En vecka senare…

Så har vi varit på kurs igen. Villgott skötte sig jättebra! Han var tyst när vi kom fram, det var först när han fick syn på Wilson inne i träningslokalen som det brast för stackarn. Jag hade bestämt mig innan för att han inte skulle få brusa upp sig. Jag tror inte att det är särskilt givande för honom att stirra upp sig på det viset, även om han inte är medveten om att han tjuter/piper/låter så ligger  han ju hur som helst på helt fel nivå och då är det bättre att bryta.

Jag tog helt enkelt Villgott på en liten tur. Jag gick bortåt tills han tystnade, berömde och vände åter, när han började om så vände vi bortåt igen. Det tog inte lång stund innan han förstod vad som gällde och när vi kom tillbaka till de andra så var han tyst! Något ljud hade han väl för sig emellanåt men inga yl/tjut och hyfsat lugn var han. Han bjöd på frivilliga sättanden, ingångar och han följde bra med kontakt samtidigt som han slappnade av hyfsat när jag satt med honom.

Vi skulle köra rumssök och vi var tredje ekipaget att köra. Villgott fick vänta i bilen så att jag kunde koncentrera mig på lite annat emellan. När jag hämtade Villgott igen så skruvade han ju upp sig, det var hundar och människor nära inpå. Dessutom så skulle Malin hålla honom och då gapar han som en vilde innan man har accepterat  personen i fråga. Han är lite jobbig med det men jag accepterar det för tillfället. På sikt så får jag väl lära in ett stadigt sitt och inget hälsande, jag vet inte hur jag skall få honom att hälsa tyst annars?

Han var som sagt laddad på söket och för att gå in i en uppgift när han var så laddad/splittrad så tycker jag nog att han gjorde det bra, han är ju inte så superintresserad av själva föremålet så jag skulle belönat snabbare just för att han nosade lite snabbt på det – lätt att vara efterklok. Ja ja, i det stora hela gick det ok. Jag satte tillbaka honom i bilen och så var det över för hans del.

Det känns som om jag har koll på läget (borde egentligen inte skriva det för varje gång jag tycker att vi har flyt så tappar vi det) Jag vet hur jag skall jobba med linförigheten  och koppelpromenaderna, för första gången på länge så går det FRAMÅT vad gäller det tragglandet och det känns fantastiskt! Jag och Husse har gått flera gemensamma promenader i sele, Villgott får gå som han vill och alla verkar trivas med det. (Husse använder selen mer och mer på deras promenader, det kan ju ha påverkat koppelpromenaderna i vanligt halsband en del?)

Villgott går lös på morgonpromenaderna och det går super! Vi jobbar med stadga och stimuluskontroll och det går också bra. Jag har börjat inse vilka fel jag har gjort och hur allt bara faller på plats när jag tar bort och lägger till små små detaljer i min träning! Jag har fått koll på hans nosande(risk för att han sticker) också. ”Vänta” med ett efterföljande ”sitt” och en inkallning med superbelöning har verkligen gjort susen!

Jag körde lite rumssök när vi kom hem. Vi har gjort mycket sådant tidigare men aldrig så strukturerat eller med blöningar, Villgott tyckte att det var superkul! Jag gjorde minisök i hans ”raggarbädd” också men jag hade lite för bra belöningar så han jobbade lite väl mycket för dem, jag fick hjälpa honom lite och belöna+lyfta på doftbiten och belöna när han nosade igen. Han sniffade ju så det pös ur nosen på honom och han blev totalslut efter några omgångar så han fick nog stimulans så det räckte i alla fall. Jag skall testa med sämre belöningar nästa gång. Annars tror jag inte att det är fel att visa doftbiten om han är tveksam på vad han nosar efter, eller?

Vittringsapporten och apportbocken har vi kört en vända med idag också.Vittringsapporten plockar hon som ingenting och lämnar av och jag har kommit till att han greppar och lyfter apportbocken nu! Kors!

Vimsig matte och snos på kurs…

Jisses så vimsiga vi var idag! Jag orkade inte fokusera öht så jag ställde inga som helst krav på att Villgott skulle göra det samma. Han skällde, vimsade, drog i koppel. Han snurrade runt och var över allt utom med mig. Jag var nog lika lite med honom som han var med mig är jag rädd.

Villgott fick busa lite med Wilson en kortis först och det gick bra. Någon av hundarna kved lite emellanåt, det kan ha varit så att Villgott visade lite tydligare vad han ville och markerade mot Wilson? 

