Som jag har längtat!!!!

Igår dök den upp, tidigare än jag vågat drömma om: Lydnadsträning i teori och praktik. Jag blev glatt överraskad! Jag har bara hunnit skumma lite i den. Mycket av bokens innehåll har man ju tagit del av sedan innan boken innehåller också vettiga instruktioner på hur jag skall få till momenten! Jätteskoj och superinspirerande, boken kom i rättan tid!

 Jag kommer att jobba paralellt med GF och (mot) färdiga moment. Igår och imorse blev det frivilliga lägganden + avstånd, jag har inte riktigt fått någon ordning på det här med avstånd/tid förut men nu har jag fått precisa instruktioner på hur jag kan göra vilket underlättar enormt för mig, jag flummar bara runt annars. Villgott fattade direkt vad jag var ute efter när jag jobbade med avståndet, han försökte följa efter ett par gånger när han inte blev belönad för bara läggandet men snart som attan förstod han vad som gällde och fasen vilka snabba lägganden vi fick på köpet! Jag kommer att testa att enbart belöna med lek, det skall bli intressant att se hur det går?

Vi har dessutom kört frivilliga ställanden, måste lägga det på is lite för han börjar bli seg och avvaktande när han rör sig framåt. Jag skall lägga signal på beteendet så att vi kan släppa de frivilliga för en tid. Loss och håll har vi kört en del på kommando, det fungerar super (i vissa situationer/miljöer – skall jobba frivilligt där det inte riktigt fungerar än)

Jag kom på en annan sak idag som jag helt har missat. Jag har ju fobi för att kopplet sträcks och har ju på så vis jobbat mycket med vändningar, byta håll osv när han tappar fokus, men idag testade jag en ny sak. Jag började vid övergångsställen där jag tidigare kommenderat ”sitt”. När han ville framåt och kopplet sträcktes (ville inte börja jobba med föjsamheten utan ville ha respons på kopplet) så stannde jag honom bredvid mig. Jag låser kopplet så att han inte kommer någonstans. Han börjar pipa, traja, han tar kontakt och till slut så sätter han sig! Jubel från matte och så går vi vidare, jag kör detta flera gånger och det dröjer inte länge förrän han kommit på att för att få komma framåt så måste man sätta sig ner. Det här är ju hur användbart som helst? Förut har jag kunnat traggla/tjata mm för att han skall sätta sig (när han stissar runt) nu låser jag bara kopplet och vips så sätter han sig.

Jag skall anamma samma taktik vid hundmöten, kortar koppel så att han inte kan stissa omkring, helst att han sätter sig men om inte annat så får han inte ta ett steg framåt förrän han står stilla i slakt koppel. Jag har gjort lite så tidigare men inte hållit fast vid det, nu skall jag köra samma strategi i lite olika situationer så får vi se hur det går? Jag har ju gjort så att han har fått nosa fritt i kopplets fulla längd om han är lugn runt andra hundar men jag skall styra upp det lite mer så att han inte stressar upp sig så.

Det skall bli skönt med lite ledigt så att jag kan gräva ner mig i min nya bok, det skall bli skoj!

Imorgon skall Villgott få följa med ut i skogen och busa med mammas hund Daisy, det ser han garanterat fram emot!

Återbesök och vaccinering…

Igår så var det alltså dags för återbesök i Skara. Villgott skötte sig alldeles utmärkt, kul! Visst ville han glo på de andra hundarna utanför kliniken och visst blev det ett och annat skall, men (i stort sett) ingen hysteri. Han skällde till en gång direkt när vi kom in och han vimsade runt lite, jag lyfte upp honom och höll honom en stund. När han började få myror i kroppen släppte jag ner honom och vi gick och satte oss. Villgott var helt cool – stundtals låg han med huvudet platt i marken och spejade. Han skällde på en tant med käpp som bar på en kattbur med handduk över, hon kommer då mot Villgott – men vovven då men vovven då – med käpp och lätt lutad framåt, Villgott var halvt tokig och spann loss på golvet – jag lyfte upp honom i knät igen.

Han lugnar sig snart och när det är dags för oss att gå in i ett undersökningsrum så följer han snällt med, han skäller varken på de väntande som vi passerar eller på veterinärerna. Väl inne i rummet lyfter jag upp honom på bordet. Veterinären hade med en extrahjälp (hmmm han skötte sig inte så bra sist) men hon behövdes inte! På med munkorg och sedan stod han lika snällt som han gjort när vi har behandlat honom hemma! Ögat var helt läkt och det såg jättebra ut.

