Jag tyckte mig se ljuset i tunneln, jag kände mig piggare, Villgott åt hela sin frukost (under lek/promenad) igår och vi hade så smått börjat lösträna och koppelträna lite mer igen, jag kände att det gick bra och tyckte att det var roligt. Mappträningen gick som på räls och vi kunde busa och leka ute, både på innergården och på apoteksplanen, han lyssnade och byteshandeln fungerade utmärkt.
Så som en blixt från klar himmel så inträffar ett dödsfall till en nära anhörig. Allt ställs på ända. Jag har inte sovit på hela natten för att inte tala om Villgott som har kräkt och haft diareé så det har varit ett himla rännande.
NU däremot gäller det att vara stark och ta nya tag även om allt känns uppochner för stunden.
Jag känner i alla fall sug efter hund igen och det känns bra. Idag blir det vila, återhämtning och lugn och ro, sedan får vi försöka kicka igång livet igen för så här kan vi inte ha det!
Kram på er alla och tack för alla snälla ord på vägen!
Okategoriserat | 
Publicerat av villgott 