Efter hälsandet var det en stilla genomgång och det gick inte alls, Villgott lät non stop. Jag skulle varit mer aktiv där och varit mer i rörelse och jobbat med kontakten eller satt honom och belönat för det. Jag får skärpa mig till nästa gång. Jag har haft så ont av att han låtit i liknande samanhang tidigare men när vi är fler som låter så har jag börjat acceptera det och det får jag sätta stopp för! Iof så blir jag inte irriterad eller frustrerad längre vilket är bra men acceptera det, det vill jag nog inte göra?

Vi skall börja med en promenad och vi går sist (där fick jag för att jag var så nöjd över att få gå först senast) Jag tar en omväg och går runt bakvägen när de andra börjar gå. Det går inte alls skulle jag vilja säga. Han kastar sig, piper när vi vänder om (även om han går med kontakt vilket är bra)

Mitt enda kriterie är att han inte skall kasta sig i koppel.

Han gör det.

Jag stannar när kopplet sträcks och backar mot honom. Han följer mig bortåt med kontakt(pip)jag belönar och vi vänder om. Han kastar sig. Vi gör om proceduren och jag belönar två gånger på tillbakavägen, en med kick+godis och vid andra kontakttagandet så vänder vi framåt igen. Jag drar ut lite mer på det och vänder om när han är tyst(jag skippar klick+belöning efter som det är framåt han vill) Efter ett lååångt tag så kan jag gå i raskt tempo framåt och han nosar i kopplets fulla längd, han drar inte, han piper inte och han kastar sig inte. Jag tar en liten paus och går ”här” med halter. Det går sådär. Halterna hamnar långt fram och han pinnar ifrån mig men han är tyst och kastar sig inte.

Jag måste ha i åtankte att bästa kompisen går före ihop med en löptik och ytterligare några hundar. Huvudsaken för mig idag var ju att få jobba på samma vis som jag jobbar hemma fast ihop med andra hundar. Det klart att inte det fungerade från början? Han har ju alltid fått dra precis så mycket som han vill ihop med andra hundar det senaste. Dels för att jag har använt mig av selen men också för att man inte alltid har haft tid ork och lust att vara lika konsekvent som man vill och önskar att man var.

Framme vid vändpunkten så är han riktigt laddad. Han tar lite kontakt och vi busar. Vi skall gå igenom skall och jag behöver bara säga skall så skäller han så så svårt var det. Tyst kanske vore bättre för oss att träna på? Det skall jag nog testa. Tshyyyy använder jag ju iof, kanske skulle fortsätta med det?

Vi går tillbaka och vi går sist igen.

Vi skall göra en liten hinderbana och omotiverad som jag är så anmäler jag mig frivilligt för att börja (så att jag får det gjort) Villgott är jätteintresserad av Malin och alla hundar men jag får till slut (släpandes) med mig honom till starten. Vi skall gå slalom genom koner och det går ju sådär kan man väl säga. Jag är glad över att jag öht får ögonkontakt i starten.

Skottkärra. Jag får upprepa mitt sitt 35 gånger(fel av matte!!!) innan han sätter sig så att jag kan ta tag i kärran och börja gå (Villgott älskar att jaga gräsklippare och skottkärror) Det går rel ok med tanke på att han i alla fall är tyst.

Inkallning med köttbullestörning. Villgott travar fram till köttbullarna, nosar på dem och strosar vidare ner och förbi(!) mig. Vi skall genom tunneln och det går galant, jag kastar leksaken och han kör ett par vändor innan han är nöjd. Upp på en ranglig bänk, Villgott hoppar ju inte så jag får hjälpa honom upp med baktassarna men sedan så trampar han på så fint. Hopp över hinder är sista uppgiften och han smiter förbi först(han är vimsig över lag och förstår nog inte riktigt vad det är vi håller på med) men sedan hoppar han över det i alla fall.

Hemma blir det julbad och grooming aid i skägget och minkolja i benhåren, han har sovit som en stock på plyschen sedan vi kom hem.

Jag måste träna sitt och kontakt, sedan så skall jag fortsätta med mitt vanliga koppelgående och lägga in lite ”här” träning vid sidan om…..

Vidare till julstöket….

 God Jul….

Snart, snart, snart….ledigt

Nu är det inte mer än trettio minuter kvar till julledigeheten! Det första jag skall göra när jag kommer hem är att ta med mig Villgott ut i obygden och försöka bli kompis med handGPS:en för vi talar inte riktigt samma språk…än..