De erbjöd sig att vaccinera mot kennelhosta också. Toppen! Då slapp vi åka fler gånger. Villgott fick sin spruta lugnt och fint utan munkorg, han var så duktig!

När jag skulle betala så ställer sig en hundägare (de var två med en hund) med sin hund rakt bakom oss, Villgott blir skogstokig – jag lyfter upp honom och får hålla honom i famnen men han är fortfarande rasande. Jag skall nog låta honom vänta i bilen nästa gång när man skall betala o likn då man inte har full koll?

Villgott fick två nya pipisar med svans (hans favvo…) och en ny mus som jag satt i snöre. Han älskar sina nya leksaker(belöningar) Jag kommer inte att ha med mig samma leksak två gånger/rad eller under samma tur två på varandra följande dagar så han ledsnar(han ledsnar fort..) En tur på getaryggen blev det igår också, det var ljuvligt men varmt.

Villgott 2 år idag!!!

Idag fyller Villgott 2 år! Det känns helt overkligt vad tiden har gått fort samtidigt som jag inte kan minnas hur det var innan vi fick honom. Jag tror att Villgott var ungefär tre veckor när jag pratade med hans uppfödare första gången och redan nästkommande vecka åkte vi dit på besök, sedan var det minst en resa/vecka för att kika på valparna. Vilket underbar år och vilket fantastisk väder det var – inte konstigt att han inte gillar vatten/regn?

Idag skall vi på återbesök i Skara och efter det en tur till djuraffären för lite presentinköp i leksaksform. Jag tror att Villgott vill komma ut i skogen eller i alla fall på en bustur där han kan få springa lite fritt, vi får se vad det blir.

Imorse tränade vi lite ställanden och kvarsittanden – det var onekligen nyttigt. Han var superloj först men när han fick sitta kvar och inte nosa runt hur han ville då var det helt plötsligt jätteskoj att leka/träna med matte. Mer sådant och nya roliga leksaker. Jag känner lite träningssug igen. Jag skall ta upp ”ringklocks/besöks” träningen också men jag skall kedja åt andra hållet den här gången och se om det går bättre? Jag skall börja med att ha honom sittandes inne i rummet och belöna där, succesivt förflytta mig närmare och närmare dörren, lägga på signal, jag får nog använda mig av kompostgaller när jag tränar själv men träna det skall vi! Följsamheten har vi jobbat upp en del, både i koppel och löst, nu är det bara fotgående, moment och lite annat som behöver läras in och förbättras. På och av-knappen skall vi jobba en del på också, och stadgan såklart….Hmmm det finns ju MASSOR av roliga saker att träna på, varför tappar man lust, ork och motivataion för????

Nya tag…..

Underbart väder!

Vi har helt enastående väder så att börja jobbet senare och få till dubbla morgonpromenader är helt ljuvligt! Hur mycket jag än planerar kvällarna/eftermiddagarna så är jag alltid tröttare och mer omotiverad då än jag är på mornarna så det här passar mig perfekt!

Villgott är jätteduktig med ögonsalvan. Jag kör munkorg på och han låter en del när han skall lyftas men när vi väl skall ta i salvan så är han både stilla och tyst. Helt klart en stor förbättring, första gångerna krängde han som en orm, högg som en kobra och lät som ett monster men nu verkar han ha accepterat hanteringen. Ögonen ser jättebra ut också, det är skönt.

Imorse tog vi en lite längre promenad på berget. Det var helt ljuvligt! Det var bara några få bilar på parkeringen så jag lät Villgott vara lös från start. Jag varierar lite, ibland får han gå kopplad nästan hela sträckan och då jobbar jag mycket med lugn hund och ibland (som idag) så fick han vara lös (nästan) hela turen.

Jag märker att han höjer tempot/aktivitetsnivån över lag när han får många fria rastningar så en väl avvägd balans mellan fria promenader och rena koppelpromenader är nog ett måste.

Villgott sköter sig utmärkt. Han får inte ta ett steg före mig när han är lös för då blir det ”vänta”, han väntar in mig, skulle han inte göra det så kallar jag in och så får han gå här ett par steg med halter emellan, efter det håller han sig. Han får saka, nosa, stanna hur mycket han vill men han skall komma när jag kallar/visslar till och han får som sagt inte gå före mig. Vid något tillfälle kastade jag leksak bakåt på ”vänta”, han apporterade fint och blev belönad med i/d maten.

