”Ej behandlingsbar tonsillit”

Så löd domen. Villgott var lite röd och slemmig i halsen men eftersom han inte har eller har haft någon feber så ville vetten inte sätta in någon penicillin. Vi har nu blivit ordinerade två veckors vila, inga långpromenader, bus med andra hundar utan fjäsk, massa kärlek och så skall han få äta det han vill ha……Det låter nog bra i Villgotts öron skulle jag tro. Lite tråkigt kan jag tycka men det är nog nyttigt, jag skall nog inte fresta med att träna så mycket med honom heller…Vi körde lite sitt+sitt kvar med ostbelöning igår och det gick faktiskt bra men någon nyinlärning blir det ju inte tal om.

Jag har hittat lösningen till att få kontakt vid ff, lf och fokus på första steget! Hans nya leksaksmus såklart. Så fort han tar kontakt under transporterna, klick och belöning i backande pos efter musen. Inte konstigt att han gått och kikat framåt eller på fötterna tidigare, jag har ju (alldeles för ofta) belönat med kastad leksak framåt då jag ibland upplevt att han segat.

Villgott var i alla fall duktig hos veterinären. Först så skällde han ut receptionisten (hon var ju inte där när han kom in så Villgott förstod inte riktigt vad hon skulle komma och prata med oss om?) Hon blev nog inte så förtjust i Villgotts stämma utan shyyade högt och förpassade oss till väntrummet…Villgott var inte så imponerad av henne heller. Det kommer några hundar och går förbi och Villgott skäller och kvider en del. Jag varierar med att ha honom i knäet, massera, gå en runda osv. Det kommer en veterinär och visar in oss i ett mottagningsrum. Jag lyfter upp Villgott fort som attan och följer efter (han är tyst..)

Väl inne i mottagningsrummet kommer sedan ”vår” veterinär. Jag lyfter upp Villgott när han skäller på henne när hon kommer in. ”Lyft upp honom på bordet så blir han nog lite spak” – jag gör så och givetvis tystnar han direkt. Å vilken mysig veterinär vi fick tag i! Hon hälsar och tar i hand och sedan hälsar hon på Villgott, han pussas och nosar henne i örat och tycker att hela situationen är ganska spännande. Hon tycker att Villgott är jättefin och undrar om jag inte ställt ut honom. Jag förklarar som det är att vi har gjort några försök men att han inte alltid är så förtjust i domarna…

Hon fortsätter att undersöka honom och hon får kika på tänderna utan problem. Hon gör ett försök att titta honom i munnen + halsen och det går hur bra som helst! Hon kan titta honom djupt ner i halsen och ser att han är röd och slemmig men inte varig/svullen eller infekterad. Hon tycker inte att vi skall sätta in penicillin i det här skedet utan att jag skall fortsätta att tempa honom och hålla koll.

Ute i receptionen så fjäskar han så, han skall bara hoppa upp mot henne hela tiden och följer henne med blicken vart hon än går. Receptionisten försöker ge Villgott godis men han fnyser bara och vill ha kontakt med vetten men hon är redan på väg till nästa patient så Villgott står snopen kvar med lång näsa.