I morse blev det två rundor. En supersnabb rastrunda, Villgott undrade nog hur det var fatt. Inget vidare nos utan full fart framåt, så fort kopplet sträcktes så gick vi åt ett helt annat håll. Lustigt, vi kom i alla fall fram till vårt vanliga rastställe, det tog säkert lika lång tid som vanligt men vi kom bra mycket längre.

Tur nr2 blev en ren koppelpromenad i halvlångt koppel. Det gick utmärkt(belönade med skinka och ost) men han tenderade att öka mot mötande. Jag skulle kanske satt honom och belönat för kontakt där istället men men, jag är nöjd i alla fall!

Det drar ihop sig…

Nu är det inte många timmar kvar till den efterlängtade julledigheten. Iof skall jag jobba ett par timmar imorgon och lite i mellandagarna men ändå! Det känns helt fantastiskt att man skall få skymta lite dagsljus, det är man ju inte för bortskämd med.

Ikväll tar jag nog med Villgott på julshopping. Jag skall bara göra några småärenden och följer han med så kan jag passa på att ta ut honom en sväng på varje ställe för lite miljöträning.

Imorgon så har jag möjlighet att rasta honom när det fortfarande är ljust ute och det skall bli skönt! Förhoppningsvis får jag möjlighet att testa GPS:en så det kanske tom blir en skogstur?

I övrigt så skall jag träna mer på sitt och ligg, (frivilliga och på kommando) jag har kört det en hel del den här veckan och nu ligger han faktiskt frivilligt(motvilligt) tom när han är blöt! Det går i alla fall framåt.

Idag så var han lika nosig som han varit de senaste dagarna. Jag belönade lite med skinka på innergården och då går han bra men när vi komme iväg och han får nos på någonting så är det hopplöst. Jag har inte brytt mig om koppelgåendet öht de senaste dagarna utan bara bytt riktning eller vänt/backat emot när han drar i kopplets fulla längd(som han har fått gått i mest hela tiden) Men så blev jag lite trött idag när han skulle nosa överallt så långt ifrån mig som det bara gick så jag tänkte vänta ut…..jag tog tiden, 2 min MINST innan han ens tog notis om mig och då stod han blick stilla hela tiden. Han tar kontakt bakåt och vi går TVÅ STEG sedan tar det stopp igen(för att han drar) han fryser och när han stått i över en halvminut så ger jag upp, backar emot honom och så går vi vidare och efter det så går han bra! Nu är det bevisat! Jag har alltså lärt honom (iom att jag väntat ut så vansinnigt länge) att man skall frysa och stå och glo när kopplet sträcks. Stannar jag så stannar han och där står han. Att han sedan fått beröm, blivit belönad, fått fortsätta framåt efter att han låst sig har han bara sett som en bekräftelse på låsandet. Nu vet jag i alla fall hur jag inte skall göra!

Jag kommer fortfarande att jobba med två olika längder på koppel/positioner. Ett steg före eller hela kopplets längd utan att dra. För att få honom nära mig så är det vändningar som gäller och belöningar för att han håller positon, det måste tränas separat och verkligen belönas fram. Att han skall kunna gå i kopplets hela längd utan att dra är ju en anna sak, där stannar jag så fort kopplet sträcks och backar emot honom, vi går en annan väg eller vänder om på kontakt. Ev så kan det vara läge att jobba med att hålla honom nära mig(med vändningar och belöna för position) när han blir för yvig eller jobba med sättanden, ”här”(två steg), sitt och ”här”(ett par steg).  Efter en sådan repetition så brukar han lugna sig betydligt och gå bra långa bitar! Nu är han iof riktigt jobbig så han går dåligt i koppel men det ger väl med sig på sikt får vi hoppas?

F….n att man skall jobba mellandagarna…

Jag såg precis att det fanns platser kvar i ”Grundkurs för tävlingshund” den 27-28 december, den skulle passat oss som handen i handsken. Tänk vilken fin julklapp det hade varit till mig och Villgott. Hmm Göteborg som är så nära också….

Burrr!

Hua så kallt det var i morse! Iof bara -5 men det räcker för mig. Vi tog vår vanliga morgontur och det gick bra. Vi pinnar på i ganska raskt tempo, efter att ha gått med kontakt i positon på innergården först. Jag belönar en del på innergården (utan att klicka). Så fort kopplet sträcks så stannar jag, vänder ryggen mot Villgott och börjar backa (det är kallt så jag hoppar tidsintervallet) när han vänder upp mot mig med kontakt så belönar jag och fortsätter att gå åt fel håll tills nästa kontakttagande som vi vänder åt rätt håll på. Jag gör så för att undvika att han 1.försöker vända tillbaka eller 2 pinnar iväg och tappar kontakten. Det fungerar jättebra! Ju senare han snor om desto längre sträcka går vi åt fel håll, börjar han nosa eller dra åt fel håll så vänder jag bara ryggen mot honom och backar intill honom igen och belönar för kontakten.