I koppel däremot får han gå i kopplets längd utan att dra eller öka tempot. Gör han det så blir det vändning, jo-jo tills han svarar på minsta vink. I vissa situationer fungerar ”här” med halter bättre. Både lösträning, promenad med lös och kopplad hund fungerar riktigt riktigt bra nu. Även hundmöten har gått bra, han piper lite och kikar på mig men det är allt.

Det har inte blivit så mycket annat tränande, vi kör ju lite ”stanna” och då får jag även tränat på frisignalen. Eftersom han väldigt gärna stannar för egen maskin (jag vill inte belöna det när jag jobbar med att döpa det) så har jag alla chanser i världen att jobba på inkallningssignaler och det fugnerar toppen!

 

Tröttande med träning?

Villgott fungerar så bra! Jag håller honom lugn även i början på promenaderna, på sina nosställen får han pinna på och glömma bort mig lite men han får inte dra. Ev. kommer jag att lägga in kortare joggingpass på platser där jag tycker att det är ok att han pinnar på lite.

Jag fick göra några vändningar på innergården men efter det så hade han fattat galoppen och svarade omedelbart upp med kontakt+rörelse mot mig när kopplet stramade.

Genom parken och förbi änderna vände jag ett par gånger, han lugnade sig betydligt och vi gick ”här” några steg med halter emellan. Han är snabb som en blixt i sättandena – kul! Motivationen att få komma framåt är hög!

Jag testade att köra enligt belöningsschemat för fotgåendet men jag kom bara ihåg de första intervallerna så vi körde på lite med dem när vi gick ”här”. Först tänkte jag mig inte för och körde på kommando, nytt kommando efter varje belöning men sedan kom jag på att jag nog skall köra frivilligt istället. Det skall jag helt klart ta fasta på det verkar vara ett superbra upplägg. Nu äter han sin mat så pass bra också så jag kunde belöna med torrfoder, det vill jag väl inte göra på fotgåendet sedan iom att jag vill se mer aktion där och betydligt mer kontakt – då får det bli lekbelöning.

Vi busar och leker på höjden. Vi kör några ställanden under baklänges marsch, frivilligt u gång och på kommando när han är på väg mot mig och jag står stilla. Han är så duktig!

Rastrunda nr2 gick bra. Jag gick lite bågar/serpentiner/böt håll osv för följsamhetens skull. Jag tyckte att han uppförde sig väl.

Han var trött när vi kom in, det märktes – han är tröttare nu när vi tränar lite även om det är ytte pytte lite. Han tycker att det är kul med klickern igen i alla fall, det syns tydligt!

 

Luuuuugn….

Vi skall jobba på att få ner tempot lite jag och farbror bus. Det har blivit många långa promenader där vi bara traskat på i raskt tempo utan att ha någon vidare kontakt. Jag ser resultat av detta nu när det är torrt och fint ute, Villgott är väldigt pigg och har bara en enda tanke = framåt!!!

Vi skall jobba lite mer med självbehärskningen också, det är lite si och så med den emellanåt.

Imorse så pinnade han på som ett lokomotiv från start. Jag blev stressad och handfallen och visste inte riktigt hur jag skulle få koll på läget. Jag började med halter. ”Här” halt och ”då går vi” halterna gick utmärkt, likaså ”här”. Det som fungerade mindre bra var just ”då går vi”, han tappar känslan för vart jag är och bara trampar på, när det tar stopp i kopplet så blir det mer åt hets/pip hållet än att ta kontakt bakåt för att lösa problemet.

Jag böt strategi och fokuserade på luuuuugn. Först gick vi i stora bågar och serpentiner utan några planer på att pinna på framåt, så fort kopplet spändes så fick han söka upp mig för vidare promenad – åt det hållet jag bestämt.

När han landat lite så fortsatte vi framåt. Jag vände om när han pinnade på och så körde vi ”gummibandsmodellen”, när han ökar så tar jag ett steg bakåt, följer han inte så går vi åt motsatt håll och så backar jag (i fritt koppel) ett par gånger innan vi är uppe i fart igen. När han blir sådär pigg så kommer jag att jobba honom i kortare=slakare koppel. Det är hopplöst när han hamnar längst ut och bara plöjer på, även om han inte drar så är han ju avskärmad.

Jag jobbade en del med frivilliga ställanden och det går som hejsan. Det är när jag lägger på ”stanna” som han börjar ta extrasteg….hmmm får backa där tror jag. Han är urduktig på frivilliga ställanden i alla fall, jag kan gå fram och tillbaka och belöna i position flera gånger.

