Jag fortsätter med mina olika metoder på koppelgåendet. Det fungerar bra, som jag tänkt mig. När han måste inta utgångspos m kontakt för att komma vidare så går han ner i varv och blir lugn. Om jag istället backar med kontakt och belönar bakåt+framåt genom att han får fortsätta framåt och nosa så bibehåller han sin aktivitetsnivå men blir mer följsam och alert, han håller ett betydligt bättre arbetsläge och såsar inte bara omkring.
Det verkar som om det är tröttande mentalt för honom att jobba mer med fokus och kontakt. Vi har ju även börjat om med GF från start, det skall bli riktigt kul, särskilt när vi är ett par stycken som kör samma GF (klickerforum) Vi började förra veckan med GF1 och kommer att köra samam GF denna vecka, nästa vecka blir det GF2(target) så vi har tjuvtränat/kollat av det lite också….
I övrigt är jag sugen på att testa kantarellsöket, måste bara få tag i färska kantareller först, hoppas på leverans i veckan.
Vi har haft flera lyckade hundmöten också, kul! Vi mötte en rottis på samma trottoar, jag kunde stå stilla och bara hålla lugnt i Villgott, precis när den andra hunden passerade så blev han spänd som en fiolsträng men han pep bara till och tuggade frenetiskt på hundmaten som jag höll i handen framför nosen på honom, duktigt! Jag var så salig så jag gick och skrattade för mig själv efter det. Vi mötte en person som ville hälsa på Villgott också, först avböjde jag men efter trugande så gav jag med mig och det hälsades (hyfsat) lugnt och fint. Först var Villgott tyst men sedan började han fara fram och tillbaka och skälla, jag matade hela tiden när han for fram igen och då lugnade han sig genast, sedan gjorde han om proceduren ett par ggr. Jag hade flyt med avskedet för precis som Villgott kastar sig iväg för att stresskissa på en buske så reser sig den hälsande mannen på sig och vi säger hej då, när Villgott vänder upp för nästa hälsningsattack så är han redan på väg bort – han skrämde inte iväg honom mao! Villgott tittar snopet efter mannen men följer sedan lugnt med.
Igår träffade vi syster och hennes sambo. Villgott sade inte ett ljud, han skällde däremot på pappa (det kommer han nog alltid att göra, bryr mig inte om att jobba på det, han far omkring så så jag har svårt att vara med och parera där) Daisy lyckades däremot få igång Villgott att skälla på min systers sambo genom att hon som från ingenstans började skälla på honom, Villgott fick givetvis vatten på sin kvarn och var inte sen att hänga på. Jag tog upp honom i knät en stund, efter det var han cool igen.
Imorse så var han seeeeg, det regnade ute så det blev inte mycket promenerande, vi får ta igen det i veckan. I helgen däremot så blev det mycket utetid och en hel del sköna promenader och mycket bus och lek. Nya(fler) koner och leksaker har vi också införskaffat!
Publicerat av villgott
Publicerat av villgott
Publicerat av villgott