Så löd domen. Villgott var lite röd och slemmig i halsen men eftersom han inte har eller har haft någon feber så ville vetten inte sätta in någon penicillin. Vi har nu blivit ordinerade två veckors vila, inga långpromenader, bus med andra hundar utan fjäsk, massa kärlek och så skall han få äta det han vill ha……Det låter nog bra i Villgotts öron skulle jag tro. Lite tråkigt kan jag tycka men det är nog nyttigt, jag skall nog inte fresta med att träna så mycket med honom heller…Vi körde lite sitt+sitt kvar med ostbelöning igår och det gick faktiskt bra men någon nyinlärning blir det ju inte tal om.
Jag har hittat lösningen till att få kontakt vid ff, lf och fokus på första steget! Hans nya leksaksmus såklart. Så fort han tar kontakt under transporterna, klick och belöning i backande pos efter musen. Inte konstigt att han gått och kikat framåt eller på fötterna tidigare, jag har ju (alldeles för ofta) belönat med kastad leksak framåt då jag ibland upplevt att han segat.
Villgott var i alla fall duktig hos veterinären. Först så skällde han ut receptionisten (hon var ju inte där när han kom in så Villgott förstod inte riktigt vad hon skulle komma och prata med oss om?) Hon blev nog inte så förtjust i Villgotts stämma utan shyyade högt och förpassade oss till väntrummet…Villgott var inte så imponerad av henne heller. Det kommer några hundar och går förbi och Villgott skäller och kvider en del. Jag varierar med att ha honom i knäet, massera, gå en runda osv. Det kommer en veterinär och visar in oss i ett mottagningsrum. Jag lyfter upp Villgott fort som attan och följer efter (han är tyst..)
Väl inne i mottagningsrummet kommer sedan ”vår” veterinär. Jag lyfter upp Villgott när han skäller på henne när hon kommer in. ”Lyft upp honom på bordet så blir han nog lite spak” – jag gör så och givetvis tystnar han direkt. Å vilken mysig veterinär vi fick tag i! Hon hälsar och tar i hand och sedan hälsar hon på Villgott, han pussas och nosar henne i örat och tycker att hela situationen är ganska spännande. Hon tycker att Villgott är jättefin och undrar om jag inte ställt ut honom. Jag förklarar som det är att vi har gjort några försök men att han inte alltid är så förtjust i domarna…
Hon fortsätter att undersöka honom och hon får kika på tänderna utan problem. Hon gör ett försök att titta honom i munnen + halsen och det går hur bra som helst! Hon kan titta honom djupt ner i halsen och ser att han är röd och slemmig men inte varig/svullen eller infekterad. Hon tycker inte att vi skall sätta in penicillin i det här skedet utan att jag skall fortsätta att tempa honom och hålla koll.
Ute i receptionen så fjäskar han så, han skall bara hoppa upp mot henne hela tiden och följer henne med blicken vart hon än går. Receptionisten försöker ge Villgott godis men han fnyser bara och vill ha kontakt med vetten men hon är redan på väg till nästa patient så Villgott står snopen kvar med lång näsa.
februari 6, 2008 kl 2:37 e m |
Roligt att han blev så förtjust i veterinären! Det gläder mig att höra att min kollega inte sätter in antibiotika i onödan. Trodde hon att det var virusorsakat?
februari 6, 2008 kl 4:32 e m |
Ja, det var kul att han gillade veterinären så mycket! Jag vet inte om hon trodde att det var virusorsakat, hon beskrev det som barn på dagis och att immunförsvaret ”håller på att sätta sig”(lär sig) på unga hundar. Hon ordinerade som sagt vila och att jag håller koll på tempen. (Det var lite komiskt för hon hade faktiskt borderterrier hemma och då kom jag osökt att tänka på dig…)
februari 6, 2008 kl 5:37 e m |
Borderterrier är en rätt vanlig veterinärhund faktiskt (har ingen statistik eller så, det är mer ett intryck jag fått). Det kan eventuellt ha att göra med att det generellt är tämligen friska hundar.
februari 6, 2008 kl 6:24 e m |
Det låter ju faktiskt ganska logiskt…
februari 6, 2008 kl 11:53 e m |
Vad skönt att det inte var något allvarligt! Det låter ungefär som alla dessa gånger barnen varit sjuka och läkaren typ konstaterar att det är lite rött och svullet i halsen, men inget annat att göra än att vila och vänta ut.
Och då kan väl Villgott räkna med att få bli lite bortskämd under närmsta tiden
februari 7, 2008 kl 7:20 f m |
Japp, han blir mer bortskämd än vanligt, hur det nu är möjligt? Ostmacka till frukost, fritt nosande, ingen träning (jo liiiiite burträning med nya canvasburen) och bara pys…
februari 7, 2008 kl 5:35 e m |
Håller med föregående talare – hade hon några tankar om matvanorna för övrigt?
februari 7, 2008 kl 5:41 e m |
Nix, hon noterade bara att han åt dåligt även i friskt tillstånd och hade ingen åsikt i övrigt.
februari 13, 2008 kl 11:17 f m |
Hoho – var äääääääääär ni?? *sakna*
februari 13, 2008 kl 12:13 e m |
Vi ligger lite lågt för tillfället, jag känner mig seg och omotiverad men Villgott börjar gå på tårna så det är nog hög tid att engagera sig lite igen.
februari 13, 2008 kl 3:25 e m |
Det är säkert något med vädret. Här är det också lågt för tillfället, men man brukar ju komma igen. Hoppas att det blir så den här gången också!