Rastrunda nr2 gick bra! Jag startade redan på innergården och jojade tills han var helt cool hela vägen därifrån. Så fort han pinnande iväg så började vi om, han kan bli lite nosig och försöka sig på andra saker när det blir för mycket fram och tillbaka men samtidigt så lugnar han ju ner sig.

Vi kör en del massage och mys inomhus, jag har nog varit lite splittrad själv också, det är nog därför han verkar lite stissig och vimsig.

Det känns kul att ha smugit igång lite med träningen igen även om vi tränar ytterst ytterst lite. Villgott behöver nog den mentala stimulansen (och jag också..) tror jag!

Vi tränar vidare…

I helgen var det tråkigt väder så jag tog tillfället i akt att träna stanna/ställanden. Villgott vill gärna bara stå och glo när det är blött ute och det tog jag fasta på. Jag började med klick+belöning när han stannade och satte honom i rörelse på frisignal. Det gick utmärkt! Jag kunde snart sätt kommando på beteendet och han kom i rörelse på frisignalen -bra! Han verkar fatta vad det handlar om. Inomhus så tvärnitar han på stanna när han kommer mot mig och jag är stilla, nu gäller det bara att komma igång och trampa, backa och sedan testa i utgångspos…

Inne körde vi lägganden i olika rum, med och utan kommando. Han är riktigt duktig, jag måste bara skynda långsamt.

Vi har kört lite stadga på sitt också, jag skall jobba lite med stadga på platsen också men vi tar det i sakta mak. En del i att han har haft svårt för lägganden i alla dess former är nog att jag började för tidigt med att sträcka tiden på platsen, sedan har ju inte blöta och långa platsliggningar med hundar som inte ligger still när vi varit på kurs varit till någon hjälp. Jag hoppas att det släpper nu.

Hundmöten i alla dess former har gått bra. Ibland tar han matbelöning och ibland gör han det inte, han kan pipa lite men inga utfall.

Träning på klubben

Efter moget övervägande bestämmde jag mig i alla fall för att ta en tur ner till klubben. Villgott var jätteduktig! Han var lugn och sansad när vi kom fram och gick jättebra i vanligt halsband. Jag laddade med en uppsjö leksaker och så gick vi på planen. Jag trodde att han skulle försöka nosa runt som vanligt men icke! Han hade full fokus på mig redan från början. Vi körde lite lf(var lite överladdad och bet lite koppel när jag inte belönade frekvent nog), inkallningar, ställande, platsläggning och så provade vi på läggande u gång.

 Han var verkligen superduktig! Jag utmandade ödet och körde ofärdiga moment just för att känna på honom lite. Ställandet fungerar så att han stannar kvar när jag fortsätter att gå men det tar ett par steg – nu måste jag bara lära in att det är stopp DIREKT på kommandot som gäller….Läggandet är samma sak, vi är inte klara för läggande u gång än, han lägger sig om jag stannar men inte annars, han stannar men lägger sig först när jag stannar för att se om han lagt sig. Jag är så glad att han öht lade sig utomhus, det är stort för mig bara det.

Jag har i alla fall kommit till insikt med en sak. Jag accepterar att han bara går att träna effektivt när det är fint väder, jag lägger ingen tid och energi på att få honom att fungera i blött gräs eller regn. Det får bli ett senare problem i så fall, vi har jobb framför oss ändå så det räcker och blir över, då fokuserar jag hellre på optimala träningsförhållanden för att öht komma någonstans. Vi kommer ju aldrig (och jag har varken drömmar eller ambitioner om att göra det) tävla på någon högre nivå så då kan jag leva med det.

Hopp över hinder går som en dans, det fullkomligt älskar han, jag måste nog bara ändra kommando från ”hopp” till ”fot” för han missade ingången på hoppkommandot.

Inkallningarna var så roliga, han kom som ett jehu! Likaså låg han bra på platsen även om det skränades bra på agilityplanen.

Så, nu får det bli att ta sig ner och träna minst en dag i veckan. Jag skall jobba mer med momenten hemma också men det får nog bli utomhus till största delen, han tycker nog mest att det blir traggligt att träna inne. Vi får se, små korta pass kanske han fixar i alla fall.

Jag belönade med leksaker igår, det blev ingen användning för klickern igår eftersom jag bara körde på kommando, däremot hade jag den med mig och det gjorde faktiskt skillnad på motivationen hos Villgott, jag måste nog använda mig av den lite mer. Jag har ju inte jobbat med klickerdosan öht på väldigt länge, även om jag enbart jobbar med positiv förstärkning. Lite mer aktiv shejping kommer jag nog bli tvungen att ta till om jag skall lyckas med momenten.

