Det går bra…

Jag tycker nog att det mesta flyter på bra.

Vi vidareutvecklade kantarellsöket inomhus igår och det gick som på räls.

 Jag kör på med en inkallning på innergården direkt efter en snabb kiss, fokus, fart, ingång är 100, kul!

Promenixandet går bra. Jag har kommit på mig själv med att ”fuska” på koppelpromenaderna. Går jag ut med inställningen att jag inte vill att han skall dra(gå längst ut i kopplet) så går jag i raskare tempo och när jag ser dragandet som ett tillfälle till fokusträning så är jag betydligt mindre tolerant och stannar för minsta lilla.

Jag kom på detta när jag av en händelse missade att stanna vid ett tillfälle då kopplet sträcktes, Villgott saktade omedelbart och gick sedan vidare utan att dra. Hmmm jag har stannat innan han ens själv märkt/kännt att kopplet sträckts. Jag får nog göra honom lite mer rättvisa men samtidigt så vill jag att han skall vakna till och ta kontakt oberoende om varför jag stannar.

Idag har vi promenerat på berget. Jag hade med mig kantareller ut så att vi kunde gå vidare med kantarellsöket. Jag har stött på ett dilemma  i träningen som jag iof tror att jag har lösningen på.

Han markerar kantarellen i handen och när den ligger synlig på marken, söker han upp den eller om den ligger dold så nosmarkerar han bara och försöker gräva/apportera. Jag gjorde först så att jag klickade för att han hittade kantarellen (ville inte att han skulle tappa intresset för att leta upp kantarellen) och beönade sättandet (han sätter sig direkt när jag klickar) Jag växlade sedan mellan att sittmarkera synlig kantarell och att söka upp dol, resultatet var oförändrat.  Det skulle säkert fungera på sikt, att sättandet kommer tidigare och tidigare men jag tror att jag skall backa lite i träningen istället.

Antagligen är det så att han går på syn av kantarell=sitt, kommando leta(jobbar med nosen)=apport/nosmarkering. Jag skall helt enkelt även lära honom att sätta sig vid doft av kantarell. Jag skall testa att mosa/hacka kantareller så att de blir omöjliga att apportera, i första skedet skall jag bara gnida ena handen i med kantarelldoft och se om det går hem. Nästa steg blir att låta honom markera synliga hackade kantareller och sedan dolda. Efter det skall jag testa att kedja igen! Han söker i alla fall som en blå, det är kul.

Vi stötte på en annan liten rolig händelse idag. Det gick en hund framför oss i spåret. Villgott började ligga på i kopplet och när jag hindrade honom från att komma framåt (han såg den andra hunden) så skäller han till en gång! Jösses, det har han aldrig gjort tidigare, lite pip och gnäll men inte skall när han vill framåt. Jag tog inte så hårt på det de två första stoppen men när han gjorde ett skall varje stopp så var det färdigt. Halt med fokus och tyst hund minst fem sek innan vi kunde gå vidare. Han satte igång och leva ordentligt, han ylade tjöt, skällde, hoppade jämnfota av frustration. Jag stod bara helt stilla och stram och lät honom inte komma vidare. Det tog ett tag innan han sansade sig men jag stog tålmodigt kvar. Han pustade ut och vi gick vidare. Jag fick upprepa proceduren ytterligare en gång sedan var han tyst. Lustigt, han tyckte helt plötsligt att det var ok att leva runt som en tok bara för att det kom en hund framför oss. Skönt att träningen gav resultat i alla fall, hoppas det håller i sig!

När vi nästan var framme vid bilen ser jag en stor Bernersenner i en glänta, Villgott passerar obemärkt men så vänder han på huvudet och får se den andra hunden. Han (båda hundarna) blir skogstokiga och jag får släpa Villgott därifrån. Tråkigt avslut på en annars lyckad tur, men det är bara att ta nya tag.