Det här sättet är lite omständigt men samtidigt väldigt skönt! Jag slipper fundera över vart jag belönar och vad eftersom jag belönar kontakten hos mig. Det skapas heller ingen frustration och jag riskerar inte heller att han fryser. Jag kommer att kombinera 5-10 sek väntan med den här metoden just för att få upp snabbheten att automatiskt söka sig bakåt utan att riskera att jag blir irriterad, ju längre han står ju längre tid kommer det att ta för honom att komma framåt igen.

Jag varierar mina turer bra mycket mer nu också! Morgonturerna är de samma men kvälls och eftermiddagsturerna avgörs lite av hur Villgott uppför sig(galen i löptikar) Det blir bra mycket trevligare både för mig och Villgott. Han kommer jättebra på inkallning och han går bra med mycket kontakt över lag. Jag belönar kontakt+pos (med eller utan klick) och berömmer med rösten när han går avslappnat där jag vill ha honom. Jag försöker börja turerna med att belöna upp honom och avsluta på samma sätt med mycket kontakt. Inne går vi ”här” och jobbar med sättanden och signalkontroll. Det går också bra. Han sätter sig på kommando även om jag befinner mig i ett annat rum men han gör det liiiite segt än men vi jobbar på. Jag skall jobba mer med ”här” och ”sitt” utomhus också men nu tycker jag att det är lite kallt så jag jobbar upp kontakten och följsamheten så mycket jag bara kan så länge.

Hand GPS!

Nu har jag beställt den optimala julklappen till mig själv. En hand GPS så nu kan jag ta med mig Villgott ut i skogen på egen hand! Förhoppningsvis så hittar vi väl tillbaka till bilen i alla fall?

Kurs, päls och koppelträning…

Det har blivit en hel del pälsvård i helgen, vilket har varit bra! Dels för att jag har kört korta rastningar emellan där jag har kunnat fokusera på koppelträningen och dessutom så är jag faktiskt hyfsat nöjd med resultatet både vad gäller pälsen och koppelträningen. Linjerna är väl lite sådär men jag har fått bort en hel del ull i alla fall och han är friserad efter bästa förmåga. Han är väldigt nostokig när vi är ute men jag har kommit fram till att det beror på löptikar så jag skall inte ta för hårt på det.

Så, unghundskurs i söndags. Villgott och Wilson fick leka och hälsa först, vilket de gjorde bra. Villgott låter väl lite i mesta laget och följer ju inte mig öht när Malin kopplar upp Wilson(inget nytt iof). Hmmm jag vet inte hur man skall komma runt det riktigt men jag jobbar på med följsamheten över lag så får vi hoppas att det blir bättre, jag måste börja med att slappna av lite för annars lär han ju knappast följa mig?

Kursen börjar inomhus och jag tycker faktiskt att Villgott sköter sig över förväntan iom att det är nya hundar med. Iof så är det tikar varav den ena är i löp så det lönade sig nog att vara vänligt inställd? Jag jobbar inte så mycket med honom och kräver ingenting utan belönar bara för frivillig kontakt och sedan sättanden. Jag jobbar en del med kontakten medans Malin går igenom vad deltagarna har tränat under veckan och det känns faktiskt bra att han jobbar med kontakt utan att jag först behövt jobba mig till den!

Vi skall jobba enskilt med ligg. Jag försöker få fram frivilliga lägganden men det sitter lååååångt inne. Han hukar sig bara lite och jag inser snart att jag får nöja mig med det idag och belöna ner i ligg. Vi försöker oss på lite mappträning istället men så blir det lite prat emellan och vi tappar tråden.

Dags för gemensam promenad med linförighet!!! Hua, jag hade inte räknat med det! Malin är helt fantastisk! Hon låter oss börja med att gå först ut och leda promenaden. Villgott går jättebra när han får gå först, han försöker hålla koll bakåt först innan vi kommit iväg men sedan bjuder han på massor av kontakt och söker upp mig för rätt position. Jag är jättenöjd med vad han har presterat så jag byter plats med Malin så att hon skall få kämpa så. Jag hamnar framför schäfertiken och de får väl det inte så enkelt med oss framför sig. Jag vänder ju om när Villgott drar för annars skulle han bara börja låsa sig och börja springa fram och tillbaka. Det går inget vidare men eftersom han gick så bra när han fick gå först så bryr jag mig inte om det. Det enda jag ser till är att han inte får dra.

