har lagt till stå och backa. Stå döpte jag för några dagar sedan så nu har han förstått att det är en pos. i sig. Backa hade vi inte kört på länge(i framförmappen i fotpos följer han exemplariskt) så det fick vi damma av.

Jag plockade fram apportbocken idag och han var superduktig! Jag laddade med bästa leksakerna och gott godis. Han greppar och sedan busar vi med leksak eller så belönar jag med godis. Idag ökade intensiteten=intresset för apportbocken allteftersom, bra!!!! Jag lät honom hämta, vilket han gjorde!! Dessutom fick jag honom att hålla den när han var stilla i någon sek – super! Nu är han inte helt apatisk för den längre i alla fall vilket är bra!

Jag fixade pälsen i helgen också så nu ser han hyfsad ut igen, skönt!