Jag får plocka fram 110 frågor om klickerträning eller vad den nu heter, den kan nog vara en ”klickermotivationshöjare”, sedan väntar jag som en galning på ”Klickerträning i teori och praktik”.

Idag är det rena vintervädret, snöblandat regn. Usch! Jag får väl ta tag i lite pälsvård istället.

Träna?

Jag sitter i valet och kvalet om jag skall våga mig ner till klubben  idag. Solen skiner och vi har inte varit där på en evighet, jag minns inte ens när. Vi har inte tränat nämnvärt (ingenting egentligen) på en evighet.

Det låser sig för mig precis så fort jag försöker. Jag vet inte hur jag skall ta mig ur det? Det känns inte roligt och motivationen lyser med sin frånvaro. Så fort jag försöker eller känner ett litet sug så slocknar det lika fort när tankar på planering, träningsupplägg och målsättningar börjar snurra.

Jag tycker att det är riktigt kul med hund – till vardags. Jag tycker också att det är riktigt roligt att ha en hund som lyssnar. Mitt dilemma ligger i att jag inte får min hund motiverad nog att jobba ihop med mig. Under ren lek fungerar det super men vid minsta lilla krav så låser det sig, vi blir lika frustrerade båda två. Gamla inlärda kommandon går bra men sedan är det stopp. Att jobba för en belöning – vad är det????

Åker jag ner till klubben så  lär jag ju i alla fall vara mer eller mindre själv. Om jag bara fokusera på lugn hund på parkering till plan. Lite kontakt, sitt, sitt kvar, inkallningar, bus lek och ev. hopp över hinder? Det skall vi väl kunna klara av utan att bli helt hispiga?

Det kan nog vara ett bra break ifrån vårt vardagliga lunk, att åka och känna både mig och Villgott på pulsen lite. Tänk vad roligt om man kunde få träningsglädjen tillbaka. Jag skall nog försöka komma ner till klubben en dag i veckan i alla fall. Väljer jag torra fina dagar så kanske vi tom kan börja testa lägganden på sikt? Åh vad roligt det skulle vara?

Nu gäller det bara att ladda med bra belöningar. Matbelöningar är ju uteslutet, nu är det i/d mat som gäller, ev kan jag ta med lite Orijen men han verkar faktiskt föredra i/d maten. Jag vill inte börja laborera med massa smaskens heller när han för en gångs skull äter det han skall. Han blir nog stabilare och mår bättre av det på sikt?

Hmmm…skall bli spännande att se hur det går.

 

Promenad på berget…

Igår tog jag och Villgott en kvällspromenad på frilufsområdet på berget. Jag trodde att vi skulle vara ganska ensamma en lördagskväll i skogen men folk verkar ha blivit som tokiga, det var människor överallt!

Villgott var i alla fall jätteduktig. Vi har inte varit där på en evighet och Villgott var väldigt pigg när vi kom fram, jag gick i bågar, serpentiner med kontakt, vändningar mm tills han var såpass lugn att han kunde gå rakt framåt utan att dra. Vi fick två tjejer framför oss men eftersom Villgott skulle snosa och nosa på allt så kopplade jag loss och gick bara på. Han skötte sig utmärkt, han stannade, nosade men så fort avståndet närmade sig ca 50m så kom han som en kanonkula, gick med mig en stund, stannade, nosade sprang ikapp. Så höll han på. När halva turen är avklarad så blir han mycket piggare, jag får kommendera vänta ett par gånger när han försöker passera men han är väldigt pigg så jag övergår istället till att parera när han försöker passera mig, det blir så tjatigt annars. Det går jättebra!

Sista biten kopplar jag upp, han vill fortfarande väldigt mycket framåt så det blir vändningar och baklänges marsch tills han lugnt och fint kan gå framåt igen.

Han är helt slut när vi kommer hem och sover hela kvällen.

Imorse regnade det och var blött ute så då fick han traska på lös tills vi skulle sista biten hem, då blir han så seeeeg så jag får nästan dra med mig honom. Vi får se om det finns ork och intresse för lite inomhusträning ikväll kanske? Det kommer att bli roligare att träna hund igen när det är torrt och fint ute och man kan åka till klubben och miljöträna lite. Vi måste ut och spåra snart igen också. Jag måste planera veckans förmiddagsaktiviteter också iom att Villgott skall vara själv den här veckan också. Det skall ju regna ute också så några långpromenader blir det väl inte tal om….De skulle gå i slowmotion i så fall.