Vi kommer ut till ett stort fält och skall köra inkallningar, Villgott tycker att det är blött och kallt och börjar bli lite pipig, stissig. Jag busar och leker lite med honom och sätter honom i rörelse, det går ok. Dags för inkallning. Han är supernosig så vi går iväg en bit och så busar jag med honom innan jag lämnar honom. Han sitter jättebra och kommer, han kommer saaaakta och sätter sig inte (intar utgångspos stående) men det hade jag inte räknat med i den miljön heller så jag belönar för att han öht kommer.

Hemgång. Jag och Malin hamnar sist och det blir mycket vändande och han är superpigg, frusen och på jakt efter löptik. Sista biten så sätter jag honom och går ”här” ett par steg med sättanden emella. Sista biten får han gå i kopplets hela längd utan att dra och det gör han väl ok i alla fall.

Koppelträningen hemma. Jag har jobbat lite olika. *Att vända om när jag vill att han skall hålla sig nära och fortfarande är lugn fungerar bra! Det blir mer som en kontakt/följsamhetsövning där jag kan belöna ganska frekvent om han tar mycket kontakt men som även ger belöning att fortsätta framåt så länge han håller position. *Kopplets fulla längd utan att dra, det går också helt ok och här kan jag inte använda mig av kroppsspråk eller att gå åt vänster bakom honom eftersom han ligger så långt ut i kopplet. Då blir det istället att stanna så fort han drar. Jag står i 5-10 sek beroende på situation. Vänder han om inom fem sek så berömmer jag med rösten och så går vi antinen en bit åt andra hållet eller så vänder vi direkt om framåt igen(om han tar kontakt snabbt). Dröjer han längre eller fryser så vänder jag mig om och backar upp mot honom, när jag är jämnsides så brukar han haja till och då går vi åt fel håll tills jag känner att han är med. Ev så jobbar vi lite med vändningar innan kopplet sträcks efter frysningarna eller så upprepar jag. Ett annat alternativ är att sätta honom och gå ”här” ett par steg och sedan sätta honom igen(måste jobba med ”här” och ”sitt” separat). Hur jag jobbar med belöningarna beror helt och hållet på hur han tar dem. Jag testar alltid först innan jag lägger på klickern.

I morse så blev det en rask tur att börja med. Han tog inga belöningar på innergården och då vet jag att det inte är någon idé. Istället jobbade vi med vändningar i slakt koppel och gick vidare när han har kontakt. Nere i parken fick han nosa och strosa i kopplets fulla längd med jag stannade så fort kopplet sträcktes. Han tog kontakt bakåt och vi gick åt fel håll lika lång tid som han stått stilla. Det gick faktiskt bra! Vid undergången fick vi stanna och vänta ut ett antal ggr innan poletten trillade ner att det inte lönar sig att kasta sig i koppel.

På höjden är han lite seg med busandet men han äter i alla fall sin frukost. Han kommer igång när vi leker tafatt runt träden och efter det jobbar han på bra, både med följsamhet och kontakten. Den lilla traktorn kommer åkandes och Villgott tar genast sikte på den. Jag kopplar upp och så jobbar jag med kontakt och bryter med kroppsspråk/tar plats när han försöker låsa sig. Det går faktiskt bra! Jag kopplar loss igen och så busar vi en stund. Jag kopplar upp igen och nu tar jag fram mina matbelöningar för att jobba med koppelgåendet på vägen hem. Han går superbra! Han tar kontakt och han kommer tom tillbaka för kontakt om han hamnar för långt fram, jag belönar med godis eller leksak! 

Kroppsspråk…

Jag har alltid upplevt att Villgott har läst mig som en öppen bok och jag har åter fått det bekräftat. Till viss del har det nog att göra med sinnesstämning och energier man sänder ut men främst så har det ju med kroppsspråket att göra. Jag har precis börjat läsa The other end of the leash av Patricia B. McConnell och där ges ett exempel på valpar de har tränat på(uppenbarligen inte lärt sig?) sitt med både handsignal och uttalat kommando. Det visade sig att dvärgschnauzrarna hade satt sig 32 gånger av 40 på handsignal men inte en enda gång på uttalat kommando!!!! Jag har ju sagt att han blir döv!