Kram!
februari 14, 2008 kl 10:20 e m |
Hur går det med er?
februari 14, 2008 kl 10:25 e m |
Jag är trötta och fruktansvärt omotiverade men Villgott håller ångan uppe så vi har lagt in lite bus ute, korta korta buspass. Han är ju med i en halv minut ungefär sedan skall han nosa efter hare, sticker in i häckar och ”stänger av” och då går vi in istället…Jag har i alla fall tagit ledigt imorgon så det blir långhelg, jag får försöka rycka upp mig..
februari 14, 2008 kl 11:50 e m |
Så tråkigt! Men att han inte blir behandlad för tonsilliten… om det kommer tillbaka så är det väl värt att fundera på operation. Ben fick ut sina i våras och det var helt fantastiskt vilken skillnad det gjorde på hans allmänna hälsa! Han hade upprepade problem under åren, ffa att man märkte att han käkade mängder av torrt gräs jämt och ständigt, året om.
februari 15, 2008 kl 12:48 f m |
Du ska se, snart kommer ni båda igen med full energi. Jag vet inte hur det är hos er, men här har vi nästan lite vårkänslor. På dagarna är det kanonsol för att sen bli ganska kallt då solen går ner. Ikväll hittade jag massor av små knoppar i parken, men pga mörkret såg jag inte vilken sorts blommor men jag antar att det var snödroppar (eller nåt sånt).
februari 15, 2008 kl 9:09 f m |
Här börjar det också kännas vår. Iof var det -8 grader i natt men det är SOL, hur länge sedan är det inte man såg den? Mån-Tis har de lovat 5-10+ och sol, helt underbart! Snödroppar har jag redan sett och ”blast” på krokus och påskliljor.
Jag hoppas innerligt att han inte får tillbaka tonsilliten (och att den går tillbaka) jag har lite svårt att kolla honom iom att han alltid ätit dåligt och nu har han ju bliit ännu mer bortskämd. Jag har i alla fall fått i honom 1/2-2/3dl ordinarie hundmat på morgonturerna under lek de senaste dagarna och fem hemgjorda köttbullar på b la surkål och ris på eftermiddagen, utöver det har det blivit en och annan leversnitt, blodpudding, torkad kyckling och det har hänt att han gått till sin kong med Eukanuba puppyfoder på kvällarna och tagit sig några tuggor. Jag upplever ju helt klart att han har mer energi och matlust i alla fall.
februari 16, 2008 kl 4:26 e m |
kramar på er!! så ni får lite vårenergi! …fast du är ju så energisk alltid…det är OK för dig också att vara lite dämpad. Men kom snart igen!
februari 16, 2008 kl 6:10 e m |
Vi är inga maskiner – det är nyttigt med pauser se det inte som ett nederlag!! =)
Vi får inte glömma bort att ”bara vara” med våra hundar, bara känna glädjer över att de finns, skapa lugn och harmoni i pausen, massage, rogivna lekar ect. Det behövs oxå =)
Kram på er från en som oxå pausar och saknar motivation
februari 16, 2008 kl 7:57 e m |
Tack vad ni är snälla! Idag kändes det lite lättare en stund men jag blir matt så fort så tyvärr rann det av mig lika fort. Vi har i alla fall kommit iväg så att Villgott har fått springa lite fritt och det har fungerat ok, det går en stund men sedan tar han upp spår och försöker sticka så då blir det koppel på.
Jag har koppeltränat en tur/dag i två dagar med lite ”här” och det går bra om jag hittar något som han jobbar för, idag blev det rå fransyska, det gick faktiskt bra, senare testade jag med ost men det gick bara en meter ungefär sedan skrek han igen och skulle kasta sig. Jag sliter mitt hår….
Jag hoppas innerligt att jag skall få tillbaka lite motivation, jag vet inte vart jag skall börja bara för det känns ganska hopplöst för tillfället, att gå kurs känner jag mig inte heller så motiverad inför eftersom jag inte hittar rätt träningsläge och att träningen därför kanske är mer av ondo?
Bläää, nu skall jag inte gnälla mer, jag lovar!
Trevlig helg på er!
februari 17, 2008 kl 4:56 e m |
Tänk inte träning – låt hela träningstänket vila. Koppla av, gör något du inte gjort på länge, antingen själv eller med hunden. Ta´t luuuuuuuungt! Motivationen kommer, ibland tar det bara lite längre tid =)
februari 17, 2008 kl 9:43 e m |
Kram på dig!! Jag har inte kikat in på länge, men jag hoppas ni piggar på er snart! Lite vårsol snart gör nog susen!