Hur som helst, min strategi att flytta mig åt vänster bakom honom när han ökar tempot fungerar superbra! Jag har lagt till en lätt böj på överkroppen när jag backar åt sidan och det har visat sig vara väldigt effektivt! När han är helt cool och vi promenerar på som vanligt så räcker det med att jag lutar mig lätt framåt åt höger och flyttar bak min högra fot (som om man skulle göra en överdriven skänkelvikning på en häst samtidigt som man följer med med överkroppen) han följer direkt! Går han och nosar så stannar han till och vänder 1/4 varv, perfekta halvhalter utan att säga ett ord eller ta i kopplet, helt enkelt bara genom att ändra mitt rörelsemänster!

Jag varierar mellan att byta håll efter en vändning eller att vända tillbaka åt ”rätt” håll om han tar mycket kontakt. Vi har gått på massa nya platser idag och det fungerar super. Han har försökt öka och frysa mot några mötande men jag backar bara ikapp och då släpper han snart fokus och tar kontakt med mig, han håller sig superlugn! Det här fungerar bra mycket bättre än att släpa med/byta håll eller vänta ut, det har ju bara gjort att han tror att jag tycker att allt är jättefarligt och att jag försöker fly/dra med honom ifrån det hemska. Nu finns jag ju hela tiden ett halvt steg efter och det jag gör nu är ju att få med mig honom så att vi på snabbast möjliga sätt kan komma i balans/rätt sinnesstämning igen för att fortsätta promenaden eller närma oss det som han tror är otäckt.

Jag skall behålla min urusla hållning även vid hundmöten och andra situationer där jag lätt blir spänd, jag känner av det direkt! Så fort jag spänner mig det minsta så höjer han svansen, spetsar öronen och svävar iväg, spänd som en fiolsträng. Jag skall ner på hans nivå och backa i cirklar för kontakt när han(jag) blir sådan. Likaså skall jag försöka slappna av på träning. Inomhus när vi kör moment så tycker jagg nog att jag/vi klara att man är lite mer strikt/stram men jag får nog tänka lite på det när jag tränar (för tävling?) också att jag kanske kan ha en något mindre militärisk hållning? Villgott har ju blivit väldigt osäker på mig när vi kör moment på kurs och det har ju med min kroppshållning/utsrålning att göra. Jag får låna Malins uttryck -ANDAS!

 Jag tänkte testa att klicka och belöna när han gick bra på hemvägen men då blev han nostokig och försökte avleda på alla möjliga vis, han kände väl att jag lade en massa förväntan på honom? Så vi skippade det och han gick bra hela vägen hem. Han älskar att varaute och promenera så om jag bara håller mig lugn och inte trasslar med honom när vi är ute så är nog det belöning nog för honom?

Sååå…jag ser med spänning fram emot hur boken kommer att utveckla sig vad gäller det här med kroppsspråk. Jag skall nog ta en större hjälp av det i min allmän/vardagslydnad för jag ser ju hur tydligt han reagerar på det så varför gå över ån efter vatten?

Pälsvård o koppelpromenader…

Idag har jag plockat svans, skinkor och öron. Villgott bara hatar det och jag har tagit det jätteförsiktigt så även om vi har hållt på ett tag så har det inte blivit så mycket gjort.

Jag har varvat med kortare koppelpromenader och min nya strategi med att byta håll med hjälp av släpande koppel har verkligen givit utdelning! Är han helt cool så vänder han upp så fort kopplet slakar i backen, om inte så snor han runt utan protester när kopplet nuddar hasorna.

Han visar ingen seghet eller sura miner utan tar mycket kontakt och verkar uppskatta att vi nu tar lite olika turer beroende på vart han pinnar på mest. Får jag till ett bra ”grundkoppelgående” så kan jag lägga på klickern och belöningar och ta hjälp av det även i svårare situationer. Jag tror ändå att jag skall vara försiktig med att använda den för mycket på promenaderna när han inte går bra av sig självt, det kan lätt bli antingen muta eller att jag tjatar ut belöningarna. Har jag en bra grund och jobbar mycket separat med klickern och förstärker den som träningshjälpmedel(både jag och Villgott är ganska dåliga på att jobba för ett klick) så kommer det här att bli så bra!!

Vi har kört på med telefonkatalogen också och det går jättebra! Imorgon skall jag nog låna Husse och köra lite hälsa/mötesövningar (vi får börja i hallen så får vi se hur det går)